Trötta partykillers granskar feministböcker

metahanna: Det är en himla fart på svenskarna.
paertanna: Ja. Varför. Varför är det ingen fart på oss. Läste i en rapport från bokmässan i Göteborg att svenskarna där talade om att här i Finland är det konstigt, finska och finlandssvenska feminister har ingen kontakt. Och vi som skulle hålla det hemligt.
paertanna: Och nu har ju då Finland vaknat och Pilluparvi ska ges ut…
metahanna: Pilluparvi är ju jättekul. Men jag kan inte låta bli att tänka att just så, nu ska man vara alternativ och cool och ge ut en bok med pillu i titeln.
metahanna: Fnittriga gossar.
paertanna: Lite sådär att hallå det var ju hur många år som helst sedan Fittstim gavs ut, i Sverige ser dom ju tillbaks på Fittstim som om den hade skrivits på 70-talet.
metahanna: Samtidigt tycker jag att vafan, nu sitter vi här och ynkar igen. Snyft snyft, de ligger så mycket före i Sverige.
metahanna: Det går ju bra att tänka själv också.

Flickor ska vara arga

paertanna: Snabbt, inom 10 sekunder, vilken av böckerna gillade du bäst?
metahanna: Jaha. Linda Skugge.
metahanna: Du då? Motivering kommer just.
paertanna: Ta betalt! tyckte jag jättemycket om. Nytt grepp, riktat till unga, till fjortisar. Och just fjortisar går ju ännu att rädda till feminismen. Jag gick till Akademen och skulle ha tag på den, letade överallt och till slut frågade jag t.o.m. en expedit. Gissa om dom hade placerat den på BARNavdelningen. Gah.
paertanna: Men Skugge är alltid en favorit.
metahanna: Ta betalt! får pris för årets kapitelrubrik: Sätt en blåslampa under arslet på rektorn.
paertanna: Jag har på senaste tiden träffat på några fjortisar (nåja, nitton-tjugoåringar) som sagt att joo, jag tycker ju att feminism är bra, men Linda Skugge går lite för långt.
paertanna: Alltid ett steg framåt ändå.
metahanna: Va? Hur då för långt?
paertanna: Ja, att Linda S är för radikal och ful i käften och skriker för mycket.
metahanna: Alla de här som säger ”jag är feminist, MEN” är suspekta.
metahanna: För radikal? Milda makter, flickor behöver inte vara snälla.
paertanna: Jamen sidu det är iallafall bättre än ”Jag är inte feminist men jag tycker att alla ska ha samma rättigheter”.
paertanna: Klart flickor ska va snälla. Pärt pärt.
paertanna: Jag tycker att Linda S har ställt till med en revolution och det ska hon ha tack för. Ibland är hon lite råddig, men vem skulle inte vara det om hon var tvungen att skriva en kolumn i veckan i Expressen. Så jag brukar inte syna henne i sömmarna.
metahanna: Nåjo. Och få så mycket skit som hon. Men hon rätar ut kurvorna väl mycket. Fast ibland har de där uträtade kurvorna en förbluffande effekt, som en högerkrok ungefär.

Jag och Grupp 8

paertanna: Gunilla Thorgren. Jag tycker fortfarande att boken suger. När jag läste den var jag extremt förkyld och glad för att jag hade anledning att ligga i sängen hela dagen och må skit. Och så kommer då Thorgren och förstör allt.
metahanna: Jag blir irriterad på Thorgren för att hon skriver ner sig själv samtidigt som vi ska förstå att hon är hjälten. Det är lite som med Claudine Monteil (hon som skrev om de Beauvoir, minns du): där sitter man, del av en revolution, och så får man det att låta som farmors memoarer.
paertanna: Hon framkallar läskiga grejor i mig. Man börjar läsa och tycker åh, interesting, Grupp 8, lovely, och så kommer då Gunilla och fokuserar så mycket på sin egen förträfflighet att man skulle tro att hon hör till vår generation minst.
metahanna: Jag skulle gärna ha läst mera om idéerna och mindre om välartade barn. I och för sig heter ju boken Grupp 8 och jag, så förstås är det en personlig berättelse, torrt vore det väl annars, men jag saknar tankebakgrunden.
paertanna: Fast hennes berättelse är intressant. Hon var så fel och fick jobba med att bli accepterad av feministerna, jag fattar att hon är lite smygbitter, men var då ärlig och kalla boken för Jag och Grupp 8.Auto response from metahanna: gone fishing

