Bullets, not bees

av Li Andersson

Så sammanfattade tidningen Politico en läckt version av ett dokument som småningom kommer att bli EU:s prioriteringar för den kommande valperioden. Texten är full av hänvisningar till försvar, säkerhet och migration, medan klimatförändringen knappt nämns. Biodiversitetskrisen och naturskydd nämns inte en enda gång. Inte heller nämns EU:s Green Deal-program för klimatneutralitet senast 2050.

Detta beskriver vad som står på spel i EU-valet i juni. I nationella val runtom i Europa har det skett en tydlig förskjutning åt höger, med radikala högerpartier som tagit sig till makten i bland annat Italien och Finland. Detta påverkar hurdan politik som regeringarna för i Europarådet, som består av alla medlemsländernas stats- och regeringschefer. Nu riskerar samma högervridning att ske även inom Europaparlamentet, vilket kan få väldigt långtgående följder för klimat- och miljöpolitiken.

 

I valet 2019 var situationen en annan, och många partier och grupper som betonade en ambitiös klimat- och miljöpolitik klarade sig bra. Det har synts i det arbete som gjorts i Europaparlamentet under den gångna perioden. 

EU har genom lagstiftningspaketet Green Deal gjort mycket bra för att ta itu med klimat- och miljökriserna. Men redan under denna period har det tydligt framgått hur olika förhållningsätten i de olika politiska grupperingarna är.

Särskilt högerextrema och högerpopulistiska partier är konsekventa motståndare till att ta itu med klimatkrisen.

WWF och andra ledande miljö- och naturorganisationer i Europa har nyligen tagit fram en rapport om hur Europaparlamentet har röstat om klimatpolitiken, om en rättvis omställning, cirkulär ekonomi och reformer för att förbättra naturskyddet och naturens tillstånd under den senaste perioden. 

Rapporten är omfattande och på många sätt dyster läsning. Trots att förståelsen för klimatkrisens faror har ökat representerar majoriteten av parlamentet fortfarande ett förhållningssätt som är tveksamt eller direkt fientligt mot en ambitiös klimat- och miljöpolitik.

 

Särskilt högerextrema och högerpopulistiska partier är konsekventa motståndare till att ta itu med klimatkrisen. Många östeuropeiska länder motsätter sig också en omställning. Den nuvarande högerregeringen i Finland för även den en klimat-och miljöpolitik som faller inom denna kategori.

För mig och Vänsterförbundet är klimat-, natur- och miljöfrågorna en av huvudfrågorna vi vill arbeta med på EU-nivå. I miljöorganisationernas jämförelse av alla de finska partierna i Europaparlamentet fick vänsterförbundet bäst betyg. Vänstergruppen i parlamentet, GUE/NGL, ligger precis i toppen i den övergripande jämförelsen. Många av våra europeiska systerpartier placerar sig också mycket högt i undersökningen.

 

Det finns alltså hopp, men ändå överskuggas vår tids mest angelägna fråga, klimatkrisen, kraftigt av frågor som försvaret, invandringen och utvidgningen av unionen.

I Finland har vi gång på gång fått se hur EU-lagstiftningen tvingar beslutsfattare till mer ambitiösa beslut ifråga om naturen och klimatet än vad som vore möjligt att få till stånd inom ramarna för den nationella politiken.

 

Därför har vi inte råd att låta extremhögern gå hem med segern i valet i juni.

Det är för många, för viktiga saker som står på spel nu.

Lämna en kommentar