Kagarlitskij och Putin

av Jan Otto Andersson

Fem års fängelse och ytterligare två års förbud att upprätthålla webbsidor. Det är straffet Boris Kagarlitskij­ fått för att han ”berättigat terrorism”. Han arresterades i juli 2023 efter att – i ett raljerande tonfall – ha publicerat en video i vilken Kertjbron till Krim sprängs. 

Kagarlitskij är grundare av Institutet för globala studier och sociala rörelser i Moskva, chefredaktör för tidskriften Levaja Politika­ (Vänsterpolitik) och upprätthållare av YouTube-­kanalen Rabkor. 

Det är inte första gången Boris arresterats. Som redaktör för samizdat-tidningen Levij Povorot (Vänstervändning) fängslades han 1982 för ’antisovjetisk’ verksamhet. I oktober 1993 arresterades han i samband med den konstitutionella kris som avslutades med Jeltsins pansarattack mot Duman. Det har inte varit lätt att vara marxist och socialist i Ryssland!

Det har inte varit lätt att vara marxist och socialist i Ryssland!

Kagarlitskij har haft många kontakter till Finland. I boken The Revolt of the Middle Class kallade han Finland ”det nordiska undantaget”. Till skillnad från den ”kaliforniska modellen” som byggde på ett nätverk av gigantiska supermarketar, beskrev han den ”finska modellen” som ett omfattande bibliotek. I den förra dominerade köp och försäljning av varor, medan den senare handlade om tillgång till kunskap, information och sociala tjänster. Disneyland symboliserade Kalifornien, medan Muminlandet var sinnebilden för Finland. 

Boris var också intresserad av begreppet ”den tredje vänstern” som jag lanserade för det nygrundade Vänsterförbundet. En tid vistades han och familjen hos oss i Åbo. Muminlandet i Nådendal var ett självklart besök.

 

Kagarlitskij väckte en negativ uppmärksamhet i Väst när han stödde annekteringen av Krim. Dessutom sympatiserade han med de lokala maktövertagarna i Donbass. Däremot ogillade han Putins utnyttjande av händelserna där. Den brutala ledarstilen och invasionen av Ukraina gjorde Boris till den mest kända Putinkritikern från vänster.

I ”Slaget efter tolv” deltog jag i en diskussion om huruvida Putinregimen håller på att bli en totalitär stat av sovjetisk typ. Begreppet ”totalitär stat” syftade ursprungligen på Stalins och Hitlers regimer, men kom under det kalla kriget att associeras med Sovjetunionen. Det skräckvälde som Putin gått in för påminner om Stalins, men i mindre grad om tiden efter Stalin. Att likvidera motståndare och kritiker var inte typiskt för Chrusjtjov, Brezjnev eller Gorbatjov. 

 

Putin är en storrysk nationalist, som anfäktas av det ryska väldets förnedring. Ärelystet utnyttjar han anspelningar på Sovjetunionens och Tsardömets storhetstider. Han kanske inte lyckas omvandla regimen till en totalitär stat, men vi kan finna likheter mellan Putin och Nikolaj I – ”Tsar och autokrat över alla ryssar”. 

Nikolaj I styrde Ryssland i trettio år – från dekabristupproret 1825 till Krimkriget 1855. Hans hårdnackade motstånd mot liberala idéer gav honom epitetet ”Europas gendarm”. Såväl den gamla aristokratin som unga intellektuella kontrollerades av en allt effektivare polis- och spionapparat. Det blev nästan omöjligt att göra utlandsresor, censuren skärptes, universitetsstudier inskränktes. Regimen blev alltmer auto­kratisk och nationalistisk. Förryskningen av Ukraina, Vitryssland och Polen sattes i system.

Nikolaj hade en rad expansionistiska framgångar ända tills förödmjukelsen vid Sevastopol. Hur kommer slutet av Putins trettioåriga maktperiod att gestalta sig?

Lämna en kommentar