paertanna: Thorgren fokuserar på underligheter. Hon är underlig. Alla antifeminister skulle älska boken. Som t.ex. den där grejen om när nån fyllde år och de hade en present som var övertäckt med ett lakan. Ett himla hallå om att det faktiskt var GT:s lakan. Fast kanske man kan få imitera stormännens navelskåderi: Åh, jag minns pappersnäsduken jag snöt mig i på en bankett på 50-talet.
metahanna: Ahhah! jo just.
paertanna: (Fast sen hemligälskar man ju töntiga detaljer.)
paertanna: Pst, bekännelse: jag blev helt otroligt avtänd på feminismen av att att läsa GT:s bok. Det säger väl en del om hur känslig&kittlig man är. Bara coola och vettiga får vara feminister. Och sen blir jag misstänksam mot mig själv. Jag är suspekt. Men jag har ändå rätt.

Aha-upplevelse!

metahanna: Varför tvivlar vi på Antipatriarkalt manifest egentligen? Är det inte det mänskligaste man kan tänka sig: ner med patriarkatet, dels av de uppenbara feministiska orsakerna, men dels för att patriarkatet presenterar ett så otroligt begränsat sätt att vara man.
paertanna: Mitt första intryck var WOW vilken fin form och WOW vilka fina idéer. Boken är ju till formatet ganska liten, men efter 150 sidor kröp det också fram att den är jävligt kompakt. Minns du hur jag hetsade på dig? Att har du inte läst den snart så jag får den? Det tog mig evigheter att läsa den. Varför tror du den är så tung?
metahanna: Hm. Formen. Samtidigt som den var uppfriskande blev det mycket till slut. Och tankarna är ju självklara för dem, som en kedja, men en utomstående måste anstränga sig.
paertanna: Jag tyckte som så att Maria och Maria-Pia, frisera lite innan ni låter Ordfront ge ut boken. Ta bort några fjantiga ”kram” och ”puss” och ”du är så smart”. Jag blev bara sur och tyckte dom var fåniga med sitt gullande – samtidigt SÄGER de ju bra saker. Jag fick en aha-upplevelse av APM.
metahanna: Jag med! Särskilt jämförelsen till filmen Matrix, att patriarkatet är som ett program vi vandrar omkring i utan att veta om det. Sen får man på sig glasögonen och ser ”sanningen”. Fast inte blir det lättare för det, snarare tvärtom.
paertanna: Matrix funkade för mig också. Alltid när jag glömmer bort varför jag är feminist tänker jag på Matrix-grejen och då minns jag igen. Det är ju precis så det är!
paertanna: För jag glömmer faktiskt bort varför jag är feminist ibland. T.ex. när det är en social nackdel att vara fem.
metahanna: Tack! Partydödaren nummer ett.
paertanna: Eller ibland bara glömmer jag…
paertanna: Problemet är ju också att sen när nån börjar fråga en vafan man är feminist för (”du är ju inte ful”) så kommer det så mycket fakta på en gång att a) den där typen bli rädd och kan inte ta till sig budskapet eller b) man låter som en idiot för att det blir syntax error p.g.a. all uppdämd skit som kommer ut samtidigt.
metahanna: Jag säger mest att handlar det nu inte om sunt förnuft i stället för något fiffigt. Att bli feminist är ju inte som att bli arsenal-supporter. Jag har inte bestämt mig för att bli feminist, däremot har jag blivit klappad på huvudet och nypt i häcken tillräckligt många gånger för att sätta osthyveln i hölstret.
paertanna: Sunt förnuft är ett relativt begrepp.
paertanna: Nu stjäl jag nån annans tankegång, men problemet är ju också att män hela tiden måste bevisa sin manlighet genom att GÖRA. Kanske därför män ställer till med allt fan. Kvinna är man bara, och det ska mycket till för att nån ska ifrågasätta ens kvinnlighet. Eller?
metahanna: Där håller jag inte med – män föds ju in en norm som kvinnor däremot måste skapa ett förhållande till. Men, det lätt att tänka att, men vad är det med mig, världens samlade kvinnlighet traskar ju inte omkring i vredesmod.
metahanna: Det lätt att halka in i gnällfällan: ojoj så synd om mig som hela tiden kämpar medan herrarna ligger där på sofflocket. Och så är det ju inte.
paertanna: Hej hå vi är karriärfeminister.

