Värmande och samtidsaktuell Dickens på ÅST

av Lukas Lundin

Åbo Svenska Teaters uppsättning av En julsaga är ambitiös och visuellt slående, om än budskapet i någon mån blir skrivet på näsan. Kopplingarna mellan Charles Dickens julklassiker och  nutiden är påfallande.  

I London går julljusen på sparlåga, medan reklamskyltarna informerar om att hundratusentals  riskerar hemlöshet i jul. Vi skriver året 2022 men kunde nästan lika gärna vara med på en av  Charles Dickens nattliga promenader, då han skrev En julsaga för många herrans år sedan. Det är inte ens svårt att se en och annan Ebenezer Scrooge som, från sina höga positioner, frågar sig om  det redan är fullt på fängelsena och fattighusen – eller om de fattiga i alla fall inte kunde ha den  goda smaken att dö bort. För överbefolkningens skull.  

På ÅST:s scen får snåljåpen Scrooge återigen nattligt besök, under småtimmarna mellan julafton  och juldagen. För honom är det den stora bokföringsdagen men också affärskompanjonen Jacob  Marleys dödsdag. Marleys ande, dömd att för evigt vandra på jorden för sin girighets skull, varnar  Scrooge att samma öde väntar honom om han inte lyssnar på de tre andar som besöker honom under natten. I tur och ordning tar sedan Svunna julars ande (Stella Laine), Nuvarande julars ande (Sofia  Törnqvist) och Kommande julars ande (Matti Raita) med honom och publiken på resan mot  upprättelse och kärlek.  

I ÅST:s En julsaga är Ingemar Raukola stundvis briljant som Scrooge och håller hög nivå genom  hela föreställningen, i en både skör och tragikomisk tolkning av Dickens klassiska karaktär.  Samspelet med Samuel Karlssons Cratchit är fint och bjuder på några av pjäsens mest  minnesvärda scener. Julstämningen sätts av en jultrio från samarbetspartnern Åbo konservatorium: Jannica Grönroos, Paavo Korvenmaa och Silla Pöyry sätter tonen med sina klassiska julsånger.  

Visuellt är föreställningen en smällkaramell. Den disneyaktiga juldekoren kontrasteras mot  enkelheten på Scrooges kontor, där en sjabbig julbonad är det enda som lyser upp den gråbruna  tristessen (marknadsföring, kallas det visst). Kontrasten syns också i dräkterna, där Scrooges och  den hunsade bokhållaren Cratchits enkla frackar skär sig mot de övriga karaktärernas färggranna  och utsvävande dräkter. 

Det är inte heller få dräktbyten som ensemblen hinner med under föreställningens gång. Scrooge är den enda karaktär som står på scen i stort sett hela tiden, vilket i sig är en bedrift av Raukola. De andra skådespelarna återkommer däremot i många och olika roller. Bytena är imponerande snabba och smarta lösningar i scenografin, i kombination med en fyndig ljusanvändning, skapar snygga och smidiga scenövergångar. I det avseendet känns föreställningen harmonisk och välkoreograferad. 

Det är ändå uppenbart att föreställningen är anpassad för barn. Åldersrekommendationen är satt vid  sju år och ett antal skolföreställningar är inplanerade under hösten. Det skiner igenom i valet av  tilltal och tonläge. I sig finns det något befriande med enkelheten men väl ofta riskerar  föreställningen gå över den farligt tunna gränsen mellan barnteater och barnslig teater. När  grimaserna och de tillgjorda rösterna går överstyr förloras också mycket av den stämning som har  byggts upp – samtidigt som vissa saker i texten säkert går de yngre barnen förbi ändå.  Förhoppningsvis hinner det ännu slipas till under hösten men nu blir mycket i väl hög grad skrivet på näsan. Eller för all del på Raukolas näsprotes, som likt de övriga maskerna förtjänar att lyftas fram. 

Att ÅST väljer att satsa på Dickens gamla saga och gör den tillgänglig för nya generationer är trots  allt beundransvärt. Även om gubbar som Scrooge numera har fått ge vika för Klarnafakturor och  SMS-lån, i det kommersialiserade julfirandets skuldcirkus, finns det mycket att känna igen sig i.  Och även om Kommande julars ande har blivit Nuvarande julars ande, så är kärleksbudskapet i  pjäsens hjärta lika aktuellt som under svunna jular.  

 

Foto: Pette Rissanen

 

Åbo Svenska Teater: En julsaga

Baserad på Charles Dickens A Christmas Carol 

DRAMATISERING Patrick Barlow 

REGI Tove Appelgren 

KOREOGRAFI Andrius Katinas 

ÖVERSÄTTNING Felicia Stenroth 

SCENOGRAFI OCH KOSTYMDESIGN Pirjo Liiri-Majava 

LJUDDESIGN Kristian Ekholm 

LJUSDESIGN Antti Niitemaa 

MASKDESIGN Sarianna Sormunen 

MASKDESIGN (Scrooge) Anniina Takala 

PROJICERINGAR Sanna Malkavaara 

PÅ SCENEN Samuel Karlsson, Stella Laine, Matti Raita, Ingemar Raukola och Sofia Törnqvist samt i jultrion Jannica  Grönroos, Paavo Korvenmaa och Silla Pöyry. 

LÄNGD: 2,5 h (med paus) 

SPELAR TILL 28.12.

Lämna en kommentar