I Frankrike debatteras som bäst huruvida man borde förbjuda sexköparna i stället för de prostituerade. Petra Ljung träffade några mänskor som aktivt deltagit i debatten.

Enligt en ny lag i Frankrike kan prostituerade dömas till böter eller fängelsestraff.- Den här lagen är en skandal. Den gör offren till brottslingar och försöker dölja sociala problem i stället för att lösa dem, säger Claudine Legardinier från organisationen Mouvement du Nid.
Hon och många andra feminister vill att Frankrike ska kriminalisera sexköp. Samtidigt finns en stark lobby som verkar för att Frankrike ska följa Hollands exempel och legalisera prostitution.

 

Prostitution är lagligt i Frankrike men koppleriverksamhet är förbjuden. Prostituerade har hittills kunnat bötfällas om de uppträder störande. I våras klubbade emellertid den franska regeringen igenom en ny lag som gör all uppmuntran till sexköp olaglig. De prostituerade riskerar upp till två månaders fängelse eller böter på 3 750 euro.

Lagen ingår i den av Jaques Chirac ledda högerregerings satsningar på att minska brottsligheten. Inrikesminister Nicolas Sarkozy hävdar att lagen försvårar hallickarnas verksamhet. Enligt hans logik är det omöjligt att förhindra hallickarnas verksamhet ”om man låter deras flickor gå på gatan”.
– Nonsens! Det här är en lag som ytterligare försvårar situationen för de prostituerade medan hallickarna i princip går fria. Den riktar sig inte mot den sociala nöden utan mot offren, säger Claudine Legardinier upprört.

Claudine är journalist specialiserad på prostitutionsfrågor. Hon är engagerad i Mouvement du Nid, en organisation som arbetar mot prostitution.

Hårdare tag

Mouvement du Nid har inte officiellt tagit ställning för den svenska modellen men Claudine Legardinier hoppas att man snart kommer att göra det.
– Den svenska lagen riktar in sig på det som är problemets kärna, d.v.s. männen som köper sex. Här i Frankrike är det först helt nyligen som frågan om torskarna dykt upp i debatten. Tidigare har det ansetts som helt oproblematiskt att män köper sex.Claudine konstaterar att de prostituerade blivit ännu mer utsatta genom den nya lagen.
– Klimatet har blivit hårdare. De prostituerade jag har talat med säger alla att de är rädda. Eftersom de måste hålla sig undan polisen har de övergett de upplysta kvarteren i centrum. En prostituerad i Toulouse berättade att hon nu nattetid står ensam vid en omfartsväg mitt bland vinfälten. Allt kan hända, hon är totalt försvarslös där.

Den nya lagen är rätt vagt formulerad. Som ”uppmuntran till sexköp” räknas t.ex. utmanande klädsel och inbjudande poser. Även straffen har utdelats mycket slumpmässigt, från böter till några månaders fängelse för samma förseelse. Eftersom många av de prostituerade uppehåller sig illegalt i Frankrike, riskerar de dessutom dubbel bestraffning, först genom fängelse eller böter, sedan genom utvisning.
– Det är i synnerhet kvinnorna som är offer för människohandel som polisen ger sig på. Hittills har man inte sett många hallickar uppe i domstolarna. Det är en skenhelig lag, den försöker dölja problemen i stället för att lösa dem och pekar ut offren som brottslingar, säger Claudine Legardinier.

När inrikesminister Sarkozy försökte marknadsföra lagen bland medborgarorganisationerna hette det att utländska kvinnor som tvingats till prostitution skulle få uppehållstillstånd. Regeringen lovade även att satsa på åtgärder för att hjälpa kvinnor att ta sig ur prostitution. Men, som Claudine Legardinier konstaterar, har man inte sett röken av några sådana stödåtgärder. I stället har Mouvement du Nid och och andra organisationer som arbetar mot prostitution fått se sina statsbidrag minska.
– Det som ytterligare försvårar vårt arbete är de starka röster som höjs för att legalisera prostitution också i Frankrike. Vänsterns stora dagstidning Liberation har öppet tagit ställning för en legalisering och organisationer med stark massmedial framtoning somAct-up har också gjort det. Vi som arbetar för att avskaffa prostitution utmålas som reaktionära moralister när vi försöker tala för en sexualitet som baserar sig på respekt och ömsesidigt njutning i stället för på att människor kan köpas, säger Claudine.

Hon konstaterar att arbetet mot prositution också försvåras av de stora ekonomiska intressen som står på spel. – Staten får in enorma intäkter från prostitution via skatter i länder som Holland och Tyskland. Eftersom en legalisering visat sig vara så lönsam är man inte beredd att ifrågasätta den. Jag är rädd för att Frankrike inte kommer att kunna stå emot det här trycket från grannländerna och att kraven på en legalisering kommer att växa allt starkare.

