som processen mot Microsoft i USA delvis handlar om, liksom också diskussionen om bredband i Sverige (se de två senaste tredjesidorna), är en fråga inte bara om pengar, utan också om demokrati. När utvecklingen av programvaror inte sker bara på ett enda företags villkor kan resultaten tillfredsställa fler mänskors skiftande behov. När fler mänskor får tillgång till nätets tjänster minskar den elektroniska ojämlikheten i samhället.

Risken finns för att IT-samhället blir ett nytt klasssamhälle, anser Peter Andersson, som är doktorand vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet.

– Skillnaden i användningen mellan olika åldrar och personer med olika utbildning är överraskande stor, säger Andersson enligt ett TT-telegram.

– De som inte använder internet och e-post riskerar att ställas utanför viktiga delar av samhällets information och service när allt mer flyttas över till nätet.

Av svenskar mellan 20 och 44 år med enbart grundskoleutbildning har bara 20 procent tillgång till internet på arbetet, medan motsvarande siffra för akademiker är över 90 procent. Över 80 procent av svenskarna upp till 45 år har tillgång till internet, två tredjedelar i åldrarna 45-64, men bara 10 procent av pensionärerna. Skillnaderna mellan könen är däremot enligt Anderssons rapport mindre.

Nätdemokratin

kan – tror optimisterna – stärka medborgarnas engagemang i de gemensamma angelägenheterna. I sin pågående artikelserie om framtiden har Der Spiegel ägnat ett avsnitt åt livet i nätet och bl.a. också demokratifrågorna. Man berättar t.ex. om hur de kommunala myndigheterna i den lilla staden Blacksburg i Virginia redan anslutit 85 procent av invånarna till nätet och gett dem möjlighet att uttala sig i aktuella frågor innan beslut fattats. Mer än hälften av dem som anslutits säger att de nu tar ställning i olika frågor i ett mycket tidigare skede än förr.

En liknande kommentar har Der Spiegel-reportern Harald Schumann fått från byn Lalpur i norra Indien, där man ställt upp en dator med nätanslutning som är tillgänglig för alla. En kommunalanställd hjälper byinvånarna att få fram livsviktig information: marknadspriserna för olika slag av spannmål eller jordregisteruppgifter som behövs för varje bankkredit.

– Nu kan inte katastroftjänstemännen längre lura oss. Vi vet precis vad som händer i världen, säger bonden Choto Singh.

Medborgargrupper har redan internet som ett av sina viktigaste verktyg – utan nätet skulle MAI-avtalet knappast ha stoppats. Forskare vid det Pentagon närstående Rand Institute talar redan om kommande ”sociala nätkrig”:

– Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har så många mänskor så lätt fått tillgång till så stor potentiell makt för så olika ändamål.

Ingen tidigare revolution har enligt forskarna ”överfört makt i så bred omfattning och så snabbt uppifrån ned till individerna”.

Men inte till alla.

Den tyske informatikern och sociologen Dieter Otten varnar för att ”bara den del av samhället får ökad makt som redan tidigare är privilegierad genom sin bildning och sitt språk”. Enligt hans tolkning innebär nätsamhället att ”en ny elit med den nya teknikens hjälp trycker den gamla eliten mot väggen”.

Stenåldersbyn

Finland har långt kvar till sådana visioner. Statsvetaren Tore Weijola använde den termen i ett inlägg i Vbl i april där han beklagade det stagnerade tänkandet inom telefonbranschen i Finland. Han anser att idag ”den sista länken mellan det globala informationssamhället och abonnenten mest påminner om ett försök att samla in regnvatten genom en upp-och-ned-vänd tratt”.

– Det finns en uppenbar risk att de redan växande klyftorna i samhället blir allt större mellan individer, grupper och regioner – mellan dem som inget har och dem som allting har. Hur kan Vasa locka till sig nya företag, hur kan högskolorna och övriga utbildningsinrättningar rekrytera studerande till en ort som snart uppfattas som informationssamhällets stenåldersby?

Weijola är för övrigt ofosterländsk nog att anse att de mobila lösningar som Finland i Nokias kölvatten gått in för inte är den viktigaste ingrediensen i det framtida informationssamhället:

– När det gäller att skingra informationsmörkret kan förhållandet mellan mobiltelefonen och bredband beskrivas som förhållandet mellan en ficklampa och en adekvat allmän belysning. Min vision av informationssamhällets högsta tillstånd är inte i första hand människor som löper omkring i terrängen och laddar ned nya ringsignaler eller den rätta tipsraden med sin WAP-telefon, utan kvalitativt betydligt mera revolutionerande förändringar som innebär att en hel del av vardagens förslavande rutiner och miljöbelastande aktiviteter kan omvandlas till mera fritt disponibel tid och mera resurser för kreativa och mänskligt utvecklande aktiviteter, skriver Weijola.

