Efter kriget mot Afghanistans talibaner och ladeniter vill president George Bush föra krig mot Irak. Hur upplever irakierna det?

Vår bild av Irak består av ganska simpla beståndsdelar: en ”skurkstat” ledd av Saddam Hussein, ett folk som lider nöd under FN-sanktionerna, i norr kurder som rätt långt lever sitt eget liv.

Fotografen Laura Junka med bred erfarenhet från Främre orienten besökte nyligen Irak för att skapa sig en mer nyanserad bild av landet.

Hon deltog i en västeuropeisk grupp som ville undersöka effekterna av sanktionerna på befolkningen, och hade den vägen en del officiella möten. Huvudsakligen gick hon dock sina egna vägar och rörde sig på Bagdads gator som hon ville.
Hon blev överraskad av den vänliga inställning hon mötte.

– Alla mina erfarenheter från arabländerna har visat att mänskorna är vänliga mot utlänningar. Här tänkte jag ändå att irakierna hade orsak att vara ilskna på mänskor från väst. Men jag märkte att det snarare var tvärtom, folk var extra vänliga och väldigt glada över att någon intresserade sig för dem.

Såpass totalitärt är Irak att mänskorna inte vill prata politik med främmande mänskor. Laura inriktade sig därför speciellt på två grupper mera i marginalen, dels konstnärskretsar, dels kristna, de var lättare att få en djupare kontakt med.

– Det som gjorde det största intrycket på mig var mänskors optimism trots allt, berättar Laura Junka. En man som sköter ett kombinerat galleri och café berättade att han nu skulle bygga ett tak över det och nästa sommar siktade han på att göra det till ett internetcafé. Jag tyckte först det verkade dumt, när bombena kan börja falla när som helst. Sedan insåg jag att det är just så man måste tänka, man får inte ge upp.

Dinarer utan värde

Laura Junka blev överraskad av att i butikerna hitta precis allt en västerländsk mänska kan begära, från Pepsi-Cola till Jack Daniels-whisky. Att sedan vanliga mänskor inte har råd att köpa dessa varor är en annan sak.

– Tidigare fanns det en mycket stor medelklass i Irak, som varit ett urbant samhälle. Till följd av kriget och sanktionerna har den medelklassen försvunnit. Klyftorna mellan samhällsklasserna har vidgats starkt. Det finns nu en mycket rik överklass och en massa fattiga, men inte så många däremellan.

Sanktionerna har lett till en så våldsam inflation att dinarerna förlorat nästan allt värde.
– Oil for food-programmet ger Irak rätt att köpa livsmedel och mediciner för sin olja, men det ger inte staten några pengar för sitt eget bruk, som t.ex. för den offentliga sektorns löner. Följden har blivit att det trycks pengar i stor skala. Annars är man van i regionen vid att få utslitna sedlar som knappt håller ihop, men i Irak är sedlarna släta och fina.
Och de är värda praktiskt taget ingenting.

– En man jag träffade hade en pension som för inte så många år sedan var god. Nu räcker den summa han får i månaden inte ens till att putsa skorna.

Få älskar Saddam

Mänskorna ville inte tala politik, men Laura Junka fick ett intryck av att det är få som älskar honom, men att det inte heller finns någon stark opposition.

– De senaste tio åren har slutit leden mot den gemensamma fienden. Många anser att Saddam inte skött sitt jobb särskilt väl, men den största fienden är den yttre. Genom bomber stärker man inte oppositionen mot, utan stödet för Saddam.
Laura Junka hade trott att rädslan för ett amerikanskt anfall skulle ha varit påtagligare än hon upplevde den.

– Det var något man inte just talade om. Kanske för att det är något man inte kan göra något åt. Kanske för att man i mer än tio år levat under krigshotet. I norra Irak sker amerikanska och brittiska bombningar nästan varannan dag. Så man bekymrade sig mer över maten än krigshotet.

Risk för inbördeskrig

Om USA angriper Irak tror hon att det blir svårare än i Afghanistan att hitta en alternativ regeringsbas.

