Det som traditionellt brukar sträcka sig från säg den 23 juni till den 8 augusti är en god årssemester. I år var det den tid som hade reserverats för kommentarer om förslaget till ny lag om Finlands svenska folkting. Den rätten hade dessutom bara reserverats för en liten krets inom de politiska partierna.

Lagförslaget var i och för sig magert. Där står att folktinget finns och att det har ett kansli. Lagen tillför inte folktinget några nya uppgifter, utan slår närmast på ett ledsamt sätt fast dess bleka plats i det svenska Finlands historia. Att folktinget inte är stort mer än en språkpolis med en i såfall överdimensionerad översyn från 75 delegater är väl historiskt närmast folktingets eget fel. Först den nuvarande ordföranden Henrik Lax har höjt profilen en aning för det som kunde vara ett rejält och stridbart minoritetsparlament där alla partier i det svenska Finland är representerade.

Sfp är trängt av en ny språkhistorisk utveckling. Den ideologiska debatten är borta och den mäktiga svenska fond- och stiftelsemakten har närmast helt och hållet glidit partiet ur händerna. Därför är det inte heller i Sfp:s intresse att något folkting i det här läget skulle ges utrymme att vid sidan av Sfp stå som representant för det svenska Finland.

Därför reserverar man kanske, under tydlig ledning av Sfp:s man i undervisningsministeriet, tungviktaren Håkan Mattlin, fem semesterveckor då kanslikvarter och korridorer i Helsingfors baddar tomma under en hetta om bortåt trettio grader för en offentlig diskussion om folktinget.

Den diskussionen är inte alldeles enkel att föra, men den borde föras, om det så är staten som borde sätta igång den med en ordentlig utredning om egendemokrati för språkminoriteterna.

Det är bra att en lag slår fast demokratiskt valda organ för en minoritet under en unik egen juridisk status som folktinget. Men det är illa om man samtidigt slår fast ett mönster där folkting, sameting eller ett framtida riksmöte för finlandsryssar gärna må samlas och till och med också rösta lite förutsatt att det inte har nån betydelse.

Samtidigt – och där har utredaren Mattlin helt rätt – får man inte gå in för såna glada autonomilösningar som fråntar själva republiken sitt övergripande ansvar för människor som lever sitt liv i Finland på andra språk än finska.