Att han skriver i Vasabladet är typiskt – det är mest i Österbotten som diskussionen om bredband förts i Finland – det är förstås den rikssvenska debatten som inverkat. Annars har man hos oss varit mindre intresserad av saken och både IT-bolagen och trafikminister Olli-Pekka Heinonen har tyckt att den inte angår staten.

Mer på bettet

är Hannu K Kari, professor på IT-sidan vid Tekniska högskolan. I en intervju i HS i vintras presenterade han framtidsvisioner som byggde på att varje hem skulle ha en fast och effektiv förbindelse till internet. Han ser det som en lika viktig del av infrastrukturen som väg-, avlopps- eller elnäten.

Största hindret på den vägen är de nuvarande telefonbolagen, som Helsingfors Telefon (eller Elisa) som kasserar in stora pengar på den nuvarande debiteringen per minut.

Med en fast månadsavgift skulle nätet kunna användas på ett helt annat sätt än nu. Karis framtidsvision är att nätet i framtiden når varenda bostad i landet och att det i varje hem finns en mycket stor skärm, kanske stor som en vägg. Man kan vara i kontakt med sina kolleger i realtid, de syns i naturlig storlek, man kan så att säga sitta vid samma kaffebord och prata fast man inte befinner sig på samma ort. I den mån man har ett privatliv kan man sköta det på samma sätt. Kari ser ekologiska fördelar i det – det behövs mindre trafik än nu.

– I USA är det bra med en sådan bildförbindelse eftersom man där inte överallt vågar röra sig utomhus efter mörkrets inbrott. När solen gått ned kunde man stänga dörrarna, slå på alarmen och släppa ut blodhundarna. Sedan kunde man träffa sina vänner utan att vara rädd för att röra sig utomhus på natten, säger Hannu H Kari, som bott i Silicon Valley i Kalifornien och i avlägsna trakter i Texas.

Han vill ockå föra över TV till internet, då kunde man se de TV-program och de filmer man är intresserad av när man själv vill.

Cyberselfishness

– själviskhet i nätvärlden – är ett begrepp som den amerikanska IT-konsulten Chris Locke använder. Han framträdde vid en informationsteknologisk konferens i Danmark i maj och intervjuades av Cecilie Banke i Information. Hon konstaterade att han i sina slitna farmarbyxor och med sin hästsvans (”jag har inte klippt mig sedan jag började på IBM”) såg ut som en övervintrad hippie. Vilket han också är. Hon undrar om det inte finns risker för att nätet kan isolera mänskor från varandra, solidariteten och gemenskapskänslan verkar vara mindre i dagens värld än på 60-talet.

– Jag är enig om att det fanns mera solidaritet på den tiden. Nätet skapar mer diversitet, flera olika synsätt och flera små fraktioner, och det har ju sin egen slagsida. Det finns inte någon gemensam sak och därför kan man bra säga att nätet skapar mera självupptagenhet. Folk talar ju också om cyberselfishness.

Han tillägger att man inte kan garantera att internet inte bidrar till att samhället utvecklas i fel riktning.

Makten till folket

är ändå Chris Lockes paroll för internet. Han anser t.ex. att nätet kan medverka till att demokratisera arbetslivet. Charles Taylors och Henry Fords system vacklar.

– Under hela 1900-talet var det företagen som kontrollerade produktionen och utfärdade orderna. Och det hänger ihop med själva produktionsformen. Med internet förs kontrollen över både till marknaden och till de anställda. Det gör företagsledarna nervösa. De är rädda för att de inte längre kan kontrollera produktionen. Och det kan de inte heller.

Därför blir det svårare att styra en organisation uppifrån. När alla kan ha kontakt med alla, både genom de interna näten och med omvärlden. De gör helst det de själva tycker är meningsfullt och som fungerar bättre och trotsar därför ledningens order.

– I den gamla ekonomin, uppbyggd kring fordismen, var det ju företagsledningen som visste allt om själva produktionen. Ford visste allt om hur man gör bilar, och därför kunde han styra hela organisationen från sitt skrivbord.

– Men nu är produkterna både långt flera och mer komplexa, medan konkurrensen blivit global, och det gör att ledningen inte har all den kunskap som behövs. Den är tvungen att vända sig till de anställda, som har denna kunskap eftersom de kommunicerar. Och det ger de anställda en enorm makt.

De är inte nödvändigtvis så medvetna om den.

– Det finns ingen ledare eller rörelse bakom denna revolution. Det är helt enkelt själva teknologin som gör kommunikationen mellan mänskor möjlig, och den är i sig revolutionerande.

– Folk vill ha makt och är trötta på att manipuleras av storpolitik, storföretag och stora media.

– Folk längtar ju efter annat än kommersiella värden. De vill gärna ha ett arbete som ger mening och gör dem stolta. De vill inte se sina barn bli konsumtionszombier.