Sten på börda i kurdiska samhällen

507

De redan tungt ansatta kurdiska regionerna i norra Syrien och södra Turkiet drabbades hårt av jordbävningskatastrofen i februari.

 

– Sådant händer. Det är förutbestämt av ödet.

Bland annat på det sättet kommenterade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan den förödande jordbävning som drabbade södra Turkiet och nordvästra Syrien på morgonnatten måndagen 6 februari. Katastrofen skördade 50000 människoliv, över 100000 skadades och minst en miljon turkar blev hemlösa.

– Av de 170000 byggnader som analyserats har åtminstone 24921 blivit obeboeliga eller förstörda, sade miljöminister Murat Kurum medan dödstalet fortsatte stiga.

I Turkiet är ilskan utbredd: kritik har riktats mot lagstiftning från 2018 som skapade kryphål så att hus kunde byggas utan hänsyn till befintliga regelverk för jordbävningssäkert byggande. Under årens lopp tyder allt på att medel från katastroffonder har spenderats på andra ändamål. Oppositionspartierna, vars företrädare har varit närvarande på de drabbade områdena, har aktivt lyft fram att staten inte har gjort tillräckligt för att hjälpa de som drabbats av jordbävningen.

Erdoğan och hans parti AKP kom till makten för 20 år sedan. Många menar att den fatala jordbävningen i nordvästra Turkiet 1999 bidrog till framgången. Sedan februari har presidenten tagit till olika medel för att fly från sitt ansvar.

Hjälpen nådde inte fram

– Staten försökte stoppa frivilligorganisationernas hjälpsändningar till Adiyaman, säger Ahmet Türk, turkisk politiker från oppositionspartiet HDP, Folkens demokratiska parti. Adiyaman är tillsammans med regionerna Hatay och Gaziantep tre av de värst drabbade regionerna.

– På två dagar kom inget räddningsmanskap fram överhuvudtaget, människorna lämnades åt sitt öde under rasmassorna.

– Åttiofem procent av staden existerar inte längre. I vissa stadsdelar fanns det under fyra-fem dagar ingen elektricitet. Det var väldigt kallt, säger Sait Dede, utsänd från HDP.

Eftersom hjälpen från staten i många fall uteblivit har också oppositionen tagit del av hjälparbetet.

I Adiyaman bevittnade ett räddningsteam bestående av brandmän från Spanien hur bulldozers demolerade skadade byggnader, utan att ta hänsyn till människorna under rasmassorna.

– Erdoğan har ersatt personalen i olika statliga institutioner med lojalt folk som nu sitter på strategiska positioner. Civilsamhällets organisationer har utraderats. På det här sättet har eliten runt presidenten berikats. Allt detta kulminerade under jordbävningen, säger Gonül Tol, chef och grundare för Turkey Studies vid Middle East Institute.

Kriget mot kurderna

Dagarna efter katastrofen försökte ett antal aktivister, journalister och företrädare för medborgarorganisationer larma om regeringens ineffektiva krisplan. Detta medan ett antal frivilliga räddningsteam arresterades och journalister som bevakade situationen hotades av turkiska myndigheter. Genom sådana tilltag lyckades man ändå inte dölja den AKP-ledda regeringens misslyckanden – samma regim som styrt landet i tjugo år och som misslyckats med att skapa beredskap för en jordbävning, trots katastrofen år 1999 och den jordbävningsskatt som efter det har införts.

Nästa parlaments- och presidentval hålls i mitten av maj. Erdoğan var före jordbävningen sysselsatt med att spä på de antikurdiska stämningar som grasserar bland majoriteten i partiets fästen.

– Inflationen och den stigande arbetslösheten hotar regimens stabilitet, vad är då en bättre avledningsmanöver, om inte krig, kommenterar Mezlom Kobane, överbefälhavare för SDF (Syriska demokratiska styrkorna) som kontrollerar flera territorier i norra Syrien. Detta är områden som skadats svårt i jordbävningen och som, trots det, fortsättningsvis attackeras av Turkiet.

Även om inflationen skenar och kring 30 miljoner medborgare lever under fattigdomsgränsen – av vilka en och en halv miljon nu är hemlösa – ligger Turkiet på tjugonde plats av länder till vilka EU exporterar vapen. 2019 plöjdes 20,4 miljarder ner i militära utgifter.

En stor del av den turkiska arméns arsenal används i de kontinuerliga attackerna som riktas mot de kurdiska regionerna i norra Syrien.

Lågintensivt krig

Saleh Mislim bor i Kobane, en stad nära den turkiska gränsen som blivit en symbol för det kurdiska motståndet mot ISIS. Hon har i åratal känt av vad det betyder att leva under konstant hot av bomber, attacker och en ny turkisk invasion.

