En tät undersökning av det tillfälliga i livet

av Maria Kallio

Döden och Kerstin är en inkännande och sinnlig roman som behandlar det obeständiga i tillvaron och återvändandets oundvikliga upphörande.

Från den allra första meningen placerar författaren Sebastian Johans läsaren i en person vars liv är på upphällningen. Kapten Rönner ligger i matsalen, sjukdomsdrabbad och svag och lyssnar på samtalen mellan sommargästerna som hans fru trots omständigheterna bjudit in också detta år. I tankarna befinner han sig fortfarande ute på sjön i inlevelsefullt beskrivna nära ögat-situationer och lågmält längtansfulla reflektioner kring livet till havs.

Närheten till döden ställer honom utanför vardagen. För kapten Rönner är detta ändå ett någorlunda bekant tillstånd i och med att han på grund av sitt arbetslivs natur ofta varit mera av en gäst i sitt hem. Tillfälligt hemma, tillfälligt till sjöss och i nuläget stadd på sin sista resa, rent fysiskt centralt placerad i sin säng i matsalen, men utan att på något meningsfullt sätt kunna delta i det som sker omkring honom. Ulla-Lena Lundbergs Sjöfartstrilogi möter T.S. Eliots The Hollow Men, typ.

 

I en parallellberättelse förbereder ambulerande­ institutionssekreterare Kerstin vid Uppsala universitet sin semesterresa till Åland. Som de föregående fem åren är det i familjen ­Rönners hem hon ska semestra. Den lediga tiden på Åland ter sig som målet för hela hennes tillvaro. Sitt vardagsliv betraktar hon med en viss ironisk distans, som om den var något som inte riktigt angick henne. På Åland kan hon återuppfinna sig själv (som någon som bär gröna klänningar påfallande ofta) och vila i en tillåtande anonymitet. Kerstin tillbringar dagarna före resan med att njutningsfullt packa väskorna, festa och göra sitt bästa för att undvika den försmådde älskaren Krille.

Sebastian Johans är författare och konstkritiker. Han debuterade år 2020 med romanen Broarna, en på hans familjehistoria ­baserad berättelse om några åländska Amerika­emigranter vid 1900-talets början. Romanen nominerades för Nordiska rådets litteraturpris år 2021. Trots att det är omvälvande tider som pågår i bakgrunden håller Johans sitt ­fokus på individerna. Så också i Döden och Kerstin. Skickligt inströdda tidsmarkörer fäster romanens nu i 1960-talet medan kapten Rönners tillbakablickar breddar tidsaxeln. ­Läsaren kommer honom efter hand mycket nära. ­Johans skriver med innerlighet och ömhet fram en bild av ett liv som levts i kärlek och det är bitvis hjärtskärande när kapten Rönner ligger och tvingas förlika sig med att det blev som det blev med livet och sakerna och den egna moralen. Livet har varit högljutt och krävande, men avslutas med en flämtning.

 

Kerstin är i berättelsen något av ett eko. Hon är löst knuten till familjen Rönner eftersom hon i så många år varit sommargäst hos dem och hennes återvändande rörelse är ett slags spegling av kaptenens. Hans rotlöshet i yrkeslivet (från båt till båt till land till land över hav och tillbaka) speglas i hennes tillvaro som ambulerande sekreterare. Båda är under romanens gång på väg, Kerstin till Åland och kapten ­Rönner mot livets slut. Detta breddande av ­perspektivet och nyanseringen av tematiken kring återvändande och flyktighet är subtilt genomfört och illustrerar det faktum att vi alla i någon mån är turister på genomresa här i livet.

 

Sebastian Johans:
Döden och Kerstin.
Nirstedt/Litteratur, 2023.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.