Berörande om förlust

av Topi Lappalainen

Zinaida Lindén debuterade 1996 med novellsamlingen Överstinnan och ­syntetisatorn. Hon har för länge sedan etablerat sig som en stabil prosaist. Runebergspriset fick hon år 2005 för debutromanen I väntan på en jordbävning. Till min syster bortom haven (2022) är hennes fjärde roman och det har hittills utkommit lika många novellsamlingar av henne.

Mycket är bekant sedan tidigare, men tematiken känns på många sätt särdeles aktuell. Den rysk-judiska huvudpersonen Nancy Berman åker till Sankt Petersburg för att delta i en klassträff. Hon har för länge sedan emigrerat till Massachusetts i USA via Rom. Kontrasten mellan den exilryska tankevärlden och verkligheten i Ryssland är frapperande. Klassträffen äger rum år 2013 och  romanen avslutas år 2014 när Ryssland förbereder annekteringen av Krimhalvön.

Det är mycket som har gått förlorat när Nonna, senare Nancy, har emigrerat. Tillsammans med föräldrarna har hon levt i det förflutna i emigrationen, i en tillvaro dominerad av minnen. Känslan av förlust och en starkare anknytning till det förgångna än till nuet har accentuerats i och med maken Józefs död. När hon väl åker till Ryssland märker hon att väldigt mycket har förändrats också om en klassträff bjuder på möjligheten att minnas det som fanns förr, på sovjettiden.

 

En mycket viktig gestalt för huvudpersonen är lillasystern Lalique, ursprungligen Lija, nuförtiden kallad Leah. Hon passade aldrig in i den exiltillvaro familjen vande sig vid i USA. Baletten gav Lalique en möjlighet att fly till musikens och dansens värld. Senare upptäckte hon messianismen och emigrerade till Israel där hon gifte sig med en predikant. Lalique och Nancy är på många sätt varandras spegelbilder, inte minst därför att Nancy identifierade sig starkt med den avlidna maken Józef som var en lika övertygad ateist som Laliques make Shlomo är troende.

Nancy befinner sig under romanens lopp  i Ryssland, USA och Israel. Dessutom minns hon Rom, en stad som hade gjort ett starkt intryck. Också Finland spelar en central roll, eftersom de före detta klasskamraterna reser till Finland för att handla ett och annat. En del beundrar Finland och en del har till och med sommarställe i Finland.

 

Lindén skriver träffsäkert och romanen är angenäm att läsa. Humorn är varm och människomötena lyfter fram livets slumpmässighet. Från ganska liknande utgångspunkter kan livet te sig mycket olika för olika människor. En person uppvuxen i Sovjetunionen kan känna främlingskap i det nya Ryssland efter många år av emigration. När ett kommunistiskt land blir kapitalistiskt är det mycket som vänds upp och ner.

Till min syster bortom haven är en välskriven och insiktsfull bok. Mycket i den handlar om huvudpersonens försök att försonas med livets olika tillkortakommanden. Nancy upplever det svårt att fortsätta skriva ungdomsböcker, vilka hon har skrivit på engelska. Att hålla skrivarkurser och på det sättet hjälpa andra att skriva ger mening i hennes tillvaro. I Nancy har Lindén skapat en sympatisk huvudperson vars äventyr man gärna skulle läsa mer om i ytterligare en berättelse.

 

Zinaida Lindén:
Till min syster bortom haven.
Scriptum, 2022.

Lämna en kommentar