Riksdagskampen är inte förlorad än

av Janne Wass

Den 2 april ordnas det riksdagsval i Finland. På basis av opinionsmätningarna i december kommer det att bli en upprepning av Sipiläregeringen, det vill säga en blåbrun regeringstrio bestående av Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern. Enligt Kantars senaste undersökning skulle det ge en regeringsmajoritet på drygt 51 procent. Men lägg till Kristdemokraterna och Rörelse nu, så är vi uppe i 56 procent.

Samlingspartiet ligger i överlägsen opinionsledning, men dess valmöjligheter är beskurna. Centern har krympt till ett 9-procentsparti tillsammans med De gröna och Vänsterförbundet. Samlingspartiets enda regeringschans är att samarbeta med Sannfinländarna. Sannfinländarna utesluter De gröna och SFP som regeringspartners. För att inte tala om Vf. KD och Rörelse nu har tillsammans ett stöd på 5–6 procent, vilket inte ger regeringsmajoritet.  Kvar finns alltså C, som igen slinker in i regering trots historiens lägsta opinionsstöd. 

Det här kräver dock att de rödgröna och socialliberala partierna inte lägger allt sitt krut på att locka väljare av varandra, utan gör enad sak i att omvända tillräckligt många potentiellt borgerliga väljare.

För landets fattiga och utsatta, för de lågavlönade, för invandrare och för själva välfärdsstatens överlevnad, skulle en sådan regering vara katastrofal. Med Samlingspartiet i spetsen skulle denna regering inte bara riva upp de progressiva reformer som regeringen Marin genomfört, utan den skulle ge sig fan på att slutföra det som Sipiläregeringen inledde och avveckla välfärdsstaten som vi känner den. 

 

Men än är slaget inte förlorat för dem som även i fortsättningen vill se en stark offentlig sektor, demokratisk makt över landets resurser, ekonomi och politik, ambitiösa klimatåtgärder och framför allt en politik som åtminstone strävar till att garantera ett drägligt liv för alla i vårt land. 

Marginalerna är små, och situationen är prekär. Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo har blivit tagen på säng för en rad grodor, och partiet har efter en granskning av Kalevi Sorsa-institutet tvingats medge att dess skuggbudget baserar sig på föråldrade siffror. 

 

Nyckeln till att få till stånd en rödgrön regering är att få fem procent av väljarna att hoppa över från den blåbruna till den rödgröna sidan. En tuff, men inte omöjlig uppgift. Sanna Marin kan locka obeslutsamma väljare över partigränserna med en bra kampanj, liksom även Li Andersson. Socialdemokraterna har möjlighet att ännu mjölka de sista socialkonservativa väljarna som värnar om välfärdsstaten från Centern, så att säga få dem att lämna det sjunkande skeppet. Att SDP skulle lyckas ta in Samlingspartiets femprocentsförsprång i opinionsmätningarna är osannolikt, men om också De gröna snor några väljare av gallupledaren, kan den sammantagna effekten bli att Samlingspartiet, trots valseger, inte har underlag att bilda en majoritetsregering. 

Det här kräver dock att de rödgröna och socialliberala partierna inte lägger allt sitt krut på att locka väljare av varandra, utan gör enad sak i att omvända tillräckligt många potentiellt borgerliga väljare. Nu skulle det till exempel kunna vara läge för De gröna att gå högerut. 

Framför allt gäller det för de rödgröna partierna att försöka väcka de sovande väljarna, en enorm potential för samhällsförändring. 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.