Emma Boman vann tredje pris i essätävlingen Sputnik, med en text som enligt prisjuryn ”tangerar aktuella men likväl eviga frågor”.
Att leva i nuet. Att inte älta det förgångna. Att inte oroa sig för framtiden. Hur skall detta gå till?
Vi lever idag i en värld där andra chanser förespråkas, men sällan ges. Vi lever idag i en värld där vi lika ofta får höra att vi inte skall vara oroliga för framtiden, som att redan nu planera hela vår yrkeskarriär. Vi lever idag i en värld där nuet är idealet, men alla trådar drar oss framåt eller bakåt. Tiden är komplex och därför kan man enkelt se på saken såhär: om en sekund lever du i det som just nu är framtiden, när ytterligare en sekund gått lever du i din framtids framtid. Varje sekund, minut, timme, dag och år är en framtid som är både oviss och säker på samma gång. Lika oförutsägbar som påverkningsbar.
De ungas röst måste höras redan nu
De unga är framtiden. Det är självklart, rent vetenskapligt kan inte människan leva för alltid, än. De som nu är del av den äldre generationen var en gång i tiden framtiden de också. Men för att vara en symbol för framtiden måste man kunna skapa den, att leva i en framtid bestämd av någon annan är att vara en marionettdocka fast i trådar. Därför är det de äldres ansvar att ge de yngre en möjlighet. En chans att skapa en god och hållbar framtid. Men det är inte deras uppgift att bestämma.
Att ge unga frihet att välja, om så bara deras egen utbildning, utvecklar den ungas förmåga att tänka självständigt. Men även att reda upp oredor som valen kan orsakat. De ungas röst måste därför höras redan nu, de kan inte längre stängas ute från beslut. Visst, de saknar erfarenhet, men varför välja att vända ryggen till framtiden förkroppsligad? Hör deras röster, förstå deras bedjan och led dem till de platser där de måste vara.
Valen vi gör tillsammans
När vi står på tröskeln till ett tredje världskrig, eller en ohejdbar klimatförändring, är det inte lätt. Inte lätt att axla rollen som framtiden, för vem vet om den ens finns. Sanningen är att framtiden alltid finns och alltid funnits. Det fanns en framtid för världen efter första världskriget, efter andra världskriget och efter Vietnamkriget. Det finns en framtid efter människans utdöd, på samma sätt som det fanns en framtid efter dinosaurierna.
För en framtid är bara en sekund bort, och så länge inte hela universum upphör att existera, finns det alltid en sekund till. Det kanske är till liten tröst när man oroar sig för sin familjs, stads eller planets framtid. Då kan det vara svårt att se hela bilden. Men just därför måste vi förstå vikten av att både uppskatta nuet, samt kunna se med vakna ögon på vad som ligger framför oss.
Någon kommer att behöva göra val som förändrar framtiden, men detta kan vara vem som helst. Det är ytterst liten sannolikhet att du som ensam individ kommer att behöva ta ett beslut helt och hållet själv som är så viktigt, du är inte ensam. Det är därför man väljer att stämpla miljoner människor med framtidsstämpel. Du är inte den enda framtida doktorn, presidenten eller framtida människa som behöver göra ett val. Det är dessa val tillsammans som formar världen.
Det förgångna ska begrundas, inte ältas
Viktigt är dock att minnas att tiden är flytande, bara för att en generation stämplas som ”framtiden” betyder det inte heller att den är ensam. För att skapa en hållbar värld där framtiden ser ljus ut måste vi kunna smälta samman grupper. Bara då kan gammalt och nytt lyfta varandra.
Vi lär oss historia i syftet att inte upprepa den, men att konstant se bakåt gör att du inte ser vad som är framför dig. Att älta det förgångna är inte att lära sig, det är att konstatera. Att begrunda, det är att lära sig. Och som nämnt är syftet med de där långa historielektionerna att lära oss något. Vi måste förstå var det gick fel för att förstå var vi ska gå rätt. Ser detta resonemang inte då framtiden som något avlägset? Nej, inte nödvändigtvis. Det går att applicera på alla områden i livet, där framtiden handlar om flera år framåt, eller där framtiden är kommande fredagskväll. Är det inte därför man faktiskt ska lyssna på sina föräldrar ibland? Deras olyckliga beslut i barndomen kan återupprepas och vara dina olyckliga beslut i framtiden. Men det är inte hugget i sten, val kommer alltid att påverka människor olika. Det är därför de är val, varje människa skall själv få känna efter vad denne står för och vill.
