Vad innebär begreppet ”europeiska värden” i samband med utvidgningen av EU? Mest handlar det om graden av demokrati, speciellt om man ser rättsstaten och respekten för yttrandefriheten, mänskliga rättigheter och minoriteter som aspekter av demokratin.

Kristi Raik hänvisar till en undersökning av Dieter Fuchs och Hans-Dieter Klingemann som undersökt attityder till demokrati och autokrati i 24 europeiska länder (inklusive Ryssland, Ukraina, Moldova och Vitryssland, men inte Turkiet) och dessutom USA, Australien och Nya Zeeland. De redovisar för resultaten i en artikel i boken The Enlarged European som redigerats av Peter Mair och Jan Zielonka.

Det ur finländsk synvinkel mest anmärkningsvärda resultatet är att stödet för demokratin är mindre i Finland än i de flesta andra undersökta länder. Andelen av dem som stöder demokratin uppgår till 80 % i Bulgarien och över 80 % i nästan alla andra länder. För Finland, Vitryssland och Ukraina är noteringen 75 %. Lägre är stödet för demokratin bara i Makedonien, 73 %, Moldova, 71 %, och Ryssland, 51 %. Attitydsiffrorna är hämtade från World Values Survey 1995–99 och är antagligen de bästa man kunnat få, men de kan förstås tolkas på olika sätt.

De tyska forskarna söker en förklaring till det svaga stödet för demokratin i Finland i vår historia, vårt tänkande präglas tydligen av den långa tillhörigheten under tsarriket. (Den svenska tiden bidrog knappast heller till att befästa demokratiskt tänkande.) Men det förklarar inte varför demokratin enligt dessa siffror skulle vara starkare rotad också i de baltiska staterna.

Vi har i alla fall släppts in i EU, för vår del kan siffrorna inte längre påverka den saken.

Andra faktorer som författarna tar upp är laglydighet (där får Finland höga poäng), negativ inställning till våld som politiskt instrument, förtroende för statliga institutioner, eget ansvar kontra solidaritet, förtroende för andra, arbets-
etik och etnisk tolerans.

Artikelförfattarna, som haft som uttrycklig utgångspunkt att bedöma var EU:s östgräns kan dras, kommer till att graden av demokratiskt sinne avtar ganska jämnt längs en axel från väst till öst. Sedan blir det ett radikalt hopp nedåt när man kommer till Ryssland, Ukraina, Moldova, Vitryssland och Albanien. ”Om man bara beaktar den politiska kulturen borde EU:s östra gräns dras före dessa länder. Det finns dock också anledning att tro att demokratiska institutioner kan stöda skapandet av en demokratisk anda”, är författarnas slutkläm.