Den nystartade teatergruppen Ruikuttajat! bjuder på en både underhållande och eftertänksam första föreställning, med rötter i både Ibsen och det djupt allmänmänskliga. Trots vissa skönhetsfläckar väcker Folkefiender ett intresse för vad gruppen har att erbjuda.
Enligt den info som har printats ut på förhand utgår föreställningen ifrån Henrik Ibsens klassiska pjäs En folkefiende, där visselblåsaren dr. Stockmann hamnar på tvären med lokalsamhället då han avslöjar att kurbadet – stadens viktigaste inkomstkälla – i själva verket är förgiftat. Den som kommer till Reprum och förväntar sig klassisk Ibsen får ändå snabbt tänka om, även om den som kan sin En folkefiende också lär känna igen flera övergripande teman. För oss andra erbjuds en välkommen resumé av handlingens viktigaste drag.
I Ruikuttajats Folkefiender placeras Ibsens verk på ett fyndigt sätt mitt i den finlandssvenska teatervärlden. En uppsättning går i stöpet och lämnar efter sig en tom scen, där två överraskade huvudpersoner (Mari-Helen Hyvärinen och Emelie Zilliacus) plötsligt tvingas konfrontera både sin egen och andras skam och rädslor. Till sin hjälp har de bara varandra och ett misslyckat orakel (Camilla Hellberg Mushonga) på telefonlänk.
I Folkefiender kombineras en farsliknande metaskildring av teatervärlden med stora frågeställningar om skam, gränser och gränslöshet. Under ytan ligger förträngda insikter, krossade drömmar och sprängda luftslott. Enligt arbetsgruppen (se Hufvudstadsbladet 1.12 2022) bygger pjäsen på ett intresse för ”frihet och förändring”. I Folkefiender ställs karaktärerna inför en omkullkastad hierarki och världsordning, där de tvingas konfrontera den nya friheten – men också egna föreställningar och erfarenheter av skam och längtan. Hur fri är till exempel konsten i själva verket? Det är stora frågor som ändå behandlas med en lätt, ofta humoristisk, touch.
Föreställningen utspelar sig kring en svart låda i en svart låda, på en enkel scen där vit plast är den mest framträdande dekoren. Den enkla scenografin används ändå på ett fyndigt sätt och visar sig under föreställningens gång ha fler än ett lager. I arbetsgruppen kring föreställningen ingår, utöver skådespelarna, även föreställningstekniker Oscar Fagerudd, ljusdesigner Patrik Bogårdh och ljuddesigner Fredrik Söderberg. Ljud och ljus spelar, med enkla medel, en viktig roll i föreställningen – och även publiken bjuds in att delta. Den fjärde väggen existerar under delar av
föreställningen inte alls. Men också den går tydligen fint att springa in i.
Folkefiender är en humoristisk, experimentell och stundtals absurd pjäs om några av våra mänskligaste drag. Föreställningen har visserligen sina skavanker och vissa sekvenser känns ofrånkomligen något krystade. Samtidigt verkar gruppen ha en bred rockärm, därifrån de alltid tycks kunna dra fram nya ess i precis rätt tid. Ruikuttajat! lyckas till och med överraska mer än en gång, vilket är lättare sagt än gjort på dagens teaterscen.
De gör det inte helt lätt för sig själva, publiken – eller för recensenten, som inte vill avslöja allt för mycket. Folkefiender är en föreställning som ska upplevas. Och om det här var gruppens första gemensamma föreställning ser jag fram emot att se vad som kommer härnäst.
Foto: Patrik Bogårdh
Ruikuttajat!: Folkefiender
Koncept/manus/skådespelare: Mari-Helen Hyvärinen, Camilla Hellberg Mushonga och Emelie Zilliacus
Ljusdesign & Foto: Patrik Bogårdh
Ljuddesign: Fredrik Söderberg
Föreställningstekniker: Oscar Fagerudd
Grafiker: Anna Lolax
Längd: 1 h 20 min
Spelas på Reprum i Helsingfors 2-10.12 och turnerar runt Svenskfinland i januari.
