Med kapitalismkritik mot Arkadiabacken

av Janne Wass

Tenalabon Jan Rundt svalde sin kritik mot den representativa demokratin och ställer upp i valet för Vänsterförbundet. Att slå hål på högerns verklighetsfrämmande godnattsagor om ekonomin och välfärden ser han som den största utmaningen. 

 

Vänsterförbundet i Raseborg gjorde en pigg insats i kommunalvalet 2021 och fördubblade sitt mandat i fullmäktige från ett till två. Ett riksdagsmandat för kommunens vänsterparti skulle vara en verklig skräll, och det är det knappast många som väntar sig. Det ska mycket till att utmana populära Jussi Saramo och Pia Lohikoski. Å andra sidan har Vänsterförbundet ett starkt startfält i Nyland, och med lite tur kan alltid nån oväntad kandidat sugas med i röstmagneternas farvatten. Det var ändå många som höjde på ögonbrynen då det visade sig att en av de som försöker sig på detta är Jan Rundt, 44, sedan tre år tillbaka bosatt i Tenala. 

De som känner Rundt, känner honom som något av en intellektuell bråkstake i vänstersammanhang, som ifrågasatt representativ demokrati och parlamentarism, och försvarat röstningsvägran med att valdeltagande snarast stärker vår osunda, kapitalistiska maktstruktur. Nu är han då själv riksdagskandidat. Hur gick det här till?

– Jag är fortfarande av den åsikten att den representativa demokratin som den ser ut i dag är problematisk, och jag skulle vilja se mycket mer direkt-demokrati, säger Rundt via videolänk från stugan i Tenala. 

– Jag har ändå kommit fram till att det finns väldigt lite som pekar på att vi skulle få till stånd någon väldigt stor förändring av det politiska systemet inom någon överskådlig framtid. Och jag håller på att bli gammal, skrattar han. 

Rundt förklarar att han blev trött på att banka huvudet i väggen med att på endast icke-parlamentarisk väg försöka få förändring i samhället, och valde att också försöka göra vad han kan innanför systemets ramar för att göra människors liv lite drägligare. 

 

Det kan alltid bli värre

En annan orsak till att han valde att ställa upp i valet var insikten om hur illa saker och ting skulle bli med en upprepning av Sipiläregeringens blåbruna mönster. 

– Det var en väckarklocka för mig att fundera på illa det skulle ha gått om coronapandemin och Ukrainakriget hade inträffat under Sipilä-regeringens tid. Vi skulle ha fått sänkta löner för alla arbetare, snarare än stöd under pandemin. Sannfinländarna skulle ha grävt fram nåt forskningsresultat om att invandrare är större smittspridare än den infödda befolkningen (eftersom de arbetar i branscher där de tvingas ha att göra med andra människor), och skulle sedan ha beslutat att invandrare inte får röra sig utanför sina bostadsområden. Under energikrisen skulle staten ha gett ekonomiskt stöd åt energibolagen med före-vändningen att de ska kunna sänka konsumentpriserna, vilket bolagen naturligtvis inte skulle ha gjort. 

Rundt är också oroad över Sannfinländarnas utveckling och popularitet. 

– Crazy-högern är på väg mot ett sjukt håll. Timo Soinis sannfinländare var ännu på något sätt ett medgörligt gäng, men vi ska komma ihåg att Jussi Halla-ahos sannfinländare inte ens fick komma med i Sipiläs regering. Riikka Purra är inte på något sätt bättre än Halla-aho, och hennes parti är precis samma skrot och korn – och de ser nu ut att vara på väg in i regeringen. 

 

Högern ljuger

Frågan om den parlamentariska, representativa demokratins vara eller inte vara har Rundt valt att inte göra något större nummer av i sin valkampanj. 

– Det har gjorts vissa småsteg åt rätt håll i Finland vad gäller direktdemokrati, till exempel införandet av medborgarinitiativ. Jag tycker också, även om jag vet att det är lite kontroversiellt, att det borde införas en gräns för hur många mandatperioder en riksdagsledamot kan sitta (jag har föreslagit två perioder), och att riksdagsledamöternas lön borde sänkas. Det ska fortfarande vara en helt bra lön, säg 3 800 euro i månaden, som går att leva på, men inte en som gör att det är pengarna som är  incitamentet för folk att ställa upp i val. Med såna här åtgärder kunde vi undvika att vi som riksdagsledamöter får supereffektiva strebers som är mer intresserade av lönen, utan i stället sådana riksagsledamöter som representerar den vanliga människan. Men som sagt är det här inte nåt som jag tutar ut så mycket i min kampanj. 