– Sedan den kurdiska revolutionen 2011 har den turkiska staten upprätthållit ett krig mot kurderna. Under en period använde man sig inte ens av sina egna soldater utan valde att stöda IS aggressioner och, före det, flankerade al-Quaedas styrkor i form av bland annat al-Nusra och Arhar al Sham.

När IS besegrats gav sig Turkiet in i vad Mislim beskriver som öppen krigföring i AANES (den autonoma administrationen av norra och östra Syrien) områden.

– Kopplingen mellan Turkiet och styrkor med tentakler ut till jihadistiska grupper har också blivit uppenbar i efterdyningarna av jordbävningen.

Under flera dagar stoppade Turkiet och syriska rebellgrupper hjälpsändningar från AANES till Afrin, en kurdisk region i norra Syrien som sedan 2018 genom operation Olivkvist ockuperas av Ankara och dess allierade.

Jordbävningen var också mycket påtaglig i Afrin, med Jinderis som en av de hårdast drabbade städerna med 1200 döda och över 100000 som förlorade sina hem. Några timmar efter att det första skalvet skakade Mellanöstern attackerade den turkiska armén Tel Rifaat, som ligger i Shahba-regionen.

Artillerielden åtföljdes av drönarattacker och tunga vapen. I Tel Rifaat dödades en äldre man och en annan skadades svårt. Fyra män dödades i Jinderis under nyårsfirandet Newroz i mars. Attacken utfördes av Ahrar al-Sharqiya, en syrisk rebellgrupp med stöd från Turkiet som  2019 mördade den kurdiska politikern Hevrin Khalaf.
Den senaste angreppet i Tel Rifaat är en del av en bredare våg av attacker som Turkiet sedan 2016 har låtit svepa över norra och östra Syrien. Det har handlat om lågintensivt krig och en serie militära operationer som avslutades med ett fredsavtal mellan USA och Turkiet som aldrig trädde i kraft. Under operation Svärdklo i november förra året försökte man inta Kobane och attackerade de turkiska säkerhetsstyrkorna i fängelset al-Hol. Under operationen riktades anfall med flyg, robotar och drönare mot de kurdiska områdena i Syrien och Irak.

Ansvar för hela världen

– Strategisk infrastruktur såsom kraftverk, oljefält, spannmålssilon, läkarstationer och skolor har varit utsatta, säger Dilovan Kobane, som strider för YPJ i Cizire-kantonen.

– Turkiska staten har varit en aktiv part i den syriska konflikten sedan 2015 och har stött återuppbyggandet av ISIS.

Detta visades, menar Kobane, inte minst när styrkorna som säkrat Al-hol-lägret attackerades av Turkiet. De länder i väst som framhöll lägret som farligt lyfte inte ett finger.

Hur kan NATO tillåta att en av sina medlemmar attackerar dem som stridit mot ISIS i 11 år, frågar Kobane.

– Kriget gör att IS förblir starkt, säger Dilbirîn Kobane.

– I första hand tar vi ansvar för att skydda befolkningen från att bli utsatt för massakrer. Men vi kände också ett ansvar för hela världen, det är skälet till att vi stred mot IS och fortsätter att göra det.

– YPJ har under de senaste åren gjort stora uppoffringar för att skydda världen från Isis dunkla läror. Först och främst: vi vill få bort denna fiende från våra territorier, så att de inte kan sprida sig vidare.

Tvingade på flykt – ännu en gång

Turkiet och den fria syriska armén kommer att utnyttja den rådande situationen till att inta staden Jinderis och kurdernas egendom, skriver SOHR, Syrian Observatory for Human Rights. 90 procent av byggnaderna i staden är förstörda eller obrukbara. Jordbävningen har tvingat befolkningen på flykt ännu en gång.

Enligt uppskattningar har 3000 familjer nått den angränsande Shahba-kantonen, dit 200000 personer från Afrin redan tagit sin tillflykt. Enligt ECDC (Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar) kommer den koleraepidemi som härjat i området i månader att förvärras.

Förutom Turkiet gör också regeringen i Damaskus livet svårt för den kurdiska befolkningen. I Sheikh Maquoud och Ashrafieh, kurdiska orter norr om Aleppo, har hjälpsändningar försinkats av regeringen, som försökte hindra dem från att nå fram. Sändningarna kunde nå fram först efter långa förhandlingar med Assad.

Regeringen har också stoppat införseln av medicin och bränsle till Sheikh Maquoud. I januari, innan jordbävningen, fanns det under 50 dygn inget bränsle alls tillgängligt. El kunde användas bara en timme om dagen.

 

Text: Giacomo Sini, Alessia Manzi.
Foto: Giacomo Sini och YPJ center fr information och dokumentation.
Översättning: Mio Lindman