Ernst Mecke.
Det var lite förvånande att inte Janne Wass (Sista ordet, NT 3/2006) begrep sig på betydelsen av huruvida Finland borde gå med i Nato eller inte. Om någon inte förstår, så borde man antagligen förklara: vad Nato än varit någon gång i tiden är organisationens främsta uppgift i dags läge att säkra en marknad för USA:s vapenindustri, eller också ett sätt att fylla fickorna på den nuvarande amerikanska presidentens vänner. Att gå med i Nato skulle m.a.o. utsätta Finland för påtryckningar att införskaffa amerikanskt tillverkad militärutrustning. Ny amerikansk militärmateriel brukar vara alltför dyrt för europeiska militärbudgetar. Förmånligare amerikansk utrustning håller inte längre hög kvalitet. Finland skulle alltså inte förbättra sin militärkapacitet särskilt mycket, samtidigt som det skulle bli mindre pengar till övers för sociala tjänster, utvecklingsstöd m.m.
Inte heller säkerhetsmässigt skulle vi gynnas av ett Natomedlemskap: a) en lag har nyligen stiftats i USA som förbjuder militärt samarbete med ett land som godkänner den internationella domstolen ICC, och detta skulle ge en president som är ovillig att offra amerikanska soldater för att skydda européer fullt laglig rätt att vägra ge militärt stöd, b) beträffande den amerikanska villigheten att låta offra de egna soldaterna för icke-amerikaner, borde man ta det som en amerikansk militäranalytiker sagt åt Roméo Dallaire (f.d. kommendör för FN:s fredsbevarare i Rwanda) i betraktande: ”Det skulle kräva att 85 000 rwandeser skulle dö för att riskera livet av en amerikansk soldat”. För Finlands del innebär detta att hela 60 amerikanska soldater skulle skickas hit till vårt eventuella försvar.
Ett medlemskap i Nato skulle för Finland innebära att kasta mera pengar på försvaret, för att erhålla fördelar som är mycket tvivelaktiga, samtidigt som finländska politiker går miste om möjligheten att agera konfliktmedlare.
Alla dessa överväganden har så klart inte så stor betydelse för dem av oss som hyser klassiskt borgerliga idéer om hur ett samhälle bör fungera: nämligen med hjälp av en elit som äger så gott som hela landet, och som förvaltar över det med (för denna klass ”typiska”) ansvarsfullhet, och med vars ledarskap folket – som kan och bör misstänkas generellt sett för att vara girigt, lat, närsynt, otacksamt och brutalt – uppmuntras att TRO, medan de som hotar denna tro, som t.ex. grävande journalister eller fackföreningsaktiva, ska kontrolleras med alla tänkbara metoder.
Dylika personer skulle få vind i seglen av ett Natomedlemskap, och uppmuntras att kämpa ännu hårdare tills landet överensstämmer med deras version av ”de gemensamma västerländska värderingarna”. Allt detta för att komma närmare målet att själva bli en del av eliten, vars makt folket antingen skall acceptera med en hjälplös axelryckning, eller därför att man oskyldigt tror att eliten är bättre lämpad än alla andra att hantera dessa frågor.
Så jag beklagar, men jag anser inte att dessa skall få den puff som ett Natomedlemskap skulle ge dem.
Skribenten är freudarxist
Ernst Mecke
