Ernst Mecke.
Joel Backströms kolumn Blicken i NT 3/2006 är ett olyckligt (och alltför ofta återkommande) exempel på en filosofiskt lagd persons kritik av det som personen anser den moderna vetenskapen vara. I bilden av seendet som vi ges i skolan, åtminstone enligt JB, behandlas synen ur ett anatomiskt och fysiologiskt perspektiv. Skulle det behandlas ur etologisk (= djurens beteende, särskilt av den inneboende typen) synvinkel, skulle man hamna bland de frågor som JB tar upp i sin kolumn. Kort sagt: att konfronteras av en annan varelses blick verkar utlösa ett speciellt beteendemönster, vilket ju är förståeligt eftersom den som tittar på en ser vad man gör och riskerar att reagera på det. I enkla fall kan t.ex. de ögonliknande mönstren på fjärilars vingar eller på en larv skrämma bort fienden, och ge fjärilen och larven möjlighet att rymma.
Till exempel för barn ökar plastögonen teddybjörnens emotionella attraktionskraft. Några riktiga blickar behövs alltså inte för att åstadkomma beteendemönster hos dem som blir påtittade. Att möta en gorillahannes blick är inte att rekommendera, särskilt i situationer där starka galler inte garanterar ens säkerhet. Mellan socialt rumsrena mänskor kan blickar säga en hel del utan ord. Blicken i övre högerkant på sidan med JB:s kolumn ser ”lovande” ut för en del, medan direkta blickar upplevs som sexuella signaler av andra. En stirrande blick kan ännu upplevas som trotsig, ogillande, argsint eller provokativ. Upplevelsen beror på många faktorer, t.ex. personens humör, tittarens kroppsspråk inklusive huvudets position, blickens längd, ansiktsuttrycket (läppar, ögonbryn, mungipor), ögonlocken, pupillernas storlek, och andra detaljer som skickliga skämttecknare lärt sig att fästa speciell uppmärksamhet vid. Alla dessa har en inverkan, och kan utgöra ett underlag för en diskussion om den moderna vetenskapen, men inte ur sinnesfysiologisk utan etologisk synvinkel.
Ernst Mecke
