Kommunerna i huvudstadsregionen borde göra som det föreslås i en rapport – grunda ett bolag tillsammans med Statsjärnvägarna som på tjugo år ska köpa 100 nya lokaltåg för trafiken kring Helsingfors.

I en region där det för tillfället flyttar in människor i snabb takt är det viktigt att den offentliga sektorn gör just såna tunga insatser som ger oss ett fungerande, heltäckande och demokratiskt trafiknät, tillgängligt för alla, också för dem som inte har eller vill ha egen bil.

Man kunde rentav gå längre. Man kunde göra ett basnät i spårtrafiken helt gratis att använda. I detta tidiga skede av ekonomisk planering kunde man ställa som mål att man kunde få åka lokaltåg, och metro i Helsingfors, utan att behöva betala. åtminstone en grundstomme av linjekartan och turerna borde kunna vara gratis. Man kunde för en gångs skull ställa investeringarna i kollektivtrafiken mot de investeringar som ständigt görs för privatbilarna utan att det där betalas varken centrumavgifter eller motorvägstullar.

Det skulle också ta udden av de sedan mera märkliga föreställningarna att tågtrafik i Finland kan konkurrensutsättas och därmed bli bättre för konsumenten. Där har nån tänkt fel.

Gäller det bussar kan man göra som i offertcirkusen i Storhelsingfors: hyra upp utbildade chaufförer och ta över lediga fordon från förloraren i offerttävlingen eller från Sverige och Danmark. Men var man däremot i Finland ska ta ny tågpersonal för att s.a.s. hålla marknad gentemot de gamla förblir däremot oklart. Vr:s personal, särskilt lokförarna, har en högt specialiserad utbildning som ingen annan i Finland har.

Konkurrensutsättning inom tågtrafiken innebär till största delen en manipulation med de anställdas villkor. Nånting annat kan man svårligen konkurrera med. Erfarenheterna från andra länder i Europa där man har försökt gå den här vägen har lett till sämre säkerhet, sämre service och daglig förvirring .

Om man igen skulle ge sig hän åt marknaden helt på riktigt, skulle trafikanter ju i så fall få söka helt andra tåg där som vr:s anses för dyra. Med Finlands sällsynta femfotsspårvidd, skulle den företagare som vill hitta konkurrerande materieI i så fall få börja kolla om nånting är ledigt i de forna sovjetrepublikerna, i Mongoliet, Panama eller på Isle of Man.