Susanne Ahlroth rekommenderar sommarböcker för barn i den så kallade slukaråldern.

Förr talade man om barn som var i slukaråldern när de var ungefär mellan nio och tolv år och läste enorma mängder böcker, gärna som långa serier. Numera är storläsande barn inte så vanliga, men böcker för den här åldern kommer fortfarande ut i flera delar. De kan fungera som ett lockbete för barn att fortsätta läsa, för när barn kommit igång med läsandet vill de ofta ha mera av samma sort.

 

Lin Hallberg, känd hästboksförfattare, har också skrivit realistiska relationsböcker för barn i lågstadieåldern. Kompisboken (2002), Bästisboken (2004) och Svikarboken (2006) berättar om eleverna i en klass från fyran till sexan.

Det är främst den tystlåtna och tillbakadragna Klara som berättar i dagboksform, men bästisen Anton ger också en pojkes synvinkel på livet i klassen. Den nyaste boken berättar om skolstarten på sexan, dels om hur en del av eleverna tar sig olovandes till badplatsen på kvällen för att festa och hur festen flippar ut, dels om klassens misslyckade lägerskola. Den stökiga klassen är indelad i olika läger med varsin ledare, båda invandrare. Läsaren får en inblick i deras bakgrund och hemförhållanden och förstår att deras tuffa attityd till skolarbetet och kompisarna egentligen beror på att de vill bli omtyckta och godkända.

Hallberg skriver enkelt och förståeligt. Många unga läsare har säkert liknande erfarenheter att relatera till. Vem som egentligen sviker vem kan man fundera över. Är det kanske kompisarna som var med om härjandet på badet, men som när tillfället ger sig hämnar på Kemal som alltid skall bestämma över andra, och låter honom nu ensam framstå som skyldig?

 

Mustafa är en annan invandrarpojke som det trasslar till sig för, om honom berättarPetter Lidbeck i Den magiska kepsen. Det här är en humoristisk berättelse om Mustafa, som inte är så bra i skolan som hans pappa önskar och därför försöker Mustafa på olika sätt lura sin far och framstå som bättre än vad han är. En dag när han besöker sjukhuset där pappan städar, råkar han tappa sin keps bland akvariefiskarna, som han just matat med Smart fish food – och hurra, när han tar mössan på sig igen märker han att han är hur smart som helst.

Det här är bara början på en rad fantastiska förvecklingar i skolan och hemma och dessutom framgångar i TV-programmet Miljonärsspelet. Det finns gott om situationskomik i denna bok, som också kan väcka diskussion om invandrarpolitik, språk och kändisjournalistik. Lidbeck skriver böcker för olika åldrar och alltid angeläget, spännande och roligt.

 

Roligt och lättläst skriver också Ingelin Angerborn i sin serie om Tilda. Här lockar redan böckernas namn till läsning: Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund (2003), Om jag bara inte råkat göra pappa till astronaut (2004), Om jag bara inte råkat säga sanningen (2005) och Om jag bara inte råkat köpa ett marsvin (2006).

Temat i den nyaste boken är barnet som mest av allt önskar sig ett keldjur, men som inte kan få ett på grund av en allergisk familjemedlem. Det är i början av sommarlovet när Tilda får pengar av mamma för att köpa en present till tant Doris på hennes födelsedag. Men hur det nu råkar sig styr hon stegen till djuraffären och kommer ut med en låda i famnen. I lådan finns ett marsvin som hon köpt för presentpengarna. Hur går det nu? Den ena hemligheten och lögnen följer naturligtvis på den andra och ger många dråpliga och spännande situationer. Man vill sträckläsa boken, som lämpar sig väl också som högläsning.

 

Eoin Colfer berättar i Legenden om kapten Kråkas tänder (2005) vidare om de fem vilda bröderna från Legenden om Potatishäxan (2004). Där placerades de två äldsta bröderna under sommarlovet för hemfridens skull på biblioteket under den hemska bibliotekariens övervakande blickar. Bibliotekarien sades skjuta potatisar på olydiga barn, men när sommaren är slut har pojkarna inte bara läst igenom alla böckerna på barnavdelningen, utan också fått tillgång till vuxenböckerna och kommit på riktigt god fot med Potatishäxan.

I Legenden om kapten Kråkas tänder är det igen sommarlov och familjen beger sig på en husvagnssemester till den irländska kusten. Det är trängsel i husvagnen, bröderna utmanar varandra på olika sätt medan de tålmodiga föräldrarna jämkar och uppfostrar på bästa sätt. På kvällarna berättas skrämmande historier om det lokala spöket Kapten Kråka. Lukas, nästäldst och huvudperson, blir en kväll lurad av sin storebror, som låtsas vara kapten Kråka och skrämmer honom. Men som i den föregående boken får man vara beredd på överraskningar. Det är en finurlig och lättläst berättelse, som torde kunna underhålla både pojkar och flickor.

 

Erlend Loe har fått många trogna läsare med sina böcker om truckföraren Kurt. I den nyaste, Kurt kokar skallen (2006), är Kurt fortfarande bäst på att köra truck. Men det hjälper inte när alla båtar seglar till den nyare och finare kajen bredvid och ingen längre vill lossa lasten vid kajen där Kurt jobbar. Än värre blir det när det kommer några till kajen, som inte borde få vara där. De kommer ur en container och ser väldigt främmande ut. Kurt är misstänksam, men hans fru Anne-Lise tycker att de är jättespännande och exotiska och sätter genast igång med att sticka tröjor och raggsockor i norska färger. Snart har Kurt förlorat både jobb och fru åt en av flyktingarna, en viss man vid namn Rashid.

Boken kan läsas på två plan, dels som den barnsliga historien med avslöjanden och situationskomik, dels som en träffsäker samhällssatir över vår inställning till flyktingar och främmande kulturer. Berättelsen är ursprungligen skriven som teaterpjäs, vilket märks i den dramaturgiska uppbyggnaden och den roliga och kvicka replikföringen. Jag hoppas verkligen att någon av de finländska teatrarna finner den här texten och sätter upp den. Vad man gör när man kokar skalle, det får ni ta reda på själva. Läs boken.


Hallberg, Lin: Svikarboken. Rabén & Sjögren 2006.

Lidbeck, Petter: Den magiska kepsen. Tiden 2005.

Angerborn, Ingelin: Om jag bara inte råkat köpa ett marsvin. Tiden 2006.

Eoin Colfer: Legenden om kapten Kråkas tänder. Bilder av Tony Ross. Damm, 2005.

Erlend Loe: Kurt kokar skallen. Bilder av Kim Hiorthøy. Alfabeta 2006.

Susanne Ahlroth

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.