Klimatförändringen

är ett faktum, den är ingenting man längre diskuterar bland vetenskapsmän, som i stället mäter olika utslag av den och gör prognoser för framtiden, konstaterade professor Petteri Taalas, tjänstledig från posten som generaldirektör för vårt meteorologiska institut för att verka som en av cheferna för Meteorologiska världsorganisationen WMO i Genève, när EU:s kampanj mot klimatförändringen körde i gång i Finland på måndagen.

Vid en info i EU-huset sade Taalas att temperaturen stigit med två grader de senaste hundra åren, men att kurvorna pekar starkt uppåt och att EU:s mål att begränsa temperaturökningen till två grader under detta sekel knappast kan uppnås. Sannolikare är att den uppgår till ca fem grader. Det innebär bl.a. att havsvattnets nivå kan stiga snabbare än man tidigare antagit.

Taalas visade en rad kurvor för temperatur, halter av koldioxid och metangas i atmosfären m.m, och de uppvisar rätt stora svängningar under seklernas gång, men sedan 1900-talet pekar kurvorna uppåt på ett sätt som inte längre ryms i den tidigare bilden.

Följderna av också rätt små förändringar kan bli för-ödande. Under den heta sommaren 2003 i Europa inträffade 30 000 förtida dödsfall, huvudsakligen var det åldringar som inte klarade hettan. Skördeförlusterna i Frankrike och Tyskland var stora. Sådana somrar kommer att bli allt vanligare om den nuvarande trenden fortsätter. Kring 2040 kan man räkna med att det är normalt med temperaturer som 2003 och kring 2060 kommer sådana somrar redan att räknas som svala. Vid den tiden är vintrarna i stort sett snöfria i södra Finland och man måste åka till Lappland för att uppleva vintrar som de vi nu haft i södra Finland. I mellersta och norra Europa kommer vi att få mera störtregn, i Finland stiger temperaturen med 4–7 grader och vi får mera regn.

Vi kanske inte har något emot lite mera värme. Men för stora delar av världen kan förändringarna bli ödesdigra. Det gäller inte bara Tuvalu och andra öriken som kanske helt försvinner under vattenytan. På fasta land växer vattenbristen i stora områden speciellt i Afrika och Asien. Sjukdomar som malaria kommer att spridas norrut.

Undersökningar som gjorts bl.a. vid universitetet i Oxford visar att kostnaderna som klimatförändringarna för med sig är mycket större än de som ett förebyggande av dem skulle innebära, konstaterade Taalas.

 

Ska Venedig få sjunka?

diskuterar man på Royal Geographical Society i London den 12 juni. I gammal god debattradition samlas en rad experter som uttalar sig för eller emot tesen ”Tillräckligt med pengar har lagts ned på att rädda Venedig”. Den engelske ekonomen John Kay blir en av de två som talar för tesen, den andra är regeringens vetenskapliga huvudrådgivareDavid King.

Utgångspunkten är att Venedig sjunkit med ca 10 cm per sekel sedan staden grundades, men under 1900-talet med ytterligare 10 cm på grund av att ett oljeraffineri på fastlandet pumpat upp grundvatten. Dessutom har vattennivån i lagunen stigit med 5 cm beroende på lokala ekologiska faktorer.

Det har inneburit att översvämningarna kommer allt oftare i staden. År 1900 steg vattnet upp på S:t Markus-platsen tio gånger om året, numera sker det ca 60 gånger om året.

Nu har man börjat bygga ett system med stålportar som enligt beräkningar ska räcka till detta sekels tredje kvartal. Man utgår då från att havsytan stiger med 15–16 cm under detta sekel. Projektet, som kallas Moses, beräknas kosta 4,3 miljarder euro.

Klimatforskarnas panel IPCC har dock räknat med att havsytan kan stiga med mellan 9 och 88 cm under detta sekel, och om det värsta scenariot förverkligas hjälper Moses inte långt. Venedig riskerar att drabbas av samma öde som New Orleans.

Taalas medgav på måndagen att utsikterna förvärrats. Hittills har man räknat med att polarisarna smälter bara sommartid, men nu förefaller det som om de skulle smälta året om.

Klimatförändringen för också med sig risker som ännu inte kunnat bedömas. Om tjälen smälter i den sibiriska tundran och stora mängder metangas frigörs – vad kan det medföra?

När havsvattnets nivå stiger hotas också Helsingfors centrum. Taalas påminde om vinterstormen för en tid sedan som drev upp vatten på Salutorget och fick armén att rycka ut med sandsäckar. Det behövs inte mycket till för att el- och telefonkablarna ska skadas.

 

Låt Disney rädda Venedig

är John Kays förslag. Kay, som bl.a. skrivit boken The Truth About Markets, anser att Venedig inte längre kan drivas som en normal stad – enda räddningen är att förvandla staden till en temapark. Den kunde t.ex. drivas av Disney Corporation, som kunde ta ett inträde av turister på 20–30 euro, ungefär det samma som till Disneyland Paris. Turisterna skulle sedan kunna besöka Venedigs kyrkor, hotell och restauranger, som drivs under Disneys överinsyn, kanske på franchise-bas.

David King tror däremot att inte ens det hjälper. Om inte världen kommer överens om att begränsa utsläppen av koldioxid är det ingen vits att använda pengar på att försöka rädda Venedig. Det enda hoppet är strikta och bindande gränser för utsläppen.

– Om vi inte gör något åt dem nu kommer försöken att rädda Venedig helt enkelt att vara förgäves.

