Filosofi för hårda tider – Ädelstoicism och vulgärstoicism

av David Brolin

Stoicismens lära om att uthärda det vi saknar kontroll över väcker intresse bland entreprenörer. Samtidigt tar också författare och akademiker intryck av stoiskt tänkande.

 

Den antika filosofiska läran stoicism har blivit något av en modefilosofi det senaste decenniet. Det skrivs böcker om den romerska stoikern Seneca. På svenska har vi idéhistorikern Bo Lindbergs Seneca. Människosläktets uppfostrare (2010). Senecas skrifter översätts och kommenteras: Om livets korthet (Modernista, 2022) och Breven till Lucilius (Daidalos, 2021). Kejsaren och filosofen Marcus Aurelius Självbetraktelser finns i nyöversättning (Daidalos, 2021).

 

Oberördhetsprincipen

Under pandemin gav idéhistorikern Michael Azar en sammanfattning av stoicismens centrala tankar (Göteborgs-Posten 30/8 2020). På plussidan lyfte han fram hoppfullheten i idén om tankens motståndskraft: människan förstås som en klippa mot vilken stormens vågor bryts. Men baksidan av den stoiska ”oberördhetsprincipen”, anmärker Azar, är att den ibland ändar i en existentiell och politisk ödestro.  

Låt oss ta fasta på det senare spåret. Stoicismen åberopas gärna av förmögna och framgångsrika personer, lustigt nog ofta knutna till Silicon Valley. Det är inte längre mindfulness, positivt tänkande eller buddhism som dominerar. –Susan -Fowler, amerikansk författare och mjukvaruingenjör, känd för att ha avslöjat en sexistisk kultur i Silicon Valley, hämtar styrka i den stoiska litteraturen. Människan saknar kontroll över en mängd saker, förklarar Fowler, allt man kan göra är att fokusera på att bli en så bra person som möjligt. Internetgurun Kevin- Rose- är en annan nutida stoiker som fastar och tar kalla duschar för att uppnå självkontroll och mental klarhet. ”Stoicismen är en filosofi som hjälper oss i en oförutsägbar och galen värld”, hävdar han. Ryan Holiday heter en av de centrala amerikanska popularisatörerna. Han är författare till bland annat den stoiska bestsellern Hindret är vägen (Volante, 2020) samt redaktör för sajten The Daily Stoic.

Hur kommer det sig att samtidens entreprenörer och kapitalister lyfter fram gamla stoiker? Det glada budskapet synes inte duga i hårda tider. Framstegstron är borta. Det behövs auktoritativa västerländska filosofer som slår fast att världen är ur led – och att det kanske gör detsamma. Att vi ingår i sammanhang som vi saknar kontroll över är ett mantra i samtida (vulgär)stoicism. Istället bör vi ägna oss åt andliga övningar så att vi uthärdar det oundvikliga. Såtillvida är stoicismen en anpassningsideologi. Den rättfärdigar handlingslösheten och krokar i nyliberalismen. Klimatkris? Ekonomisk kris? Sorry! Inte mycket att göra! Det förefaller en smula underligt att människor med stor makt predikar denna lära, men vi är väl alla – småpåvar så väl som storkapitalister – fångar i samma ekorrhjul. En annan  orsak till att folk i Silicon Valley och på Wall Street fascineras av stoiska tankar har att göra med framgångskulten. Exemplet Marcus Aurelius erbjuder stoicism i form av en romersk kejsare. Lucius Annaeus Seneca var högättad, Neros lärare och rådgivare, därtill rik som ett troll. En filosofisk skola med härskargestalter tilltalar rimligen högre chefer. De studerar inte fragment från antikens grekiska tänkare – de vill ha kejsarord.

Själen är hos Seneca ett tilltrasslat mörker. Jordelivet är förgängligt och människan är dödlig. Det gäller att förbereda sig på det värsta. Direktörernas självpåtagna lidanden har en föregångare i Seneca. 

Hårda krav

Men man kan inte reducera dagens nystoicism till företagsfilosofi- och självhjälpslitteratur. Det vore att blunda för det litterära och akademiska intresset – ädelstoicismen. Stewe Claesson återvänder i romanen Antydningarnas tid. Samtal -under en förintelse (Norstedt, 2021) till Romarrikets mörka och mordiska epok under Nero, med Seneca som språkrör, för att kasta ljus över vår egen samtid. I I Senecas sällskapBesök i en stoikers tankevärld (Carlsson bokförlag, 2021) ger Peter Adler ett personligt vittnesmål om stoicismens betydelse för hans eget mentala tillfrisknande som ung student i USA. Stoicism-kulten är inte bara ett elitprojekt; den når ut till breda skaror. Ryan Holidays The Daily Stoic har hundratusentals läsare.

Det finns drag av humanitet i stoikernas budskap. Seneca avskydde Romarrikets grymma behandling av slavar. Men humaniteten hade sina begränsningar. Slaveriinstitutionen ifrågasätts lika lite som dödsstraffet. Självgodhet och hårdhet präglar Senecas lära, anmärker filosofen Ingemar Hedenius i essäsamlingen Den gamle och lögnen (1979). Det kan kanske ge oss ännu en nyckel till varför amerikanska entreprenörer väljer att skylta med just stoicismen. Läran ställer hårda och för massan ouppnåeliga krav. Affekterna skall tyglas. Medlidande är något förkastligt. Att sörja någons bortgång är dårskap, vi skall ju alla dö (Seneca). Förnuftet bör styra. Men samtidigt finns drag av pessimism. Själen är hos Seneca ett tilltrasslat mörker. Jordelivet är förgängligt och människan är dödlig. Det gäller att förbereda sig på det värsta. Direktörernas självpåtagna lidanden har en föregångare i Seneca. Han levde relativt asketiskt. Härdande kallbad hörde till hans regim. 

Men står inte de välbärgades rikedomar i motsättning till den kärva stoiska lärans syn på materiella ting som likgiltiga (adiafora)? Finns inte här inslag av hyckleri? Det gör det. Och inget personifierar bättre detta dilemma än Senecas liv och död. Seneca var sin tids Bill Gates. Bara Nero var rikare. Seneca fördömer inte rikedomen. Närheten till Nero gav honom enorma förmögenheter och makt men blev slutligen hans undergång. Seneca tvingades 65 e Kr till självmord, anklagad för att ha ingått i en konspiration mot kejsaren. Scenen då filosofen med själsligt lugn skär upp sina ådror har avbildats många gånger i konsthistorien. Men döden kom inte. Inte ens en giftbägare med bolmört ändade Senecas liv. Först i ett ångbad kvävdes han till döds. Återstår att se om amerikanska gurus och självhjälpslärare kommer att slå ett slag för det stoiska självmordet.

 

Skribenten är bibliotekarie, författare och idéhistoriker.

 

Bild: Wikimedia Commons

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.