En resa in i mörkrets hjärta. Så beskriver berättaren i Mikael Crawfords roman Lotto färden från den fridfulla östnyländska skärgården till det kaotiska Helsingfors. För protagonisten Mattis och hans bundsförvanter Bock och Hakala ter sig nationens huvudstad lika overklig och mystisk som Kongoflodens stränder framstår för Charles Marlow i Joseph Conrads ursprungliga resa in till kolonialismens mörka hjärta.
Men varför ska denna östnyländska trio överhuvudtaget besvära sig med att ta sig över den magnifika Emsalöbron till fastlandet och vidare in till metropolen? Jo, det handlar förstås om pengar, närmare bestämt en lottolapp som ska lösas in. Det som börjar som en – i alla fall rätt så – enkel bilresa utvecklar sig snart till ett spindelnät av olika berättelser, där trådarna korsas och förgrenar sig åt alla håll. Under resan till spelbolagets huvudkontor stöter de på bland annat österbottniska traktorförsäljare, foliehattsprydda revolutionärer och frånskilda kvinnor.
Det är inte några särskilt subtila människotyper som befolkar romanen; i stället lägger Crawford krutet på att skapa oväntade och möten mellan dessa rätt så stereotypiska karaktärer. En viktig ingrediens är förstås kulturkrockarna, som Crawford drar till sin spets och utnyttjar till fullo. Resultatet blir en berättelse som är både fantasirik och farsartad, samtidigt som den väcker associationer till feelgood-genren.
I Lotto riktas de ironiska kängorna åt höger och vänster, uppåt och nedåt; det är inte bara Rödbergstanter, ölpimplande skärgårdsbor och incels som fortfarande bor hemma hos sin mamma som tilldelas egna stereotyper – berättaren använder sig också friskt av gamla hederliga könsstereotyper. Men Crawford skriver fram dessa med glimten i ögat, som då berättaren lakoniskt konstaterar att det traditionsenliga besöket i K-Rauta resulterade i en ”väldigt harmonisk förmiddag” för de tre Borgåbisarna.
Stilistiskt är Crawford både innovativ och säker. Han vrider och vänder på språket, och bilderna är kreativa och dråpliga, som i denna liknelse: ”All toxisk maskulinitet rann av honom som duvskiten rinner av nationalskalden J.L. Runebergs staty då höstregnen kommer.” Romanen berikas också av metaforer hämtade från religiösa och antika myter; läsaren får bland annat möta Kerberos, Minotaurus och Onan längs resan till Helsingfors.
Lotto är inte bara en roman med en humoristisk blick på stereotyper och kulturkrockar. Det är också, eller framför allt, en roman om att åldras. Karaktärerna, som alla befinner sig i medelåldern, konfronteras med åldrandets materiella villkor i form av rynkor och valkar, men också med åldrandet som en underliggande känsla av att allt inte blev som man tänkt, att allt bra redan hänt en och att man därför ställer sig själv frågan: är detta allt livet har att erbjuda? I Lotto blir denna obönhörlighet en dans mellan det komiska och tragiska.
Mikael Crawford: Lotto.
Schildts & Söderströms, 2023.
