Åbo Underrättelsers tidigare chefredaktör Torbjörn Kevin undrar vart alla socialliberaler tagit vägen.
Under sommaren har Torbjörn Kevin riktat skarp kritik mot den nytillträdda regeringen i sina analyser i Hufvudstadsbladet. Listan på vad som felas med regeringen är lång. Han börjar med att lista upp principiella problem:
– Orpos retorik om att det inte finns alternativ och att Finlands ekonomi står på ruinens brant är kraftigt överdriven och direkt intellektuellt oärlig. Det finns alltid alternativ i politiken.
Kevin ondgör sig också över bristen på genuina politiska kompromisser i regeringsprogrammet:
– Politiska kompromisser innebär att man argumenterar i sak och sedan ger alla efter lite i alla de olika frågorna. Men nu blev det istället så att Samlingspartiet fick den ekonomiska politiken och Sannfinländarna fick sin migrationspolitik.
– Det var ett sannfinländskt ursinne som kom in i regeringsprogrammet. Det går helt emot landets intressen och bygger på en människosyn som vi inte borde ha.
Kevin konstaterar att Finland nu legitimerar ytterhögern. Han frågar sig vad som händer med Europa när land efter land hakar på den här trenden. Hur länge kan vi lita på att till exempel de övriga partierna i Tyskland håller det nynazistiska partiet AfD (Alternativ för Tyskland) isolerat?
– Det finns gradskillnader i helvetet och AfD är verkligen hemskt. Men det finns en risk att CDU [Tysklands kristdemokratiska union] börjar tumma på sina principer och börjar samarbeta med dem i vissa frågor.
I och med ytterhögerns framgångar i Europa riskerar också klimatarbetet att bromsas upp.
– Det betyder i värsta fall att Europa hamnar på efterkälken när det gäller att ta fram tekniska lösningar för grön omställning.
Jag tycker att det var bra att SFP gick in i regerings-förhandlingarna, men när de efter några veckor såg vart det barkade borde de ha dragit sig ur.
Som statsministerparti har Samlingspartiet det största ansvaret för vilken riktning Finland tar, men när Torbjörn Kevin inte alls nämner Svenska folkpartiet, måste jag ändå fråga vad han anser om partiets agerande.
– Jag tycker att det var bra att SFP gick in i regeringsförhandlingarna, men när de efter några veckor såg vart det barkade borde de ha dragit sig ur. Under sommaren var det för sent. Det skulle ha skapat för mycket badwill.
Hos Samlingspartiet?
– Jo, men främst i allmänhetens ögon genom att skapa en regeringskris.
Inte den fattigas fel
När vi träffas hemma hos Torbjörn Kevin och hans fru May i centrala Åbo lägger regeringen sista handen vid budgeten för nästa år. Kevin är mycket orolig för konsekvenserna av regeringens ekonomiska politik som riktar nedskärningarna mot de som har det allra sämst. Fattigdomen kommer att öka, inte minst bland barnfamiljer. Ensamförsörjare och närståendevårdare kommer att få det ännu kärvare.
Kevin konstaterar att Samlingspartiets politik bygger på en felaktig människosyn.
– Alla ideologier bygger på en viss människosyn och den avgör vilken ideologi man tilltalas av. Samlingspartiets människosyn bygger på tanken att när man når framgång är det ens egen förtjänst och följaktligen också ens eget fel om man är fattig. Men vi vet att det här inte stämmer.
Det här sättet att glida över från dagsaktuella konflikter till en analys av de underliggande ideologierna och värderingarna kännetecknade också Kevins ledare i Åbo Underrättelser.
Inget socialt samvete?
Under samtalet refererar Torbjörn Kevin ofta till något han läst i en dagstidning, hört på radio eller sett på tv. Helsingin Sanomat dyker upp när Kevin påminns om att det fanns några intressanta siffror i dagens tidning.
– Jo, här står det att indexhöjningen av arbetspensionen blir hela 5,5 procent. Jag talar mot mina egna intressen, men nog skulle det finnas andra ställen att skära än i socialskyddet, konstaterar Kevin.
Kevin ondgör sig över det galna i att regeringen planerar åtgärder för att slopa möjligheten att tjäna 300 euro i månaden utan att det drabbar socialskyddet, som bestraffar människor som tar emot korta jobb.
