Kimito: Österbottningar i Charlottendal
Ett antal österbottniska familjer är sedan fem eller sex år innehavare av frontmannajord nere i Kimito. Hela elva familjer har i stort sett till varandra gränsande lägenheter i Charlottendal. Uppe i Österbotten kunde ingen jord anvisas, men i södra Finland är det råd mer än nog att dela jorden. Österbottningarnas lägenheter har brutits ut ur Tolvnäs och Westankärr (bilden) gårdar. Av de österbottniska kommunerna är det Korsholm som har den största representationen — fem familjer — i Kimito.
Från Korsholm är bl.a. familjen Nyqvist, vars lägenhet har brutits ut ur Amos Andersons gård Tolvsnäs, Familjen Nyqvist har bott fem år på Kimito och trivs bra där. Ingen friktion med ortsbefolkningen.
— Vi har något under 15 ha jord, 30-35 ha skog, varav ca 10 ha impediment, och fem kor. Senaste vinter hade vi åtta.
— Vi år fem personer i matlaget. Vi klarar oss, men beskattningen är ganska tung — av en årsinkomst på omkring 400 000 mk går närmare 100 000 mk till skatt. 75 000 mk faller på barnen över 16 år.
Nyqvist anser all husbondeskatten och skatten på familjemedlems arbete borde ersättas med progressiv arealbeskattning. Liksom andra småbrukare har Nyqvist svårt med jordbruksmaskiner. Man har försökt sig på bolag. I övrigt berättar han, att byggnaderna håller på att bli färdiga. I år korn det mindre hö och spannmål än i fjol men av bättre kvalitet.
Jordägoförhållandena i södra Finland liar Nyqvist svårt att smälta.
— Storgodsen bör delas bort, anser han, Axel Konn från Gamla Vasa år av samma mening
— Det är ena hemska marker här i söder, säger han. Det är på tok med storgodsen. Konn kom till Kimito efter att ha sett 13 andra ställen i södra Finland. Han har varit i Charlottendal sex år. Lägenheten är av samma storlek som Nyqvists.
— Det var tungt att bygga, säger Konn. Utan ett stats-lån på 1/2 miljon hade det inte gått. Man klarar sej, men man får lov att vara skötsam. Jag hade ingen kudda när jag kom men nu har jag nio. Konn trivs bra i Kimito.
— Jag hade ett litet arrende i Gamla Vasa, men det var att förtjäna på sidan om. Bl.a. var jag i tre år forman på Strömbergs. Det är bättre här. Litet avsides är det, men mjölkbilen går varje dag. Traktor har Konn i bolag med sex andra.
Barnen blir tvungna att flytta
Valfrid Forsman arbetar på åkern och hans hustru på gårdsplanen när vi kommer på besök. Det år sex barn i familjen. Äldsta barnet är i Åbo.
— Det går inte för barnen att stanna, säger Forsman. De blir tvungna att flytta när de blir vuxna. I likhet med de andra österbottningarna har Forsman inte behövt ty sig till extra arbete, Vid byggandet har den egna skogen varit av stor betydelse. Allt byggnadsvirke har tagits därifrån.
Till paret Sand, som har kommit från Veikars, år det inte lång våg från Forsmans. De berättar gärna sedan fru Sand förvissat sig om att vi inte är från Hufvudstadsbladet.
Sands kom till Kimito för fem år sen med tomma händer. Georg Sand har tidigare varit byggnadsarbetare, bl. a. murare på landsorten. Familjen har 3 barn.
— Pengar är det ont om, i synnerhet när man ska bygga. Nån gång får man se slantarna, men sen är det att bära bort dem igen, säger Sand. För byggandet har vi tagit upp ett statslån på 900 000 mk.
— Småbrukaren har det inte tätt, inflikar hustrun, men man har ju maten.
Sands har lika mycket jord som de andra. Skogen är större — 45 ha — därför att där är mycket impediment. All skog beskattas emellertid enligt 3 klass. Skatten är alltså oproportionerligt hög, men det ändras efter boniteringen.
Arbetaren och småbrukaren ska gå samma väg
I petromaxens sken — elektrifieringen är svag på Kimito — glider samtalet in på allmänna frågor: vi talar om mellanhändernas oskäliga vinster på lantbruksprodukterna, om storbruken (det är de som förpestar atmosfären i södra Finland, sade Sand), om förhållandet arbetare-småbrukare. Vi enades om att det inte finns några intressemotsättningar mellan olika arbetande. Som fru Sand uttryckte det: arbetarna och småbrukarna ska ta varann i hand och gå samma väg.
Red
