Extremhögern och rasismen normaliseras 

460

En hel del grymheter i mänsklighetens historia har möjliggjorts genom tyst medgivande från människor som egentligen inte aktivt velat välja sida och ta ställning. Det börjar med att man avhumaniserar människor och människogrupper genom ord. Kränkande språk och diskriminerande attityder blir så småningom alldagliga och ”normala”, om inte en tillräckligt stor del av oss vågar säga ifrån. Sedan är det inte lång väg från ord till handling. 

 

Nu har de borgerliga partierna i Finland hjälpt extremhögern till makten och hela sommaren har gått åt till debatter om huruvida regeringen kan fortsätta med de sannfinländska ministrarna, som skämtar om nazism och som har skrivit våldsamma och rasistiska texter på webben och i privata meddelanden. 

Tills vidare verkar det som om Samlingspartiet och SFP är redo att ge sitt stöd till Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra fastän hon skrivit om att spotta på tiggare och utöva våld mot mörkhyade barn. Inte ett knyst har hörts från Kristdemokraterna, vars politik verkar befinna sig långt ifrån de kristna värdena. 

Purra bad visserligen till slut om ursäkt för en del av sina gamla skriverier, men hon tog god tid på sig och sade först att hon inte har något att beklaga och be om ursäkt för. Det som hon inte ville beklaga var att ha beskrivit muslimska kvinnor i hijab som ”svarta säckar”, eftersom det ”handlade om att kritisera att islam förtrycker kvinnor”. Av någon anledning var det ändå inget problem för Purra att ta med Wille Rydman, som antastat ett flertal minderåriga kvinnor, i Sannfinländarna och dessutom utse honom till minister. Typisk rasistisk dubbelmoral då kvinnors rättigheter används som en käpphäst för att komma åt människor med invandrarbakgrund.

Men en mer salongsduglig rasism är likväl rasism. För de borgerliga regeringspartierna var det så viktigt att komma till makten och göra nedskärningar i välfärdssamhället, att de är färdiga att tolerera nynazister och rasister. Moralen fattas. 

När det handlar om vårt lands ledande politiker är kränkande ord inte bara ord, utan förebilder och exempel på hur det är sakligt att uppföra sig och tänka om människor med olika bakgrunder. 

Sannfinländarna använder sig av en för populistpartier typisk taktik genom att leverera så kallad dubbelkommunikation. Det ena budskapet är att Sannfinländarna ännu är ett främlingsfientligt, rasistiskt parti där också högerextremister hör hemma. Det andra budskapet är att de är ett seriöst parti som tar avstånd från allt sådant som skulle göra dem odugliga för regeringsansvar. Balansgången är svår och genomskinlig, men tills vidare har regeringskumpanerna spelat med och endast utropat ”nolltolerans mot rasism”, vilket inte verkar ha några konkreta konsekvenser för Sannfinländarna, trots de rasistiska uttalandena av partiets ordförande.

 

I  juli har vi fått läsa i nyheterna om hur nynazister 3D-printat skjutvapen, planerat terroristbrott och attackerat invandrare. Målen för de planerade dåden var valda utgående från hudfärg och politiska åsikter. Detta är ett extremt exempel på hur rasistiska attityder och ett avhumaniserande språkbruk även kan leda till extrema handlingar. De nynazistiska grupperna har enligt Yles kriminalreporter ­Tuomas Rimpinen även kopplingar till den nynazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen, i vars evenemang även vissa Sannfinländska politiker, såsom före detta minister ­Vilhelm Junnila, deltagit.

 

Samlingspartiet, SFP och Kristdemokraterna verkar tänka att bara Sannfinländarna börjar följa gemensamma ”spelregler” och städar bort den grövre rasismen från sina uttalanden, är allt okej. Men en mer salongsduglig rasism är likväl rasism. För de borgerliga regeringspartierna var det så viktigt att komma till makten och göra nedskärningar i välfärdssamhället, att de är färdiga att tolerera nynazister och rasister. Moralen fattas. Många kanske tänkte att det var nödvändigt att ge Sannfinländarna regeringsansvar för att minska på partiets popularitet, men så fungerar inte radikalhögern. Människor röstar inte på dem för att de skulle lösa samhälleliga problem, utan av protest. Exempel runtom i Europa har visat att radikalhögern inte förlorat sin popularitet då den tilldelats ansvarspositioner, utan den har snarare trängt undan center-högerpartier och dragit högerpartier mer högerut. Senaste gången Sannfinländarna var i regeringen splittrades partiet och miste tillfälligt understöd, men växte sig därefter ännu större genom att den mer rasistiska och främlingsfientliga falangen tog över.

 

Ett rättssamhälle grundar sig på ovillkorliga mänskliga rättigheter. Vi alla är lika värda oavsett ursprung, hudfärg och andra personliga karaktärsdrag. Nu signalerar våra ledande politiker att det egentligen är okej att inte respektera dessa grundläggande värderingar. Det handlar inte bara om vad våra ministrar sagt och gjort tidigare, utan även om ett rasistiskt regeringsprogram, som vill skilja på invandrares socialskydd och finländarnas, som försöker göra det så svårt som möjligt för alla invandrare och asylsökande att komma till Finland och återförena familjer. Allt detta i en tid då fler än någonsin blivit tvungna att fly från sina hem. 

 

För att motverka fascism och nazism räcker det helt enkelt inte att vara ”neutral” och inte ta ställning, utan det krävs antirasister och antifascister. Det är på våra allas ansvar att aktivt motverka ett samhälle som skiljer på människors värde utifrån hudfärg eller härkomst. Annars tar vi risken att historien upprepar sig på ett riktigt dystert sätt. Detta borde vara en självklarhet för alla partier som bryr sig om mänskliga rättigheter och ett fungerande rättssamhälle. SFP och Samlingspartiet – det är dags att avsluta regeringsleken med rasisterna. Inga politiska målsättningar kan vara så viktiga att det är värt att beröva människor sina grundläggande rättigheter.