Amatörteater och speciellt sommarteater har sedan 1950-talet haft sin plats i den finlandssvenska kulturen och har också haft en tydlig funktion. Lättsam underhållning för familjen med mycket skratt. Men vad betyder sommarteater för proffs med olika teaterknutna utbildningar?
Sommarteater är i grund och botten amatörteater som bygger på att alla som är med gör det endast och enbart för nöjes skull. Det här stämmer än idag, men med åren finns det risk att förväntningarna på sommarteater och till och med begreppet i sig själv kan förändras.
Vad gör sommarteater till sommarteater?
I och med att teater- och kulturvärlden i Finland ständigt växer hittar vi också personer med en teater-anknuten utbildning eller till och med proffs på sommarteaterscenen. Det här kan förvisso höja kvaliteten på uppsättningarna, men om praxisen blir vanligare väcks frågor kring sommarteaterns grundläggande väsen. Ny Tid intervjuade proffsskådespelaren Johan Aspelin och musikalartisten Rebecka Sretenovic om hur det är att vara proffs på amatörscenen. Jermo Grundström reflekterar kring hur det är att jobba med amatörteater utifrån regissörens perspektiv.
– Amatörteatern ligger mig otroligt nära hjärtat och det är från den bakgrunden jag har närmat mig mitt yrke. Min första roll var 1998 då jag spelade Pelle Svanslös på Glims sommarteater (sedan 2006 Finns sommarteater). Det var en vändpunkt i mitt liv, plötsligt befann jag mig bland människor som var likasinnade och gillade samma sak som jag. Dessutom har jag gått teaterlinjen på Tryckeriteatern i Karis år 1999–2000 och amatörteaterutbildningen Tadams uppsättning av –Fame år 2002, säger Aspelin.
Före sin första roll hade Aspelin inga planer på att bli skådespelare, men produktionen satte igång hans skådespelarbana. Han nämner Amadeus på Lurens sommarteater där han spelade Salieri som en extra betydelsefull sommar. Aspelin har dessutom varit regissör för olika sommarteateruppsättningar, till exempel Mio min Mio 2022.
Grundström i sin tur har regisserat flera uppsättningar på bland annat Postbackens sommarteater och i år står han för Spamalot som spelas på Raseborgs sommarteater.
– Det finns en otrolig spelglädje inom amatörteatern så det här är definitivt något jag gärna sätter min tid på. Det händer något speciellt med gruppen när alla som står på scenen gör det för att det är det bästa som finns, säger Grundström.
Sommarteatern förändras
Vad sommarteater beträffar kan man notera att på finska sidan betalar till exempel Samppalinnan kesäteatteri i Åbo ut en lön som baserar sig på roll och utbildning. Den här praxisen finns också på andra finska sommarteatrar, men den finlandssvenska sommarteaterkulturen har inte riktigt tagit efter (även om både Skärgårdsteatern och Kulings sommarteater på Åland är professionella).
Det finns en del skäl till varför amatörteatrar inte betalar sina skådespelare. Dels beror det helt enkelt på en tradition, att man vill upprätthålla en viss anda i amatörteatern där de flesta som vill får vara med.
Men det finns också helt ekonomiska skäl. Det kostar betydligt mera att betala skådespelarna speciellt på stora sommarteatrar men den stora kostnaden är ändå knuten till rättighetsfrågorna. Samma uppföranderätt brukar nämligen kosta betydligt mindre för amatörteatrar än för proffsteatrar, men å andra sidan ges inte nödvändigtvis uppföranderätt till amatörteatrar på grund av att vissa pjäser anses vara för svåra för amatörteatern.
– För mig är det viktigt att det görs teater. Skärgårdsteatern är visserligen professionell, men den är inte stationär. Svenskfinland har säkert plats för en till stationär professionell sommarteater, säger Grundström.
Vikten av respekt
Även om utgångspunkten på de flesta sommarteatrarna med amatörer som skådespelare är att vem som helst får vara med i produktionerna hittar vi personer med utbildning på scen och bland resten av teamet. Det kan uppstå en krock mellan arbetssätt, inställning till produktionen och övrig förståelse.
– Ordet process är nyckelordet för att beskriva en av de viktigare verktygen man får genom en musikalutbildning, utöver det tekniska inom teater, sång och dans förstås, säger Rebecka Sretenovic.
Med process menar hon att det som inte direkt handlar om till exempel hur bra du är på dans, sång eller teater utan mera verktyg och andra saker du lär dig som hjälper dig i ditt yrke. Det kan alltså vara allt från hur man själv lär sig materialet till att uppfatta sin roll i gruppen, i relation till regissören eller koreografen. Den här processen har man möjlighet att utveckla under utbildningen och genom den lär man sig också hur man ska ta hand om sin kropp och röst vilket är A och O för yrkeslivet.
Sretenovic menar att processerna ser olika ut; de förväntningar och krav som automatiskt ställs på en utgör en av kontrasterna man kan känna av om man sysslar med både amatörteater och proffsteater. Vissa amatörteaterproduktioner kan ha en rätt lång repperiod så att alla skall hinna repetera materialet så många gånger att man känner sig trygg med det, då någon av konstformerna sång, dans eller skådespeleriet kan vara ny för en del i ensemblen.
– Under repetitioner av proffsproduktioner är övningstiden såklart heltid och betald, till skillnad från amatörteater. Tempot blir då ofta högre under en kortare intensiv tid. Då finns det ett visst ansvar hos den som medverkar att se till att man kommer så förberedd man kan till repetitioner med det material som inövats tidigare, allt från stämmor till ny regi, replikändringar och koreografi.
Sretenovic förstår skillnaden mellan amatörteater och proffsteater bra eftersom hon medverkat i flera sommarteatrar – senast var hon med i Raseborgs sommarteaters uppsättning av Spamalot.
Även om man inte kan ställa samma krav och ansvar på ensemblen så är det viktigt, framhåller Sretenovic, att alla respekterar yrkesrollerna och de olika visioner som hänger ihop med dem.
Att alla blir respekterade verkar vara den viktigaste faktorn när det kommer till en lyckad produktion, oberoende om man är proffs eller inte.
Foto: Privat
