Jiri Pehe var president Václav Havels rådgivare. Det slutade han nyligen med och i stället är han talesman för den nya ”folkrörelsen” Impuls 99.

Den publicerade i juli ett manifest där medborgarna uppmanades att engagera sig i politiken och inte låta den vara en skyddad arbetsplats för några få partiaktivister. Reaktionen på manifestet var delad, bland allmänheten finns ett positivt intresse, men politiker från höger till vänster har tagit avstånd från det. Det förvånar inte Jiri Pehe.

– Partierna har monopoliserat diskussionen och alla initiativ förväntas gå genom dem. Reaktionerna var sådana som man kunde förutse. De visade varför Impuls 99 behövs. I varje västerländsk stat skulle politikerna ha välkomnat ett medborgarinitiativ som detta.

Haltande politisk kultur

Jiri Pehe säger att de tio senaste, postkommunistiska åren varit framgångsrika på en del områden, men inte på alla. Ett av de största problemen i landet är bristen på politisk kultur. Demokrati är inte bara fria val, utan också en allmän diskussion om samhällsfrågor och tolerans.

Man kunde ha tänkt sig att Tjeckien skulle ha kommit längre på den punkten än de de andra exkommunistiska länderna. Tjeckoslovakien var ju under mellankrigstiden det mest demokratiska av dessa stater, i alla andra förekom det åtminstone för en tid en totalitär regim.

Jiri Pehe säger dock att diskontinuiteten i den demokratiska traditionen var för långt också i Tjeckoslovakien. Även närhistorien bidrar till det.

– Polen och Ungern utvecklades snabbare. Under de kommunistiska regimernas sista år liberaliserades kommunistpartierna långsamt och nya eliter uppstod. På grund av 1968 hade vi däremot tjugo år av hård nystalinism.

– De som nu är de ledande inom politiken är sådana som gömde sig i olika råtthål under normaliseringen. Vi saknar en riktig elit.

Borde vi inte göra något?

Om uppkomsten av Impuls 99 berättar Jiri Pehe:

– Vi var en grupp intellektuella – fast jag inte tycker om det ordet – på ca 50-60 personer som under ett års tid möttes en gång i månaden i en klubb. Vi hade ett ämne som vi diskuterade, så drack vi lite vin och gick hem vid midnatt.

– I våras började allt fler säga att det är trevligt att vi möts och själva blir klokare, men borde vi inte göra något? När vi såg oppositionsavtalet prisas av Václav Klaus och Milos Zeman som ett verktyg för stabilitet blev det den utlösande faktorn.

Manifestet publicerades i juli, och semestertiderna till trots blev responsen stark.

– Det blev en snöbollseffekt. När manifestet publicerades hade det undertecknats av 200 framstående personer, men nya signaturer strömmade snabbt in och på mindre än två månader var de 2 500. Vi hade träffat en mycket känslig nerv. En hel del mänskor som hade väntat att någon skulle göra något anslöt sig. Å andra sidan är det också en massa mänskor som känt sig hotade, mänskor som levt trygga i det nuvarande tillståndet.

Politik inte bara en sak för politikerna

Lite väl tydligt har Impuls 99 tagit efter Charta 77, både i namn och i uppläggning: Ett manifest med ett antal ursprungliga undertecknare och så de som ansluter sig senare, vidare några talesmän som väljs för ett år. Jiri Pehe säger att ”plagiatet” är medvetet.

– Vi har inspirerats huvudsakligen av Charta 77 och har inte velat dölja det. Båda manifesten har tillkommit till följd av frustration. Men tiden är en annan. Nu har vi en demokrati, ingen sänder oss i fängelse.

– Vi hoppas kunna ruska om det politiska etablissemanget och öppna det politiska livet för diskussion, så att mänskorna lär sig att politiskt engagemang inte bara innebär partimedlemskap.

– Etoset är det samma i Charta 77 och Impuls 99. Det är ett budskap till makthavarna: Sluta upp med att tro att ni är de enda herrarna i detta land. Här finns 10 miljoner invånare. Politiken är inte bara politikernas sak.