En vidrig bok

metahanna: Nå. Nästa. Jag måste erkänna att jag bara ögnat igenom Maria Wendt Höjers Rädslans Politik.
paertanna: Höm, samma här.
paertanna: Jag började läsa fascinerat. Den är nog bra men sen kom tröttheten. Här ett par citat som oroar: ”En del av det heterosexuella spelet är att göra kvinnor rädda.” ”Alla män slår inte, alla män våldtar inte. Ändå erhåller män kollektiva fördelar gentemot kvinnor genom själva förekomsten av detta våld.”
paertanna: Och så kopplar jag till Michael Moores Bowling for Columbine, som väl har tesen att man ska sluta vara rädd, för rädslan gör att det är enkelt för NÅGON att kontrollera en. Jag arbetar hårt på att sluta vara rädd.
metahanna: Jo. Fast den här sortens affirmationer betyder ju inte så mycket om man har orsak att vara rädd.
paertanna: ”Rädsla handlar också om anpassning – om att kvinnor måste lära sig att uppföra sig enligt mäns regler, både socialt och rent fysiskt. De tvingas ständigt fråga sig hur män ser dem.” Sant, man har orsak att vara rädd. Men jag tycker tanken stämmer, jag tycker att alla män har nytta av att kvinnor måste vara rädda för dem. De flesta skulle aldrig erkänna det, men så är det.
metahanna: Jo, det har jag inga invändningar mot, jag tycker bara inte att det är sunt att stänga av rädslan så länge en massa dårfinkar går med dasen i högsta hugg.
paertanna: Man kan kanske jobba både med rädslan och försiktigheten. Som kvinna får man lov att foga sig och vara jävligt försiktig, och det är inget vidare. Men jag försöker sluta vara rädd. Vilket leder in oss på Katarina Wennstam. I somras låg jag på en handduk en hel dag och läste henne. Då måste jag också börja dricka vin. Det är en bra men vidrig bok.
metahanna: Sällan har jag träffat på så mycket skit mellan två pärmar. paertanna: Nu blev jag först förvånad, men sen…tyckte du boken var skit eller är det innehållet som upprör?
metahanna: Innehållet, definitivt innehållet. Boken är inte dålig, skiten sitter i huvudet på folk.
paertanna: Ändå blir jag lite misstänksam mot Wennstams sätt att så i detalj beskriva alla dessa vidriga vidriga våldtäkter med kryckor och allt möjligt (apelsiner) inblandat. Socialporr, yes? Eller är det alltigenom hedervärt?
metahanna: Aha. Du tänker kvickare än jag. du har alldeles rätt – socialporr. Det är bekvämt att plötsligt tycka att ändamålen helgar medlen. Men, jag tyckte inte att boken blev osaklig eller frossande även om anhopningen motbjudande detaljer blev överväldigande. Det är en viktig bok som nog är lätt att avfärda, hispiga tonåringar o.s.v.