– De oppositionsgrupperingar som verkar i USA har inget nämnvärt stöd i Irak, de upplevs som betalda svikare.

– Många är rädda för att ett inbördeskrig kan uppstå, att det går som i Jugoslavien.
Då handlar det inte så mycket om kurderna i norr. De lever redan nu som i en autonomi, beskyddad av väst. Snarare finns det risk för konflikter mellan shia- och sunni-muslimer. Saddams klan, som har makten, tillhör sunnimuslimerna, men majoriteten av befolkningen är shiamuslimer och bland dem finns det en stark islamistisk rörelse.

– De religiösa strömningarna har blivit starkare i Irak under de senaste tio åren. En orsak till det är väl att väst upplevts som en fiende, en annan utvecklingen i Palestina.
Konflikten pyr under ytan, tidigare shiaresningar har kvävts i blodbad

– Det finns inga goda alternativ, säger Laura Junka. Det har lett till att många mänskor strävar till att lämna landet.

– En präst berättade att när man tidigare inför ett planerat bröllop förhörde sig om den andra partens arbete och förmögenhet frågar man nu hur många släktingar i utlandet han eller hon har.
Det handlar förstås delvis om möjligheter till penningförsändelser från utlandet, men enligt Lauras uppfattning är det i högre grad fråga om förberedelser för att lämna landet.

– En släkting i utlandet är en bättre livförsäkring än en högskoleexamen.
Det finns också en teori om att sanktionerna gör folket dummare på tre sätt:

• välutbildade och klyftiga mänskor lämnar landet
• utbildningen blir sämre och numera får man sina betyg genom att muta lärarna
• mänskor hålls nog vid liv med hjälp av utdelningarna via ransoneringskorten, men de får inte vitaminer och hjärnan utvecklas inte – de nya generationerna blir dummare än de föregående.

Dubbeldäckarnas Bagdad

Laura Junka tyckte om Bagdad.

– Liksom i Iran är det mindre kaotiskt än i Syrien, lugnare än i Turkiet. Bagdad är fullt av röda dubbeldäckare i engelsk stil. De har haft sådana också tidigare, men nu har de köpt nya från Kina inom Oil for Food-programmet.
Rätt många kvinnor bär slöja i Bagdad, men Laura Junka såg bara en helt beslöjad kvinna.

– Tidigare kunde man gå i minikjol utan problem, men nu har det blivit lite striktare. Det finns numera flera shiamuslimer än förr i Bagdad, mänskor har flyttat in från byarna.
I Irak är shiamuslimerna alltså konservativare än sunniterna, medan det t.ex. i Turkiet är tvärtom – där är aleviterna (en riktning inom shia) så liberala och toleranta att de alltemellanåt förföljs som kättare. Laura Junka förklarar det med att shiamuslimernas ställning i Irak är svagare.

– De är fattigare och har en sämre utbildning.

Laura Junka har inte upplevt det som besvärligt att röra sig i arabvärlden som ensam ung obeslöjad kvinna, åtminstone utanför turistorter.

– Visst får man uppmärksamhet, men den är artigare än i områden med många turister.

Vår bild är snedvriden

Hur har det då kommit sig att Laura Junka intresserat sig just för arabvärlden? En del har det väl att göra med att hennes mamma varit aktiv i solidaritetsarbetet för arabländerna, men för hennes egen del började intresset växa i en annan del av världen.

– Efter studenten var jag ett halvt år i Granada och mötte där den islamska visuella kulturen, t.ex. Alhambra. Så reste jag i Marocko. Sedan blev det en resa i Syrien, Jordanien och Turkiet med min dåvarande pojkvän. Mottagandet var enormt vänligt och jag blev direkt sårad på dehär mänskornas vägnar – vi har en så snedvriden bild av dessa länder. Därför har jag velat visa positiva bilder av vardagen i dehär länderna.

En del av hennes bilder kan man se på www.laurajunka.net, men Irakbilderna har inte hunnit så långt.