(ovanstående bild: Henrica Zilliacus-Tikkanen talar)

Hur och varför vi hänger ut dem

Jacob Söderman höll en utförlig och bra presentation om pressfrihet i medier. Presentationen fungerade som inledning till dagens första tema vid namn Hur och varför vi hänger ut dem. Under föreläsningen var det  knäpptyst i salen, men inte efteråt. Frågorna handlade om hur Söderman ställde sig i olika rättsfall, bland annat Matti Nykänens förehavanden väckte många frågor. Kan man skriva vad som helst om någon som är redo att gå med på det mesta?

I skrivande stund har gula pressen stora uppslag om ett utförligt motionstest som Nykänen låtit journalisterna dokumentera. Om det inte är intrång på privatliv att veta hur en före detta sportstjärna klarar sig på springmattan, vad är då intrång på privatliv? Speciellt när det skrivs så mycket om Nykänen, väcktes frågan om hur medierna behandlar liknande fall som lever sitt eget liv i medierna.

Yttrandefriheten diskuterades även i den finlandssvenska kontexten. De råaste brottsfallen i svenskfinland fick sig en ordentlig omgång när Staffan Bruun analyserade brotten, samt det sätt som HBL och de andra största tidningarna skrivit om saken. När reaktionerna mest gick åt det illa berörda och förvånade bland publiken, konstaterade Bruun;

– Jag skrev en artikel till Aftonbladet om fallet i fråga. Då det skrevs en ledare i Jakobstadstidningen om mitt agerande som ansågs vara felaktigt och snaskigt, konstaterade jag bara att jag tagit all fakta från det senaste numret av JT.

Debatten blev lång och nivån varierade från kränkande till briljant. Frågan om yttrandefriheten och de kulturella kontexter den är bunden till är svår, och de två timmar som ägnades åt frågan var inte världsomvälvande.

(ovanstående bild: många bad om ordet under debatterna)

Profeten och skrattet som fastnade i halsen

Förr eller senare börjar journalister alltid diskutera islam, på seminariet med den underfundiga rubriken Profeten och skrattet som fastnade i halsen. Under rubriken hördes troligen en av de bästa av alla framföranden under publicistseminariet; danska journalistförbundets ordförande John Jakobsens föredrag.

Jakobsen talade bland annat om hur viktigt det är att inte blanda mellan statens åsikt och enskilda tidningars linjedragande. Jyllandspostens agerande fick inte speciellt mycket stöd av danska journalistförbundet, eller som det visat sig, den danska opinionen.

En och annan töntig kommentar hördes, bland annat en HBL-journalists råa skämt;

– Det finns ju snart inte tillräckligt med jungfruer kvar, så mycket som dedär terroristerna spränger upp folk. Man får ju dessutom jungfruer tilldelade en för vad som helst nuförtiden.

En annan av de kontroversiella kommentarerna var att det inte finns något som man kunde kalla yttrandefrihet i den islamska världen. Det tog en god stund innan debatten lugnat ner sig, då bland andra Staffan Bruun drog till med Mohammed-skämt i stil med de han brukar dra i Stefan och Staffan.

Som hetsigast blev debatten när Björn Palmén, som deltog som privatperson och tidigare jobbat inom kraftverksindustrin, konstaterade att det finns ett totalförbud mot att avbilda Mohammed i den islamska världen. Han kontrades snabbt av Leena Piispa;

– Det är inte förbjudet att avbilda Mohammed, till och med i muslimska barnböcker avbildas profeten. I bostadskvarteren i Damaskus finns också ofta Mohammed på väggmålningarna. Men det är när avbildandet är kränkande som man blir upprörd.

Mohammed blev sist och slutligen orätt behandlad; det fanns inga muslimer på plats. Endast pressen var närvarande.

(ovanstående bild: Patrik Rosström från YLE, Nina Törnudd FNB, Björn Månsson HBL samt Lars Hedman JT)

YLE och miljonerna

När debatterna inleddes klockan tio nästa morgon var det en hel hoper av journalister och studerande som försovit sig. Men de som fanns på plats deltog aktivt i debatten om vart Rundradion satsar sina pengar nu för tiden.

Det framkom att det inom kort inbesparas 22 miljoner, av vilka en relativt liten del kommer från att man sade upp kontraktet med FNB. Till frågan om det i fortsättningen kommer att översättas mera från finska sidan än produceras på svenska fick den ivrige ett tveksamt ja kryddat med långrandiga förklaringar.

– Men den svenska sidan drabbas inte så mycket som folk är rädda för. Vi har arbetat hårt för att få finnas till på Rundradion, konstaterade Patrik Rosström från Rundradion.

Utan att överdriva kan man anta att de flesta journalister idag tror på att de senaste inbesparingarna kommer att fortsätta som ännu större nedläggningar de kommande åren.

Efter debatterandet var publicistseminariet slut. Gästerna tackade och sade adjö, och susade iväg med bil, båt och tåg till respektive hemorter. Det blev en del glada minnen och miner som utbyttes under det veckoslutet, nu efteråt känns det som debatternas hetsigaste stunder börjat blekna bort under den gassande Hangö-solen.