Leo Ågren: Om vårt borgerliga bildningsideal

av Leo Ågren

Leo Ågren, född i Nykarleby, var en av de tre Ågrenska författarbröderna, tillsammans med Gösta och Erik. Leo är i dag mest känd för sin historiska torpartrilogi, ett storverk skrivet under loppet av endast sex år. Alla tre bröder skrev under 1950-talet flitigt i Ny Tid.

Ty vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ.

Nej, detta är ingen predikan, åtminstone inte någon predikan i vanlig mening. Men det ligger i alla fall en obestridlig sanning i det gamla bibelordet. Vi stirrar med blåögd förtjusning på allt det materiella; vi vill ha bättre löner, bättre bostäder, bättre och mera mat, bilar, villor, båtar, barnen i lärdomsskolan — kort sagt en skrytstandard. Detta är den förborgerligade arbetarens ståndpunkt.

Jag är ingen motståndare till en hög levnadsstandard! Tvärtom. Jag försöker skaffa mig så höga inkomster som möjligt. Jag offrar — om det kräves — mina sista blodsdroppar i kampen för brödbiten. Och jag kommer antagligen också att försöka få in mina ungar i lycéet. Därför att detta är beteendemönstret i det samhälle jag lever i. Därför att om man vill äta med vargarna, så bör man också tjuta med dem. Men ibland blir jag ändå så förbaskat utled på alltsammans. Vad gör jag då? Jo, eftersom jag förstår att det är min ande, som håller på att bli svältfödd, går jag följaktligen till närmaste tidningskiosk och köper lite näring för den med. Mat à 75 mark portionen i form av ”Döden går på operan”, ”Mord efter noter”, ”Nakna fakta” o.s.v. Och med denna blandning slår sig min ande villigt till ro.

Men på sista tiden har jag trots dit blivit rädd. Är detta livet? Arbete, hets och femte klassens detektivromaner. Skall detta kallas att leva? Det måste finnas mera än arbetslöner, hyra, elräkningar, brännvin och andra bekymmer. De får inte fylla hela min tillvaro! Om detta år det borgerliga samhällets livsideal, så hoppas jag verkligen att jag inte är någon god medborgare i detta samhälle.

Det här skulle ju inte bli någon självbekännelse. Men jag tog bara mig själv som exempel för att visa vilken fasaväckande tomhet vi håller på att glida in i. Kanske vi inte märker den så mycket än. Vi får ännu slita hårt för att få kropp och själ att hänga ihop. Men den dag når vi har både villan och bilen betald. Då känns den desto mera. — Hur skall vi komma ur den?

Det är just här skon klämmer.

Vi vill nämligen inte alls komma ur den. Det finns inte något dylikt behov. Åtminstone erkänner vi det inte. Vi är nöjda med att vår själ svälter, bara buken är fylld. — Besök exempelvis ett lånebibliotek! Ett dylikt är väl i alla fall en möjlighet för envar. Men jag har aldrig sett att det varit någon strid på kniven om de skatter som obestridligen finns på hyllorna i varje bibliotek. Den massa kunskap och skönhet som står upptravad där får dammas ner i frid och oberördhet. Och undrar man stillsamt över varpå det beror att lånefrekvensen år så låg, svaras det: Man har ju ingen nytta av att läsa biblioteksböcker. Nej, man har ingen nytta av alt läsa filosofiska, historiska och skönlitterära verk.

Vad menar då detta samhälle med nyttig kunskap? Givetvis en lärdom som kan omsättas i pengar. Det är det vår borgerlighet avser med bildning, Det är så man kan spricka.

Kunskap är ju egentligen inte annat än efterhärmning. Och härma kan ju t.o.m. apor och papegojor. Kan vi inte fördjupa kunskapen, föra den vidare, göra den fruktbar, så måste den ju totalt sakna varje annat värde än det rent ekonomiska.

Verklig bildning skulle jag vilja definiera som förmåga att tänka, att lämna den egna trånga kretsen, förmågan att reflektera, att förstå.

Slutligen hoppas jag läsarna förstår att jag med dessa rader inte velat racka ner på skolor och praktisk utbildning. Jag vill endast framhäva att kunskap som bara är s.a.s. ett huvudets uppslagsbok, utan att vara en del av personligheten, inte är någon tillgång i och för sig. Skall vår värld nån gång bli bättre måste vi lära oss tänka själva. Apor har vi varit länge nog.

Leo Ågren

Artikeln är digitaliserad 2.6.2017.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.