I stället, säger Rundt, vill han bidra med hederlig, gammaldags kapitalismkritik. Han är förbannad på att högern, med hans ord, missleder eller rent ut ljuger för folk, i sina valkampanjer, och säger att de ska driva en annan politik än vad de verkligen gör. Med gigantiska valbudgetar och med stöd av media och Twitterdrev driver högern en massiv kampanj inför valet, och får folk att rösta mer höger än var de i själva verket själva står. 

 

Förmögenhetsskatt nu!

– Vi måste få stopp på de ökande klassklyftorna, vi måste öka progressiviteten i beskattningen och se till att förmögenhet och kapital beskattas ens på något sätt rättvist, så att de som har allra mest ens berörs av den progressiva beskattningen, säger Rundt. 

En progressiv förmögenhetsskatt ser Rundt som ett av de centrala verktygen för att få stopp på spiralen där kapital föder mer kapital för de redan rika, och koncentrerar en allt större andel av världens resurser hos en liten elit.

Det klassiska motargumentet här är ju att om vi beskattar höginkomsttagare för högt, så flyttar folk sina pengar och företag utomlands. Hur svarar du på det?

– Jag skulle just vilja se den dagen. Folk vill ju leva i Finland för att vi har ett fungerande samhälle. Och det har vi haft på grund av hög jämställdhet och bra, skattefinansierade tjänster – och det är ju just det här som för tillfället håller på att urgröpas. 

En annan sak som talar mot kapitalflykt är den utflyttningsskatt som trätt i kraft i år, och Rundt påpekar att USA har en likadan lag. Rundt poängterar också att det krävs internationellt samarbete för undvika flykt till lågskatteländer.
– Vänsterförbundet eftersträvar att EU ska ta ett större socialt ansvar och beskattning av kapitalinkomster och förmögenheter på en rejäl nivå i alla EU-länder kunde vara en del av det.

 

Sagan om Thailandsresan

En annan av Rundts kärnfrågor är vården. 

– Forskningen visar entydigt att offentlig vård är mer resurseffektiv än privat. Därför måste vi se till att utveckla och utvidga den offentliga vården. Vi har inte råd att slösa pengar på dyrare, privat vård. 

Rundt välkomnar den löneöverenskommelse som arbetsmarknadsparterna slöt under vintern, men säger att den inte är tillräcklig. 

– Varför skulle unga människor välja att söka sig till ett tungt yrke om inte den ekonomiska kompensationen motsvarar arbetsinsatsen? För att få tillräckligt med anställda krävs att vi satsar tillräckligt med pengar på löner och utbildning. 

Alla verkar vara medvetna om att vården behöver mer pengar. Varför glömmer man bort det här vid valurnorna och röstar för mer nedskärning och låga skatter? 

– Jag tror att folk sneglar på de rika länderna i övriga Norden och drömmer om samma lyx och levnadsstandard. Och vi inbillar oss att om vi sänker skatterna och skär ner i den offentliga servicen så kan vi effektivera oss fram till samma levnadsstandard. Det här är en ”lugnande godnattsaga” som högern erbjuder. Men vi måste inse att vi kanske inte har råd med den där nya platt-tv:n eller Thailandsresan. 

Det här anknyter också till Rundts nya liv ute på landsbygden i Tenala.

– Efter tre år här har jag insett hur otroligt mycket mindre mitt behov av prylar och saker har blivit, och glädjande och givande det är att röra sig ute i naturen. 

Rundt vill också se till att det ska vara möjligt att leva ett människovärdigt och tillfredsställande liv, med fungerande servicenät, också utanför städerna. Ett stärkande av kollektivtrafiken i Raseborg och västra Nyland överlag är centralt, menar han. Bland annat förespråkar han en gemensam biljett – i stil med huvudstadsregionens gemensamma resekort – för hela Nyland. 

– Det måste gå att klara sig utan bil också utanför Helsingfors.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.