Flytta Finland österut

vill Näringslivets delegation lite överraskande göra. Närdel har nämligen nu publicerat den rapport om en övergång till platt skatt som Närdeldirektören Risto E J Penttilä aviserade för ett par månader sedan och den vill att Finland ska ansluta sig till skaran av postsocialistiska länder som tillämpar en platt skatt. Det är antagligen första gången som man i näringslivskretsar vill driva Finland åt det hållet.

Rapporten har skrivits av organisationens ekonomist Martti Nyberg, som hänvisar till att platt skatt redan införts i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Serbien, Slovakien, Ukraina, Rumänien och Georgien, mestadels alltså delar av forna Sovjetunionen och några andra tidigare socialistiska stater. Planer finns dessutom i Polen, och allvarliga diskussioner har förts i Kroatien, Bulgarien och Ungern. Platt skatt tillämpas också i Hongkong, och eventuellt står hela Kina så småningom i turen. (Detta enligt Nybergs text, som huvudsakligen, men inte helt, stämmer överens med hans kartskiss t.h.)

I dessa postsocialistiska stater har de styrande inte strävat till att beskattningen skulle jämna ut invånarnas ekonomiska situation, tvärtom. Genom det socialistiska arvet har utgångspunkten varit jämlik och dessutom har många förknippat ”socialstaten” med ”socialismen”. Man kan också argumentera för att det varit nyttigt att befrämja tillväxten av ett visst privat kapital eftersom man tidigare inte haft kapitalister som kunnat satsa pengar i företag. En helt praktisk orsak har dessutom varit att skattesystemen i dessa länder byggts upp från i stort sett noll och att de till en början var besvärliga att tillämpa och gav rätt lite. Med ett enklare system har också en låg skatteprocent höjt intäkterna.

Men situationen är helt annan hos oss. Vi har inte något behov av växande ekonomiska klyftor, vi har tillräckligt med kapitalister, problemet är att kapitalet inte omsätts i investeringar i hemlandet. Vi har ett fungerande skattesystem. Det kan säkert förenklas, men knappast behöver man slänga ut barnet med badvattnet. Nyberg anser visserligen att det finns en hel del företagare som smiter undan skatter, men han förklarar inte varför de snällt skulle börja betala skatt bara för att systemet blir enklare. Bokföringsfiffel t.ex. med förfalskade kvitton är inte enklare än att hederligt betala skatten enligt nuvarande system, snarare handlar det om en ideologi att hålla så mycket som möjligt själv.

Också högerunga

har sett den låga kapitalinkomstskatten som ett problem. Styrelsen för samlingspartiets ungdomsorganisation diskuterade frågan i mars och ordförande Tuomas Nurmela klagade över den ”skärande orättvisan i den fiskala behandlingen av olika inkomstformer”, när löneinkomster beskattas starkt progressivt, medan beskattningen av kapitalinkomster internationellt sett är måttlig.

”Obalansen mellan olika inkomstformer har skapat en situation där skattespekulationen kring hur förtjänsterna tas ut är vardagsrealism. Dagens ohållbara situation gynnar just skattespekulanter och utom dem enbart skattejurister”, sade Nurmela. Han efterlyser ett skattesystem som är enklare och lättare att förstå.

”Detta kan alltså i rättvisans namn innebära skatteförhöjningar för dem som lyfter kapitalinkomster.”

När också talesmannen för en hård högerpolitik reagerar på detta sätt kan man undra varför man i tiden gick in för att så starkt gynna kapitalinkomsterna på arbetsinkomsternas bekostnad. En närliggande tanke är att man bakvägen ville tvinga fram en sänkning också av förvärvsinkomstskatten. Men det finns också en annan möjlighet, att det handlar om den numera så berömda skattekonkurrensen. I en rapport från en arbetsgrupp tillsatt av Ekonomiska rådet, Verotus kansainvälisessä tomintaympäristössä (Statsrådets kanslis publikationer 2002/5), heter det: ”I princip bör kapitalinkomstbeskattningen diversifieras så att skattegraden minskar när skattebasens rörlighet ökar”. Detta innebär antagligen att man befarar att de som lever på dividender lättare flyttar utomland för att få lägre skatt än de som jobbar, och att kapitalinkomstskatten därför borde vara speciellt låg.

I rapporten konstaterades att löneinkomster i en internationell jämförelse beskattas hårt i Finland, medan företagsbeskattningen är på eller under medelnivån inom EU. Förmögenhetsbeskattninmgen är låg.

Till saken hör att vår skattepolitik haft sina kringelikrokar och att man för några år sedan sänkte skatten på dividender till noll. När EU sedan stämplade detta som förbjuden skattekonkurrens måste man återinföra skatt på dividender, vilket ledde till ett ramaskri bland vissa kapitalister. Skatteprofessorn Kari S Tikka hänvisade vid en diskussion om platt skatt vid socialforumet för en månad sedan till den företagsägare som i protest flyttade till Luxemburg och uppmanade andra rika att följa efter. Han nämnde hänsynsfullt nog inte direktörens namn, men det var Heikki Lehtonen, chef för Componenta, som bl.a. äger gamla Högfors Bruk.