Jiri Pehe understryker att Impuls 99 inte är fiende till partierna, utan tvärtom erbjuder dem samarbete och en möjlighet att komma ut ur den isolering som de befinner sig i. Han säger att partierna i Tjeckien närmast är klubbar. Bara kommunistpartiet och kristdemokraterna, som båda har en längre historia, är större.

– Det innebär att det politiska livet i Tjeckien kontrolleras av små grupper. Det går tillbaka till normaliseringsperioden. Det politiska systemet har utvecklats på ett annat sätt än i Ungern och Polen. Kommunistpartiet transformerades inte till ett socialdemokratiskt parti, utan fortsatte som en neostalinistisk grupp. När vi inte hade ett starkt socialdemokratiskt parti försenades också utvecklingen av borgerliga partier.

Bolsjevikiska vanor

– Václav Klaus styrde i sex år, 1990-96, utan just någon opposition. Då smög sig många bolsjevikiska vanor in bakvägen.

Det låter illa. Vad menar Jiri Pehe med det? Han håller fast vid att Klaus i många avseenden har en bolsjevikisk mentalitet och ger några exempel på sådana uttryck och tankesätt:

– ”Om du inte är med oss så är du mot oss”, ”De på andra sidan barrikaden”, ”Vi har har sanningen eftersom vi har makten”.

Jiri Pehe anser att Klaus regeringstid spårade ut eftersom det inte fanns någon stark vänsteropposition som hade kunnat fungera som motvikt. Det socialdemokratiska partiet var alltför heterogent och amatörmässigt för att kunna lyckas med det.

Jag envisas med att det ändå fanns en klar intellektuell opposition i Tjeckoslovakien före 1989. Jiri Pehe svarar att den inte var så stark.

– Havel och Charta 77 var mycket synliga redan under sovjettiden och de gav mänskorna hopp. Men det var aldrig en stor rörelse, utan det rörde sig bara om ett par hundra mänskor. Däremot var Solidaritet i Polen en massrörelse. IUngern fanns det en stor grå zon där mänskor kunde leva ganska fritt utan att behöva vara dissidenter.

– När det kommunistiska systemet föll i Tjeckoslovakien var den nya eliten inte tillräckligt stor. Det är inte varje författare eller skådespelare som är en god politiker…

Dramatisk period på Slottet

Jiri Pehe är en av Tjeckiens mest kända och respekterade politiska kommentatorer, när han intervjuades i Ny Tid sommaren 1997 arbetade han på Radio Free Europe. Häremellan har han i närmare två år verkat som rådgivare för Václav Havel. Han skulle inte i längden ha passat på Slottet, tycker han.

– Jag kände att det inte var för mig att vara tjänsteman. Man kan inte säga saker så öppet som jag velat, man kan inte alltid vara ärlig. Det går inte att samtidigt vara hög tjänsteman och oberoende.

Jiri Pehe understryker samtidigt att det var en stor förmån för honom att arbeta med Havel, som han värderar mycket högt, och dessutom under en mycket intensiv period.

– Tre månader efter det jag börjat föll Klaus’ regering, som sedan efterträddes av regeringen Tozovsk´y, som vi satte ihop. Under denhär tiden höll Havel på att dö två gånger. Det var en emotionellt mycket omtumlande tid. Nu behöver Havel en lugnare period och borde omges med personer som inte ställer till med kontroverser.

Jiri Pehe tänker på sig själv och berättar småleende om en episod när han i offentligheten kommenterat avslöjanden om skumma utlandskonton som Klaus’ parti ODS upprättat. ODS slog på stortrumman och anklagade Pehe för inblandning i partiets inre angelgenheter.

– Då frågade jag Havel om han ville att jag i fortsättningen skulle hålla käften. Nej, svarade Havel, jag kommenderar dig att fortsätta att blanda dig i ODS’ inre angelägenheter!

Jiri Pehe blev inte besviken på Havel och han träffar honom fortfarande en gång i veckan.

– Det var en enorm upplevelse, detta mycket nära samarbete med en av de största personligheterna under detta århundrade.

Från kökssidan sett
Alla höll dock inte måttet.

