En granskande inblick i de första krigsmånaderna och bakåt

av Pavel Petrov

Det har gått över ett år sedan Ryssland inledde ett fullskaligt angrepp mot Ukraina. Nu kan även krigets första månader och skeenden verka som ett fjärran förflutet  – precis som annekteringen av Krim och krigsutbrottet i Donbass för snart ett årtionde sedan. Den prisbelönta journalisten Markus Leikola erbjuder i sin dagboksaktiga essäsamling Sodan ja rauhan kronikka en blick tillbaka på krigsvåren 2022 och även längre bakåt i den rysk-ukrainska historien.

Historikern Timothy Snyder menar att det i Ukraina pågående kriget är den mest inspelade konflikten hittills. Mycket riktigt har vi tillgång till ofattbart stora mängder bildmaterial från båda sidorna. Professionell journalistisk text  förblir ändå ett av de främsta sätten att navigera i denna informationsvirvel där fakta och propaganda flätas samman. 

 

Leikolas essäsamling, publicerad på imponerande kort tid, bär en påtaglig prägel av kolumner, debattartiklar och nyhetsinslag. Han ägnar sig åt både samtid och det förflutna i sin granskning av det rysk-ukrainska kriget dag för dag. Historien är ofrånkomlig när Ryssland är inblandat. 

Det handlar dessutom i många fall om ett gemensamt rysk-ukrainskt förflutet, såsom holodomor – hungersnöden i Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken 1932–1933. Det diskuteras fortfarande huruvida denna katastrof kan betraktas som ett folkmord och i vilken utsträckning sovjetregeringen agerat målmedvetet för att åstadkomma det. Författaren lyfter fram en bredare kontext av hungersnöd på andra håll i Sovjetunionen där hungern var ännu mer förödande, som i Kazakiska socialistiska sovjetrepubliken, men medger i förbifarten ett viktigt särdrag i Ukrainas fall – resebegränsningar för bönder som ville fly. Medan Kiev kallar holodomor för ett folkmord som Moskva givetvis vägrar att erkänna, överväger Leikola huruvida det är lämpligare att betrakta denna hungersnöd som ett ”klassmord” av framgångsrika ukrainska bönder. Holodomor förblir i varje fall föga känt hos oss och Leikolas inlägg i detta viktiga ämne är därför ett välkommet bidrag till att liva upp diskussionen kring det.

 

Kapitlet om holodomor och andra delar som sysslar med mer bestående företeelser håller stånd mot tidens tand. De avsnitt som i högre grad är förankrade i samtida händelser väcker däremot mindre intresse. Många av oss var uppslukade av nyheterna från Ukraina just de första månaderna och Leikolas analyser i bokform tillför knappast några ögonöppnande insikter. Bokens innehåll i sin helhet gör därför ett något ojämnt intryck, vilket  säkerligen till en viss del kan förklaras av den korta tid under vilken bokens skrevs.  Kunskaperna om områdets historia verkar även på vissa håll för ytliga – exempelvis vad gäller polsk-ukrainska förhållanden. Detta till trots uppvisar Leikola sin professionella journalistiska förmåga att analysera och välargumenterat diskutera även känsligare ämnen, samt operera med stora mängder information från olika källor som han förvandlar till sammanhängande bilder av en konflikt med djupa rötter och breda grenar.

 

Markus Leikola:
Sodan ja rauhan kronikka.
Aula & co, 2022.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.