Åh nej, kvinnor är oanvändbara

metahanna: Det är lätt att säga att man blir fly förbannad, vilket man förstås blir, men jag blev fysiskt illamående. Plötsligt förstår jag Valerie Solanas (hon som sköt Andy Warhol och skrev ett manifest (www.ai.mit.edu/~shivers/rants/scum.html).
metahanna: Life in this society being, at best, an utter bore and no aspect of society being at all relevant to women, there remains to civic-minded, responsible, thrill-seeking females only to overthrow the government, eliminate the money system, institute complete automation and destroy the male sex.
metahanna: Därför ska han skräpphängas, du vet.
paertanna: Nu ska vi ta det lugnt.
metahanna: Så fan heller.
metahanna: Bomber och granater.
paertanna: Jag reagerar lite purket på den där typen av resonemang. Män uppför sig som idioter för att ingen väntar sig nåt annat av dem.
paertanna: Men sant, kvinnor är oanvändbara… i den här omgivningen.
metahanna: Jag tror att man måste örfila folk tills de förstår.
metahanna: Oj. Salongsfähigare: man måste bli arg och låta folk veta det.
paertanna: Först och främst borde man örfila sig själv höll jag på att skriva. Men sen skrev jag inte det, för jag inser att jag borde dela ut mera örfilar. Hur många gånger har man inte suttit och kollat åt andra håll på krogen för att diskussionen varit idiotisk just ang. de här sakerna? Man borde ha örfilat upp dom istället.
metahanna: Sen går man ut på stan och ser den där sisleyreklamen där en 16-åring suger suggestivt på sitt pekfinger. Hej och välkommen.

Anna Friman och Hanna Lahdenperä

Böckerna

• Maria-Pia Boëthius, Maria Lindghren: Antipatriarkalt manifest. Ordfront.
  Maria-Pia Boëthius, författare, debattör och journalist i Stockholm + Maria Lindhgren, tecknare och formgivare i Umeå = sant. Insiktsfull epostbrevväxling som vill definiera och penetrera patriarkatet.
• Moa Elf Karlén, Johanna Palmström: Ta betalt! Tiden.
  En feministisk överlevnadsguide för skolelever. Ger praktiska tips för en vettigare vardag. ”Ta betalt! är svaret på frågan om vad som behövs. Vi ser vår bok som ett verktyg till förändring.”
• Linda Skugge: Se upp killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad. Piratförlaget.
  Ett urval av Linda Skugges krönikor 1999-2001. Linda Skugge är rosenrasande och du kommer inte undan.
• Katarina Wennstam: Flickan och skulden. Modernista.
  Var det ett par stringtrosor han slet av dig? Är det inte så att du i själva verket gillar att bli bunden? Flickor blir utsatta för ohyggligt råa våldtäkter och förnedras sedan under rättegången – om målet kommer så långt.
• Gunilla Thorgren: Grupp 8 och jag. Norstedts.
  Kvinnorevolutionen från första parkett. En personlig berättelse om kamp för rätt till arbete, lika lön, sextimmars arbetsdag, daghem åt alla barn, fri abort, m.m.
• Maria Wendt Höjer: Rädslans politik. Liber.
  Wendt Höjer undersöker hur det svenska politiska systemet hanterar frågor om våldtäkt och kvinnomisshandel. ”I vilken utsträckning förändras egentligen politiken och i vilken utsträckning förblir allt sig likt?”Läst och oläst:
  Monica Pettersson: Den superflexibla kvinnan. Agora.
  Jennie Sjögren: Vardagsfeminism. Bokförlaget DN.
  Ebba Witt-Brattström: I dig blev den store Guden en liten pilt. Norstedts.
  Ebba Witt-Brattström: Ur könets mörker Etc. Norstedts.
  Ylva Elwin-Nowak & Heléne Thomsson: Att göra kön.