I Ukraina är det svårt att vara antifascist och pacifist samtidigt

492

För vänstern i Norden har det varit självklart att stödja Ukraina – även militärt. Det handlar om frihet och folkrätt, och om att bekämpa rysk imperialism. De avvikande rösterna har varit få i den nordiska vänstern. Så ser det inte ut överallt, flera röster till vänster i det globala syd, i USA och vissa länder i Europa har inte på samma tydliga sätt tagit ställning för Ukrainas frihet. Men hur ser vänsteranhängare i Ukraina på deras argument? Jag tog tåget till Kiev och samtalade med några vänsteraktivister i landet. Vi satt runt ett bord på en uteservering en eftermiddag och pratade om den europeiska vänstern och kriget.

 

Den ukrainska vänstern är svag – men den finns. Målet för landets viktigaste politiska vänsterkraft Den sociala rörelsen, Sotsialnyi Rukh, är att bygga ett starkt vänsterparti och skapa ett rättvisare och mer jämlikt samhälle, men först måste kriget vinnas. Jag frågade och lyssnade. I Kiev framstår diskussionerna inom europeisk vänster om Ukraina som något avlägsna och teoretiska. För de som satt med mig runt bordet handlar det om personlig överlevnad och om ifall ukrainsk vänster ens ska ha någon framtid.

– I Ukraina är det svårt att vara antifascist och pacifist samtidigt. Du måste bestämma vilken sida du står på. Är man antifascist och mot imperialism så måste man stödja Ukraina inklusive militärt, humanitärt och ekonomiskt stöd. Ju snabbare vi kan kasta ut de ryska invasionsstyrkorna, desto snabbare kan vi börja arbeta för bättre sociala villkor i vårt land, sa Vitalii Dudin.

De hade mycket god inblick i hur diskussionen har gått inom olika delar av europeisk vänster, och de hade självklart också tydliga åsikter om de argument som förts fram i debatten. Det är ju dem det handlar – deras framtid. Vinner Ryssland kriget så återstår det för dem att fly eller leva under ockupation. Jag kom på mig själv med att tänka att de som är emot stöd till Ukraina eller som försöker ursäkta Rysslands överfall borde åka dit och lyssna på dem.

De talade om vänsterpartier som har gett dem stöd från första dagen. De nämnde Razem i Polen, Bloco i Portugal och inte minst det finländska Vänsterförbundet och de andra nordiska vänsterpartierna. De ser oss som sina vänner, sina allierade. De litar på att vi kommer att arbeta för fortsatt stöd till Ukraina, även med vapen. De talade om det stöd vi gett för den ukrainska vänsterns krav om skuldavskrivning och kritik emot inskränkningar av fackliga rättigheter i landet.

 

Jag lät dem bemöta några av de argument jag har hört i debattens utkanter om fascistiskt inflytande i Ukraina, att kriget är Natos fel och att vapenhjälp bara förlänger kriget. De suckade och svarade. De hade hört det förut.
– Vi har mött våld från högerextremister under lång tid. Det började för nästan 15 år sedan. Då försökte vi få internationellt stöd när ukrainsk vänster, feminister och hbtq-aktivister angreps fysiskt på gatorna av extremhögerns våldsverkare. Vi fick väldigt lite stöd då. När Ryssland annekterade Krim 2014 och startade den här konflikten så gjorde de talet om fascism i Ukraina till en central del av sin propaganda. Plötsligt blev många i den internationella vänstern intresserade och oroade av extremhögern i Ukraina, påpekade Denys Pilash.

Nej, extremhögern styr inte Ukraina, den har istället försvagats kraftigt och har numera bara stöd av två procent av väljarna. Extremhögerns inflytande har dessbättre också försvagats inom militären och inrikesministeriet. Det finns en tydlig tendens till sammanhållning mellan olika grupper av Ukrainas befolkning. Istället för inskränkt nationalism inser allt fler att Ukraina behöver mycket samarbete med och stöd från omvärlden. De påpekade att merparten av de ukrainare som tjänstgör i armén är arbetare eller från landsbygden, de har inte mycket till övers för högerextremisternas retorik.

Kriget har fört olika ukrainare samman menar Vitalii:
– Krimtatarerna, muslimer i allmänhet och de som har judisk tro är inkluderade på ett sätt som de aldrig har varit tidigare. Den mest diskriminerade och utsatta gruppen i vårt land är romerna, de har mött mycket negativ särbehandling exempelvis när de rest över gränserna. Men oproportionerligt många romer tjänstgör i armén. Många av de andra ukrainare som slåss sida vid sida med dem vid fronten överkommer sina fördomar.

 

De ukrainska vänsteraktivister jag mötte var emot att Ukraina ska gå med i Nato, och påpekade att landet aldrig har varit Natomedlem. Men stödet för Nato har stigit kraftigt i landet, det har Putin sett till. Sambandet är alltså det omvända, det är rysk aggression som får ukrainarna att vilja gå med i Nato. Det påminner en del om varför Natoopinionen svängt i Finland och Sverige.

De talade om sin besvikelse med tyska die Linke som inte vill ta ställning, med Jeremy Corbyn vars pacifism i praktiken gynnar Ryssland om Ukraina inte får vapen.
– Jag förstår en pacifistisk position, och jag respekterar den. Men en riktig pacifist agerar för att underminera angriparen, inte de som har blivit attackerade. Många ukrainare är pacifister och emot krig, men de såg inget annat alternativ än att ta till vapen, som Denys Pilash uttryckte det.

De ruskade på huvudet åt de gamla kommunister som tror att solen fortfarande går upp i Moskva. De berättade om sina vänner bland ryska socialister som har fängslats eller tvingats fly. I Ryssland tolereras inte en oberoende demokratisk vänster som kritiserar rysk imperialism.

 

De talade om konsekvens, att den som var emot USA:s invasion av Irak också borde vara emot Rysslands invasion av Ukraina, och tvärtom. Den som är emot Israels ockupation av Palestina borde också vara emot rysk invasion av deras land, och tvärtom.

Hur kan några av de som är så bra på att analysera och kritisera amerikansk imperialism vara oförmögna att se Rysslands imperialism?

– Det finns också många missförstånd i det syd. Det är betydligt viktigare att bygga broar till dem. Ofta har folk i östra Europa haft svårt att förstå förtryck och svårigheter i Afrika eller Asien. Ryssland var också en kolonialmakt. Vi måste också förstå i Ukraina att vi inte är i en unik situation, det finns andra folk runt om i världen som är utsatta för orättvisor, krig och ockupation. Vi måste bygga länkar av solidaritet med förtryckta folk som kurder och palestinier. Vi vill dela våra historier med andra som varit utsatta för kolonialism och att leva i periferin, sa Denys.

Hur kommer Ukraina att se ut efter återuppbyggnaden? Det var en fråga som de diskuterade mycket. De vill ha ett Ukraina med sociala rättigheter, jämlikhet mellan kvinnor och män och en stark arbetarrörelse. I den ukrainska vänstern finns många fackliga aktivister. De vill se ett slut på nyliberala experiment, oligarkvälde och korruption.

Mina nya bekanta i den sociala rörelsen påpekade att de som ukrainsk vänster stärks av solidaritet från internationell vänster, men också att de kan försvagas om vänstern i andra länder är otydlig i sitt fördömande av Rysslands krig.