Sexistiska attityder

Patrick Venturini och Isabelle Cabat är medlemmar i Mix-Cité, en organisation som samlar feminister av båda könen. De betonar liksom Claudine Legardinier att kunden nästan inte alls uppmärksammats i franska debatten. Isabelle tillägger ironiskt att det kanske inte är så underligt, eftersom kunderna också finns representerade bland de som röstar fram lagarna.Patrick menar att det för ett trettiotal år sedan nästan ansågs som normalt att en ung man uppsökte en prostituterad men att attityderna i dag har förändrats. Isabelle invänder att det kanske bara är i vissa bildade miljöer som prostitution inte längre accepteras.
– Det kallas inte längre prostitution men det är mycket vanligt att affärsmän avrundar en våt kväll med ett besök på en stripteasebar. Sådana här stripteasebarer, där ”utbudet” av unga kvinnor regelbundet förnyas, ses som höjden av trendighet i Paris just nu. Och i våras marknadsfördes resebyrån lastminute.com med enorma reklamaffischer i tunnelbanan. Där poserade en fet medelålders man med två lättklädda brudar. Sloganen var ”Betala för en och du får en till på köpet”. Det är svårt att bekämpa prostitution i ett samhälle där sådana här attityder är dominerande, där kvinnor ständigt utbjuds som varor i reklam och media, säger Isabelle.

I Mix-Cité har man också diskuterat den svenska modellen med en kriminalisering av sexköp men åsikterna är delade. Organisationen strävar i stället efter en attitydförändring genom ett långsiktigt arbete. Man betonar bl.a. vikten av ökad sexualundervisning i skolorna, deltar i mediadebatten och i demonstrationer. Men Patrick och Isabelle känner sig för tillfället lite resignerade när det gäller möjligheterna att få till stånd en förändring.
– Då vi började engagera oss mot prostitution var det fortfarande vänstern som hade makten. Även om socialisterna inte heller var så progressiva när det gäller jämställdhet kändes det i alla fall som om en dialog pågick. Nu under Sarkozy känns det som helt utopiskt att försöka få till stånd några förbättringar: I stället gäller det att kämpa med näbbar och klor för att behålla det vi redan uppnått när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter, säger Isabelle.

I vintras samlade demonstrationerna mot den nya lagen mycket folk. Men som Isabelle och Patrick konstaterarar verkar det som om folk inte längre bryr sig nu när lagen gått igenom.
– Högerregeringen satsar en massa pengar på pr, för att marknadsföra sina reformer. Om man inte själv är aktiv och tar reda på hur det förhåller sig kanske man nöjer sig med de här försäkringarna om att den nya lagen är till för medborgarnas bästa, säger Patrick.

EU har gett upp kampen mot prostitution

Franska intellektuella har kritiserat prostitutionslagen, men de flesta har tagit ställning för prostitution. Kända personer som regissörerna Catherine Breillat och Claire Denis, författaren Catherine Millot och filosofen Elisabeth Badinter har engagerat sig i debatten. De kallar sig feminister men försvarar kvinnors ”rätt” att prostituera sig.
– Att försvara rätten att prostituera sig är att försvara marknadsliberalismen och patriarkatet i dess mest avskyvärda form, d.v.s. koppleriverksamheten. Om man gör det kan man inte kalla sig feminist, det är en absolut negation av feminismens princip, sägerMarie-Victoire Louis upprört.Marie-Victoire är sociolog och politiskt engagerad radikal feminist sedan över tjugo år tillbaka. Hennes analys av prostitution utgår från begreppet ”prostitutionssystem”. Det är ett exploateringssystem som lever på inkomster som direkt eller indirekt härstammar från prostitution. I det ingår bl.a. små och stora hallickar, internationella institutioner, delar av turism- och hotellindustrin och reklambranschen.
– Det är ett globalt system med en massa pengar som hänger samman med vapen- och droghandel. Det kan inte avskiljas från politiska och ekonomiska system. Så kallade ”sexarbetarorganisationer”, intresseorganisationer för prostituerade som Cabiria i Frankrike, representerar också det här systemets intressen, säger Marie-Victoire.

Hon var en av de första att i Frankrike berömma den svenska kvinnofridslagen. Samtidigt betonar hon att både den svenska och franska politiken ingår i en global liberal politik där man övergett fn-konventionen mot prostitution från år 1949.

Konventionen för att bekämpa människohandel och exploatering av prostitution av andra (Convention for the Suppression of the Traffic in Persons and of the Exploitation of the Prostitution of Others) är den enda existerande konventionen mot prostitution. Den slår fast att prostitution är ”oförenlig med ett värdigt människoliv.”
– Den här fn-konventionen är inte längre en referenstext i internationella rättssammanhang. Kampen mot prostitution har ersatts av kampen mot människohandel (trafficking). Det man nu vill bekämpa är bara att personer smugglas över gränser, inte prostitutionen i sig. Det innebär ett radikalt paradigmskifte, konstaterar Marie-Victoire.

Sverige har den mest progressiva lagstiftningen i världen när det gäller prostitution. Men Marie-Victoire betonar att även den svenska politiken följer EU:s agenda.
– EU har övergett den politiska kampen mot prostitution för att fokusera på människohandel. Samtidigt har en distinktion mellan ”frivillig” och påtvingad prostitution smugits in i internationella konventioner. Det här är en mycket farlig utveckling och det är dags för feminister i alla länder att uppmärksamma det här.

 

Petra Ljung

Lämna en kommentar