Nybergs lösning

på problemet är en annan än Nurmelas, han vill helt avskaffa kapitalinkomstskatten. Delvis ersätts den av en utvidgad företagsskatt, som han kallar affärsverksamhetsskatt, men det verkar sannolikt att slutresultatet för en huvuddel av dem som har kapitalinkomster blir ytterligare sänkt skatt.

Kärnan i Nybergs förslag är en platt skatt på 29 procent för både löneinkomster och inkomster från affärsverksamhet. Systemet skulle vara enkelt och bl.a. skulle alla avdrag avskaffas. Inkomster under 7 000 euro om året skulle vara skattefria.

(Det kan noteras att Vänsterförbundets arbetsgrupp för en grundinkomst tidigare i månaden kom med ett förslag som skulle innebära skattefrihet för inkomster under 10 000 euro om året – därefter skulle marginalskatten vara från 40 till 50 procent.)

Modellen skulle enligt Nyberg ge löntagarna en skattelättnad på tre miljarder euro, en summa som i stället skulle komma in genom breddningen av företagsbeskattningen, men kalkylerna är högst osäkra och Nybergs utläggningar känns tendentiösa. Medan Risto EJ Penttilä trummat för Nybergs modell är Närdels högsta chef Sixten Korkman mer tveksam och understryker att det bara är fråga om ett debattutspel.

Skattebetalarnas chef

Teemu Lehtinen är överraskande negativ och dömer ut Nybergs modell som omöjlig att förverkliga i Finland. Hans argument är intressant, han klagar över att företagsbeskattningen skulle skärpas. Företagsskatten, som förra året sänktes från 29 procent till 26 procent, skulle på nytt stiga till 29 procent, och det har företagen inte råd med. På något sätt har man föreställt sig att Skattebetalarnas centralförbund åtminstone i princip främst skulle driva levande skattebetalares intressen, nu får vi svart på vitt att det är företagens intressen som organisationen framför allt driver. Fast Lehtinen förklarar vid sidan om att den platta skatten också skulle skärpa beskattningen för löntagare som tjänar mellan 12 000 och 22 000 euro om året.

Samhällsansvaret

har Närdel glömt– det anser den gamla högerpolitikern Raimo Ilaskivi. Han utgår från Nybergs konstaterande att modellen skulle gynna höginkomsttagarna och leda till växande inkomstskillnader.

”Undersökningar visar att samhällsfreden är bättre tryggad i länder med jämn inkomstfördelning än i länder med en ojämn sådan. Nu när globaliseringen ger de starkare – arbetsgivarna – större ekonomisk makt än de svagare – bl.a. arbetstagarsidan – kan man inte undgå att ställa tanken på platt skatt i samband med detta. Höginkomsttagarnas inkomster, och speciellt gäller det dem i ledande ställning, växer med många tiotals procent, samtidigt som man av andra kräver återhållsamhet när det gäller lönerna. Redan detta ökar skillnaderna i samhället, och modellen med platt skatt skulle ytterligare öka dem”, skriver Ilaskivi i en insändare i Kauppalehti.

Han påpekar att eftersom förmågan att betala skatt ökar med inkomsterna är en progressiv inkomstskatt naturlig, och tillämpas i nästan alla länder i världen. Dessutom ökar den konsumtionsbenägenheten, vilket anses vara bra för den ekonomiska tillväxten.

”För det fjärde är skillnaden mellan inkomst- och kapitalinkomstskatterna hos oss betydande. Det har lett till att de årliga skattekalendrarna i massmedierna tydligt visar hur mänskor som kan ha små (löne)inkomster kan betala en högre andel av sina inkomster t.o.m. än sådana som har jätteinkomster (från kapital). Att motivera sådant är rätt svårt, om man tänker på behovet och möjligheterna att delta i finansieringen av de offentliga grunduppgifterna när det gäller den finländska livsformen.”

Från den ena ytterligheten

till den andra har man gått i de postsocialistiska staterna och den platta skatten är ett exempel på det. I dessa stater har man inget täckande socialt skyddsnät, och därför kan man inte i de nordiska välfärdssamhällena ta modell av dem, konstaterar HS i en ledare.

Men alla är inte så nöjda med den modellen där heller. I december intervjuade Milena Parland i Löntagaren professor Michail Romanovskij vid Finans- och ekonomihögskolan i S:t Petersburg, som bestämt ansåg att inkomstskatten borde vara progressiv.

”Nu ska till och med de som tjänar en summa som är mindre än vårt officiella existensminimum föreskriver betala tretton procent av den i skatt. Den som tjänar 1000 rubel (30 euro) råkar ut för det lika väl som den som tjänar en miljon! Vi håller på att få ett trasproletariat!

Arvsskatten slopas också från och med den första januari. Finns det något land med så många miljonärer som vårt? Och nu ska deras barn få allt serverat på sked.”

Romanovskij förundrar sig över att makthavarna inte insåg vart reformerna skulle leda.

”Jag kan inte förstå hur de kunde vara så enfaldiga. Men jag tror inte på några förändringar i politiken. Det är inte en fråga som tas upp i dumavalet. Kanske år 2009–2010 när vi fått ett riktigt trasproletariat och fascismen brett ut sig.”

Är det åt det hållet som Närdel vill driva oss?

 

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar