– Jag har en väldigt stark misstanke om att den trafficking som delvis styrs från Moldavien har förgreningar långt upp i maktapparaten, säger en av medlemmarna i Europaparlamentets Moldaviendelegation, Maria Carlshamre.

Under de besök hon gjort i landet har hon speciellt intresserat sig för denna fråga eftersom kvinnohandel, liksom kvinnomisshandel, hör till de frågor hon speciellt koncentrerar sig på i parlamentet och Moldavien är en av de främsta källorna för handeln med kvinnor i Europa. Hon har tidigare verkat främst som journalist och samlar in fakta som med motsvarande metoder.

Flickornas tomma blickar

Hon träffade i Chi¸sin˘au två flickor som friköpts från Abu Dhabi. De hade lurats via Ukraina till Dubai och där hamnat i en lägenhet där de våldtogs 8-14 gånger per dag. Den ena blev så sjuk att hon dumpades i ett lokalt fängelse, eftersom det är kriminellt att vara prostituerad i Förenade Arabemiraten. Det är en normal metod att bli av med flickor som inte längre är användbara. Det var en ”cell” på ungefär 20 gånger 10 meter med ett 60-tal kvinnor från Moldavien, Ukraina och Ryssland. En del av dem hade suttit där i ett år, några ännu längre.

– De två 19-åringarna hade friköpts av en organisation i Moldavien som drivs av kvinnorättsadvokater. Det kostade per flicka tusen euro som betalades till lokala poliser. Jag fick hos organisationen se en pärm med bild, foto, namn, hårfärg och andra kännetecken på 16-22-åriga flickor. De måste ha varit flera hundra. Det var som att titta i en gymnasiekatalog med vackra, unga, söta tjejer… En del av dem är antagligen döda.

– Det finns rykten om en särskild bordell där riktigt störda kunder får göra precis vad de vill. Det var något man hotade flickorna med, om det stället faktiskt finns är svårt att veta. Det är i alla fall en otrolig mängd flickor som är försvunna.

De flesta kunderna är inte araber, utan affärsmän från Europa, Japan och övriga Asien samt USA, berättar Maria Carlshamre som också säger att hon aldrig glömmer flickornas tomma blickar när de berättade sin historia.

Moldavien har ingen diplomatisk beskickning i Förenade Arabemiraten. Därför måste man för de friköpta flickorna, som naturligtvis fråntagits sina pass, skaffa ryska dokument som gjorde dem till ryska medborgare och det behövdes mutor också för det.

Otroligt upprörda

– När de kom tillbaka blev de chockade över att den som var ansvarig för tusentals flickors öde gick fri på Chi¸sin˘aus gator.

– När jag i juni pratade med allmänna åklagaren i Chi¸sin˘au och berättade om dethär fallet svarade han att det handlar om korruption. När jag sedan lyfte fram detta vid en diskussion vi hade med ledande ministrar blev de otroligt upprörda och arga. Men de försökte inte förneka saken, de var bara upprörda över att den togs upp på agendan.

–Vicepremiärministern, som också ansvarar för EU-frågor, ledde mötet tillsammans medMarianne Mikko. Han ringde upp allmänna åklagaren för att beordra honom till mötet. För mig som journalist gjorde hans beteende uppenbart vad det handlade om: brottsligheten och den politiska makten är intvinnade i varandra.

En av ministrarna försökte föra in diskussionen på andra banor och talade om Moldaviens och Sveriges gemensamma historia i form av kalabaliken i Bender år 1711, då Karl XIImed sin lilla trupp försökte göra motstånd mot en turkisk övermakt för att till slut tas till fånga.

– Det var en bisarr upplevelse.

Maria Carlshamre förstår nog Moldaviens ekonomiska trångmål. Utan Transnistrien har Moldavien inte just någon industri. Man producerar vin, men det kan inte exporteras till EU, bara till Ryssland. Den ekonomiska situationen är närmast desperat.

Tidigare gällde kvinnohandeln främst baltiska, polska, tjeckiska flickor, alltså från områden just utanför EU:s gränser. Så är det nu också, vilket innebär att områdena är Moldavien, Ukraina (och för Finlands del Ryssland).

Vill inte in i EU?

Av sina kontakter med moldaviska ledare har Maria Carlshamre fått intrycket att de egentligen inte vill med i EU.

– Jag har varit i Turkiet och talat med premiärminister Erdogan tillsammans med kvinnogrupper. Där fick jag en stark känsla av att man tänker: Vi måste göra allt vi kan för att komma med i EU. Till en början var jag förvirrad över att jag inte fick någon liknande känsla i Moldavien, men sedan blev det en tes som vuxit sig starkare att de inte på allvar är intresserade. Det måste ju nog också finnas politiker som på allvar vill med.

Dem hoppas hon så småningom hitta.