– Arbetet på Slottet rättade till en del missuppfattningar jag haft. Som oberoende kommentator ser man inte allt och arbetet ”i köket” vet man inget alls om. Nu såg jag hur en del politiker arbetar privat och har en mycket klar uppfattning om varje toppolitiker. Jag ansåg nog tidigare att Václav Klaus var till skada för tjeckisk politik, men nu vet jag det.

Vad är det då han sett ”i köket”? Framför allt hur många politiker inte är ärliga (jfr vad Petr Sabata säger om Zemans Nato-kommentarer).

– De säger en sak i privata diskussioner och en annan sak till pressen. Och det finns en hel politisk klass av dem. Tjeckien klarar sig bättre när hela denna klass av politiker är borta, med Klaus, Zeman och Jan Ruml i spetsen. De har varit vid makten alltför länge. De ser den som något som tillkommer dem själva. Viktigast för dem är de själva, sedan partiet och först därefter landet. Dessa mänskor genererar inga nya idéer.

Av de äldre politikerna är det bara kristdemokraten Josef Lux som han fått en bättre uppfattning av när han kunnat följa med honom på närmare håll.

Däremot finns det i alla partier yngre politiker som är mer inriktade på det gemensamma bästa, och det är till dem han ställer sitt hopp, och han räknar också upp en rad av dem. Frågan är bara när de får chansen att ta vid, varken Klaus eller Zeman har visat tecken på att fundera på pensionen.

Ödesstunden närmar sig

Jiri Pehe anser dock att situationen börjar bli så kritisk för de gamla partierna att deras ödesstund kan komma snarare än väntat.

– De unga politikerna inom socialdemokratiska partiet och ODS börjar inse att deras framtid är hotad. Socialdemokraterna fick 32 procent av rösterna i valet och är nu nere i ett stöd på 14-15 procent, medan stödet för ODS sjunkit från 28 till 20-23 procent.

En tydlig varning kom i fyllnadsvalet till senaten i Prag 1, där den oberoende kandidaten Václav Fischer tog 70 procent av rösterna.

– Landet befinner sig i en situation där någon som Fischer kan bilda ett parti som kan få 35 procent av rösterna. Mänskorna har fått så grundligt nog av de nuvarande politikerna.

– Fischer är en solospelare som beslöt att gå in i politiken mer av negativa än av positiva orsaker. Han ville kämpa emot oppositionsavtalet och förklarade att han blivit besviken på Václav Klaus. Men i politiken behövs det också ett positivt program.

Haiderisering hotar

Jiri Pehe ser det ändå som mycket möjligt att någon annan företagare eller annan respekterad person går in i politiken och bildar ett parti som snabbt får ett brett stöd – det finns en social beställning.

Han är rädd för att det blir någon på ytterhögerkanten, som Haider i Österrike. Republikanernas Sládek är slut, men någon annan i samma stil kan träda in på scenen.

– Jag skrev för fyra månader om hur ODS håller på att ”haideriseras”, de blir ett mycket nationalistiskt och provinsiellt parti som går in i det politiska rum som republikanerna tidigare hade.

Han tar som exempel vad ODS’ borgmästare i olika städer sagt i tvisten om den mur man vill bygga i Ustí nad Labem för att hålla romerna borta och utom synhåll. Dessa kommentarer har till stor del påmint om republikanernas och varit i Haiders anda, ”lite brunaktiga”.

–Om Tjeckien inte kommer med i den första omgången av EU-utvidgningen blir det lätt en reaktion, som kan utnyttjas av Klaus och hans män. ”EU vill inte ha oss, alltså måste vi klara oss själva”, kommer de att säga. Egentligen vill de inte ansluta sig till EU eftersom de vill operera utan begränsningar. De vill inte ha de normala demokratiska villkor som existerar inom EU. Därför vill de bromsa processen.

Jiri Pehe är inte nådigare mot socialdemokraterna.

– Där finns två fraktioner. Den ena är en liberal, europeisk fraktion, men den andra representerar en nationell socialdemokrati i bästa nationalsocialistiska anda.

Jiri Pehe är numera rektor för New York Universitys lilla enhet i Prag.

Peter Lodenius

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.