– Hur motiverar man det här? Det är så mycket som är så kontraproduktivt och ogenomtänkt i regeringens politik.
Det här är väldigt långt från exempelvis tanken om en basinkomst för att få bort byråkratifällor i socialskyddet.
– Ja, i decennier har vi försökt reformera socialskyddet, men aldrig lyckats. Vi är kvar i ett system där du bestraffas av regelverket om du skaffar en liten extra förmån.
Kevin betonar att det här innebär att vi inte på tiotals år lyckats förbättra regelverket för dem som har det allra sämst. Här blir han ivrig och säger att nu kommer vi till hans favoritämne:
– Vad betyder det att man är borgerlig? Betyder borgerlig att man inte vill ta hand om dem som har det sämst i samhället?
Det är så det verkar i dag. Men Kevin insisterar på att ett socialt samvete inte alls är oförenligt med en borgerlig politik.
Han jämför med Finlands utbildningsfilosofi där devisen har varit att det är i hela samhällets intresse att höja den lägsta nivån.
– Det är samma sak med socialskyddet. Vi ska ha råd att höja den lägsta nivån.
Men systemet bör byggas så att det inte lockar till sysslolöshet. Kevins recept för detta är dock diametralt motsatt det man brukar förknippa med högerpolitik: enligt honom sporras man till aktivitet genom att man tar bort bestraffningar.
Här kanske man igen kan skymta en skillnad i människosyn mellan Kevin och dagens högerpolitik. Den klassiska konflikten mellan att anse att staten främst ska använda morot eller piska bottnar ju i olika människosyn: vill människan vara aktiv och bidra till samhället om möjligheterna ges eller är människan i grunden lat och försöker utnyttja systemet?
Var är socialliberalerna?
Kevin berättar att när han växte upp och blev politiskt medveten på 1960-talet var ”socialliberal” ett honnörsord och det rymdes inom ramen för det borgerliga.
– Men var finns de i dag? Jag begriper det inte? Jag har ställt den här frågan många gånger i HBL men aldrig fått något svar.
Vad tror du att utvecklingen beror på?
– Det beror förstås på att samhället i stort har ekonomiserats sedan andra halvan av 1980-talet då avregleringen sattes igång med full styrka.
Kevin avbryter sig och säger att han har en väldigt intressant bok som handlar om hur avregleringen i Finland drevs på av tjänstemän i den statliga förvaltningen. Men han hittar inte doktorsavhandlingen på direkten i någon av de stora bokhyllorna, som är fyllda av bland annat det senaste århundradets finlandssvenska litteratur.
Kritiken av dagens borgerliga politik är välkänd för den som läst Kevins analyser i HBL, som han började skriva under regeringen Sipiläs tid. Hans kritik har kommit från en position inifrån det borgerliga fältet, men han skulle själv kalla sig socialliberal och inte borgerlig.
– Min största invändning mot vänstern har varit att man tar för lätt på de ekonomiska mekanismer vi lever under när vi har en öppen ekonomi.
Lite karikerat: Vänstern säger att pengar finns, det gäller bara att ta från de rika, men i en globaliserad ekonomi finns det alltid en risk att kapitalet söker sig bort. Men Kevin tillägger att det visserligen aldrig har testats i vilken mån de farhågorna faktiskt skulle besannas.
Kevin har tidigare under samtalet konstaterat att det inte är hos de lägsta inkomstskatterna som man kan hitta de största summorna för att minska på statsskulden. Här återkommer han till att det är hos medelklassen de största potentiella skatteintäkterna finns.
Under samtalet upprepar Torbjörn Kevin hur besviken han är på Samlingspartiet. Han betonar flera gånger hur olika lagförslag går emot landets intressen: Det är bra för hela samhället att människorna i landet har en dräglig tillvaro, oavsett om det rör sig om barnen till en ensamförsörjare, eller en asylsökande som hunnit skaffa sig utbildning och jobb och vill skapa en tillvaro i Finland.
– Om Orpo vore en ansvarstagande ledare skulle han ha gjort en handräckning över den politiska mittlinjen och försökt skapa en blåröd regering. Nu kommer vi att få en ryckighet i politiken där nästa regering antagligen kommer att försöka återställa många av de beslut den här regeringen genomfört.
Foto: Emma Strömberg
