Eren Keskin arresterades i höstas på flygfältet i sin hemstad Istanbul. Det fanns en häktningsorder utställd för henne sedan hon inte infunnit sig vid en rättegång mot henne.
Eftersom hon är advokat verkar det lite slarvigt. Vad har hon att anföra till sitt försvar?– Det pågår bortåt hundra processer mot mig. Om jag skulle gå på alla rättegångar mot mig skulle jag inte hinna sköta mitt jobb!
Som är att gå på rättegångar och försvara andra mänskor. Hon är en av Turkiets mest kända mänskorättsjurister och ordförande för mänskorättsorganisationen IHD:s avdelning i Turkiet. Hon besökte Finland före julen på inbjudan av Amnesty.
De flesta åtalen mot Eren Keskin gäller brott mot det som är § 301 i den nya strafflagen, alltså den som gäller kränkning av turkiskheten, armén, regeringen eller andra viktiga institutioner. Största delen av åtalen gäller uttalanden vid IHD:s presskonferenser, en del gäller artiklar m.m. Huvudsakligen är det armén som känner sig kränkt.
Armén bestämmer
Också det hon säger nu innebär säkert brott mot § 301.
– Också om Turkiet verkar vara något slags demokrati är det armén som bestämmer. I Turkiet har armén en annan roll än på andra håll. Den har en omfattande ekonomisk verksamhet och agerar i 38 sektorer, den har bl.a. en bank. Armén skapar inre fiender och kämpar mot dem, t.ex. kurderna. Armén vill inte lösa dessa problem. Armén har tabun som kurderna, den armeniska frågan och Cypern och den som anser annorlunda i dessa frågor är i fara.
Eren Keskin ser tortyren som det största problemet i Turkiet. EU-processen har medfört påtagliga förändringar. Tidigare genomfördes tortyren så att mänskor hängdes upp, naglar revs ut, kvinnor våldtogs och elchocker användes. Vid officiella arresteringar tillämpas nu en mildare behandling, man slår t.ex. med sandsäckar som inte lämnar spår efter sig eller sprutar in vatten i könsorganen, men vid inofficiella arresteringar, som blivit vanligare, används fortfarande tortyr. Officiella arresteringar är sådana som anmäls till åklagaren. Inofficiella arresteringar innebär att polisen tar en på gatan och förhör en, utan att anmäla det någonstans.
Närmandet till EU har fört med sig förbättringar, men de sker inte över en natt.
– Över den civila politiken vilar fortfarande militarismens ande. I totalitära länder totaliseras mänskorna så småningom och de börjar tänka som staten. Därför finns det ingen någon stor opposition i Turkiet, utom kurder och en del andra. För den skull är internationella påtryckningar viktiga, både från EU:s och från mänskorättsorganisationers sida.
Inte ofarligt
Att vara mänskorättsjurist i Turkiet är inget ofarligt yrke. IHD grundades 1986 och sedan dess har fyra av organisationens ledare dödats, berättar Eren Keskin. Hon har själv hotats med vapen två gånger och suttit i fängelse sex månader. År 2002 fråntogs hon sina advokaträttigheter på grund av en artikel hon skrivit.
På en fråga om hur hon orkar med detta svarar hon att det är rätt många som ägnar sig åt detta, och det gör det lättare.
– När man älskar sitt arbete gör man det. Man skapar sig en skyddande sköld och går vidare, trots hoten. Men när vi går ut ser vi alltid bakom oss.
I slutet av 90-talet funderade hon i alla fall på om hon skulle sluta sedan nästan alla vänner dödats. Genom Amnesty International är hon känd i världen, och det skyddar henne. Hon är stolt över att Finlands Amnesty tryckt T-skjortor med hennes bild.
– I Turkiet uppskattas inte vårt arbete.
Hon började tänka i dehär banorna redan när hon var elva år. Då talade man i familjen om hur man hängt unga vänsteraktivister, bara för deras åsikters skull. Då upplevde hon att hon när hon blev större borde göra något åt det. Däremot var det först senare som hon blev medveten om att hennes pappa är kurd – man hade alltid bara talat turkiska i familjen.
Hon började arbeta med mänskorättsfrågor redan i gymnasiet och blev senare aktiv inom vänstern, men såg snart att den inte hade mycket plats för kvinnor, så hon började i stället koncentrera sig på mänskorättsfrågor.
– Jag märkte att den minsta hierarkin mellan män och kvinnor fanns i mänskorättsarbetet så därför valde jag det.
Feodalt tänkande
Sedan 1997 har Eren Keskin framför allt ägnat sig åt att bistå kvinnor som utsatts för sexuellt våld. De flesta som sökt hennes hjälp har varit kurder.
– Kvinnor som utsatts för sexuellt våld i fängelser har inga möjligheter att få vård och mycket svårt att få bevis. De kan få vänta sju dagar på att få läkartid men har man förlorat jungfrudomen måste det konstateras inom två dygn. Kvinnor kan inte berätta om sådant på så kort tid, speciellt inte i ett land med feodala traditioner. För att bevisa sexuellt våld måste man också få ett psykiatriskt utlåtande, och det kan man bara få i större städer.
Det feodala tänkandet innebär enligt Eren Keskin att kvinnan är mannens ära.
– Jag har hittills inte träffat på någon kvinna som utsatts för sexuellt våld som skulle ha sagt: Min mamma skulle inte klara av att höra om det – det är nog alltid pappa som inte skulle göra det.