 

Bush och oljeindustrin

börjar vara de enda som fortfarande förnekar drivhuseffekten. Kolumnisten Jonathan Chait förklarade i söndagens Los Angeles Times att han alltid tänkt sig att ingen har en lägre uppfattning om den amerikanska allmänhetens analytiska kapacitet än han – tills han nyligen upptäckte Competitive Enterprise Institute (CEI).

Institutet är en konservativ tankesmedja i Washington som till stor del finansieras av oljebolagen och framför åsikter som passar dem. Institutet körde i maj en kampanj med tv-reklam för att rentvå koldioxiden från all skuld till drivhuseffekten. Koldioxidutsläppen är tvärtom, enligt CEI, ett tecken på amerikansk produktivitet och amerikanska framsteg.

”Oljebolagens – förlåt, jag menar institutets – svar på denna utmaning är att få mänskor att tänka varmt om koldioxiden. Den visar sig vara en djupt missförstådd molekyl. ’Vi andas ut den.’, förklarar berättarrösten i en reklam. ’Växter andas in den.’ Vi ser en bild av en liten flicka med flätor som blåser på en maskrosboll. Reklamrösten fortsätter med att säga att detta goda ämne nu utsätts för ett dunkelt hot. ’Nu vill vissa politiker stämpla koldioxiden som ett förorenande ämne. Föreställ dig om de lyckas. Hurudant blir vårt liv då?” Växter kvävs i brist på koldioxid! Små flickor som blåser på maskrosbollar kastas i fängelse!” skriver Chait ironiskt.

Han förstår varför CEI identifierar fienden som politiker, i stället för vetenskapsmän. Ändå har han svårt att tro att amerikanerna skulle falla för reklamen. ”Mänskor kan vara dumma, men om de var så dumma skulle världen vara en annan plats.”

T.o.m. Bush börjar nu säga att man visserligen inte ska diskutera om drivhuseffekten förorsakats av människor eller har naturliga orsaker, men att det är bra att fundera på hur man kan tackla den. Tidigare har han förnekat att den effekten överhuvudtaget existerar. Ett framsteg också det – fast man, som Chait påpekar, inte kan försöka lösa problemet utan att ha en aning om vad det beror på.

Al Gores plötsliga frammarsch

kan eventuellt ha något samband med Bushs sena uppvaknande (om det är något verkligt uppvaknande – ännu har inga konkreta åtgärder synts). Bush segrade som känt över Gore i presidentvalet år 2000 med 5 röster mot 4 i USA:s högsta domstol, däremot hade han färre röster bland väljarna än Gore. Nu har denne, förbluffande nog, framträtt som filmstjärna vid festivalen i Cannes och turnerar som bäst i USA tillsammans med filmregissören Davis Guggenheim för att visa filmen An Inconvenient Truth, som handlar om klimatförändringen. Projektet låter föga filmatiskt, utgångspunkten är en multimediapresentation om klimatförändringen som han visat mer än tusen gånger på olika håll i USA sedan han lämnade posten som vicepresident under Bill Clinton. Guggenheim såg en av dessa föreställningar och blev så tagen att han beslöt göra en film med dels klimatförändringen, dels Gore i centrum.

Och nu turnerar Gore på samma sätt med filmen. Han har förvånat många journalister med att visa sig passionerad, personlig, varm, avspänd och rolig, en annan person än den som under kampanjen år 2000 beskrevs som en träbock. Han har snabbt avancerat till toppen som demokraternas mest populära kandidat i nästa presidentval. Hittills har han ändå sagt att han inte tänker ställa upp.

Han har i alla fall alarmerat den konservativa pressen (med Wall Street Journal i spetsen) som ser honom som ett hot mot både tesen  att någon drivhuseffekt inte existerar och i presidentvalet. Man säger t.ex. att den globala uppvärmningen enligt Gore fortsatte under Clintons och hans egen tid i Vita huset och han i så fall är medskyldig till den. Men Gore var faktiskt den första som tog upp drivhuseffekten till debatt i kongressen, år 1980, och år 1992 skrev han boken The Earth in the Balance om dessa problem.

 

Gores råd

om vad vi själva kan göra för att minska utsläppen:

1. insistera på att politikerna i alla partier gör klimatförändringen till den viktigaste frågan

2. spara på resurserna i ditt vardagsliv, t.ex. genom att

• använda bil mindre

• flyga mindre

• återanvända mera

• använda mindre hett vatten

• isolera huset

• torka på klädstreck i stället för i torktumlare

• undvika produkter med mycket förpackning

• sänka innetemperaturen med två grader

• släcka elektriska apparater när de inte är i bruk

• plantera ett träd (som absorberar koldioxid)

3. var en medveten konsument och

• övergå till grön el

• köp närmat

• köp färsk mat hellre än djupfryst

• köp mindre kött.

 

Tänk om

är uppmaningen i kampanjen i Finland som startades på måndagen. Tanken är att vi ska lova en eller flera saker av följande:

* sänka värmen hemma med en grad

* släcka lamporna när de inte behövs

* släcka tv, stereo och datorer

* använda energisparande lampor

* använda miljövänlig el

* konsumera mindre

* sortera soporna, återanvända så mycket som möjligt

* välja produkter med så lite förpackningsmaterial som möjligt

* gå, cykla eller använda kollektivtrafik i stället för bil

* ta med en kasse till butiken

Se närmare www.ilmastonmuutos.info

Åtminstone när det gäller värmen är alltså Gore dubbelt så radikal som finländarna.