Framtiden i sig inte skrämmande
Framtiden behöver inte vara så dramatisk, inte heller olycklig. Om du ser framtiden som en sekund kanske du i framtiden sitter på exakt samma ställe som nu, utan att ha rört en enda tå.
Just därför är det inte framtiden som fenomen vi är rädda för, vi är rädda för hur den ser ut. Framtiden är bara tid, okontrollerbar. Våra val är det som målar vår framtids tavla, men det kommer alltid finnas ett hörn på tavlan reserverat för någon annan, ett hörn reserverat för det oförutsägbara och ett hörn reserverat för ingen alls. Reserverat för framtiden som aldrig blev. Och är inte detta vad allt snack egentligen handlar om? Att vi ångar valen vi aldrig gör, att framtiden är något vi behöver vara rädda för, att vi MÅSTE ta framtiden i egna händer – annars kan det lika gärna vara?
Svaret på alla påståenden är självklart nej, framtiden är inte svart och vit. Det kommer alltid finnas hörn på din tavla, men tavlans palett är din. Den är vald av dig, med påverkan av dem runt om dig, även av dem på andra sidan jorden. Den är påverkad av de människor som levde 200 år före du var född. På samma sätt påverkar du andras tavlor. Det är det vackra med framtiden, den är inte isolerad, inte uppspjälkad mellan människor. Visst ser den olik ut, och visst är det orättvist. Men en sekund är en sekund, lika mycket din som alla andras, den delas men är samtidigt egen.
En liten strimma hopp
Människor som ständigt grubblar över framtiden eller alltid ältar gamla misstag är psykologiskt bevisat olyckligare. Så visst. Tänk inte så mycket på sekunden som passerat, den är förbi. Om hundra år är den glömd. Fastna inte heller i att ständigt se på nästa sekund på din klocka, den är då. Den är inte garanterad. Tänk, fundera, lev.
Som människa kommer vi alltid att behöva välja, vissa val är svårare och vissa enklare. Vissa val ångrar vi, vissa är vi lyckliga över. Varje val du gör påverkar framtiden. Väljer du att öppna dörren stiger du ut genom den i framtiden, eller så stänger du den ingen. Båda alternativ är lika bra, det är inte alltid valet som har betydelse, utan att välja. För att föra världen framåt, för att förbättra den, måste alla välja. Valen kan vara stora eller små men det är tillsammans de gör skillnad. Välj att se på sekunderna med vördnad, först då spelar valen någon roll. Omfamna framtiden och omfamna valen, de är vad som kommer göra dig till dig.
Den här texten har aldrig handlat om världskrig, historien eller att ta över världen och leda den framåt. Den har heller aldrig handlat om att öppna en dörr. Den handlade om att få dig, som kanske inte ser en framtid i livet, att hålla fast vid en liten strimma hopp lite längre. Den handlade om att få dig, som inte vet om du skall bjuda ut den där roliga killen i parallellklassen, att förstå att det inte spelar roll om hundra år. Den handlade om att få dig, som ser med rädsla på framtiden, att bli vän med sekundvisaren. Den handlade om val, att välja framtiden. Att välja att se framåt mot en obestämd sekund, bara för att se vad den kan innehålla. Den handlade om unga, men lika mycket om de äldre. För framtiden tar inte slut vid en ålder, vid ett val, vid en sekund.
Essätävlingen Sputnik, som Ny Tids utgivarförening Tigern i fjol ordnade för första gången, vände sig till gymnasieungdomar i åldern 16–20. De unga uppmanades att skriva en text utifrån temat ”Framtiden”. Juryn beskrev ”En sekund; nutid, dåtid och framtid. Att välja framtiden.” som en text som med fängslande poetisk skärpa samt träffande och sammanhängande bildspråk tangerar aktuella men likväl eviga frågor.