Efter maningar från EU har lagstiftningen förändrats. Våldsbegreppet var tidigare snävt i brottsbalken, men har nu vidgats. Våld i äktenskapet sågs tidigare inte som våld, men är nu det. Att ett mord var ett ”hedersmord” var tidigare en förmildrande omständighet, men så är det inte längre.
EU borde göra mera
Men EU kunde göra mera, anser Eren Keskin. Det var bra att EU fäste uppmärksamhet vid processen mot Orhan Pamuk, men det finns så många andra processer att följa med. Nu följer Amnesty med en del rättegångar om våld mot kvinnor, men inte EU. Vidare borde EU komma till de kurdiska områdena och undersöka massmorden där. EU borde inte sälja vapen till Turkiet och borde försöka minska arméns makt. Vidare kunde EU uppmuntra strävandena till en uppgörelse med det förgångna.
– Det är viktigt att turkarna möter sin egen historia. Behandlingen av armenierna är ett faktum och turkarna är skyldiga armenierna att medge detta, säger Eren Keskin som var en av dem som utsattes för äggkastning av uppretade nationalister när det banbrytande seminariet om ottomanernas behandling av armenierna år 1915 avslutades i september. av
Hon anser inte att Turkiet kan gå med i EU åtminstone på ett par årtionden.
– Turkiet kan inte bli EU-medlem innan det militära väldet får ett slut. Armén vill inte avstå från sin makt och EU kan inte acceptera en medlem som styrs av militären.
Arméns inflytande kommer till synes i att konstitutionen från 1982, som armén lät skriva efter den senaste militärkuppen, fortfarande är i kraft. Det förekommer t.ex. att militären tillkallar åklagare och ger dem instruktioner.
Eren Keskin tar upp det som hände i den kurdiska småstaden Semdinli i november när militärer blev fast för ett attentat som krävde två personers liv. Regeringen har lovat reda ut saken, men arméns blivande överbefälhavare hann genast försvara en av männen bakom attentatet och deklarera att han var en bra karl.
Den djupa staten
Attentatet har på nytt vänt uppmärksamheten till något som i den turkiska debatten allmänt går under beteckningen ”den djupa staten”, d.v.s. maktstrukturer med militär bas som opererar i hemlighet. En rätt allmän uppfattning, som också Eren Keskin omfattar, är att det rör sig om en organisation som upprättades inom europeiska länder, under amerikansk ledning, inom ramen för Gladio-programmet för att förbereda ett underjordiskt motstånd vid ett eventuellt kommunistiskt maktövertagande. I nästan alla andra länder har motsvarande organisation för länge sedan upplösts, med eventuellt undantag för Italien. Men så verkar inte ha skett i Turkiet.
Detta verkar ha bekräftats av ett uttalande som generalstabschefens byrå nyligen gjorde. Man kritiserade slarvig sammanblandning av begrepp som ”specialstyrkor”, ”kontragerilla”, ”Gladio” och ”den djupa staten”. I fortsättningen heter det att sådana oprecisa och överdrivna kommentarer om ”en organisation som upprättades under det kalla kriget, liksom liknande organisationer i många andra länder, som genomför mycket känsliga uppgifter gentemot en angripare, inte enbart skadar denna organisation, utan också försvagar åtgärder som vidtagits för att försvara fosterlandet”. Enligt detta lever alltså en sådan organisation vidare och den ska inte kritiseras. Om uppgifterna är oprecisa beror det rimligtvis på att organisationen är så hemlig.
I Turkiet har denna organisation uppenbarligen framför allt deltagit i kampen mot den kurdiska gerillan och enligt Eren Keskins uppfattning medverkade i den utom militärer och statliga tjänstemän överlöpare från kurdgerillan, s.k. ”bekännare”.
Mardrömmar om fängelse
Kriget i sydöstra Turkiet har förråat samhällsatmosfären också i resten av landet. De som kritiserar enskilda militära aktioner betraktas som fiendens allierade och därmed laglösa. Eren Keskin har inga illusioner om att staten skulle skydda hennes mänskliga rättigheter. – Sex månader har jag suttit i fängelse. Det påverkar nog en mänska. Begreppet frihet blir viktigt. Jag ser fortfarande mardrömmar om att jag är i fängelse.
Det var en tid när hon arresterades varannan vecka, men nu har det varit lugnare.
– Jag har inte utsatts för tortyr, men nog för misshandel och kränkningar. Misshandel förekom tidigare ofta, men också den har minskat genom EU-processen. De sprutar gas och slår med batong. Många av oss har problem i nacken.
Kvinnor är speciellt utsatta.
– Många offer för våldtäkter är vacka kvinnor. I Kurdistan är det ett medel i kriget, kvinnors ära är en så känslig sak. Dessa män anser sig ha rätt att handla som de gör, de anklagar inte sig själva, de känner sig inte skyldiga. Poliser som utbildats för terrorism ångrar sig inte. Också när de står åtalade i domstol kränker de sina offer muntligt. En gendarm sade i domstolen direkt att de skulle döda mig. Jag ville att det skulle antecknas i domstolsprotokollet…
Eren Keskin har känt av de gamla könsrollsmönstren också i privatlivet. Hennes man, som varit ledare för en kurdisk organisation, är numera politisk flykting i Tyskland.
– Också för progressiva män är det problematiskt om kvinnor är samhälligt aktiva, också progressiva organisationer är mansdominerade. När jag fått mera publicitet än min man har det varit ett problem för honom. Han har bett mig sluta mina aktiviteter…
Hennes svar har varit nej.
Peter Lodenius
