Naoko Ogigami anlägger i sin film Kamome Shokudo ett påtagligt exotiskt perspektiv på Finland.

Kamome Shokudo – finländsk exotik

En onsdag i mars hade Kamome Shokudo (Matbar Måsen*) premiär i Japan.  Redan nästa fredag anlände de första turisterna till Kahvila Suomi – lunchkaféet i Helsingfors där filmen spelats in två somrar tidigare. Strömmen av turister har sedan dess ökat stadigt och det lilla kaféet i Rödbergen besöks fortsättningsvis av omkring 30 japanska turister varje dag.

Speciellt den kvinnliga publiken i Japan tog till sig dramakomedin om väninnorna Sachie (Satomi Kobayashi), Midori (Hairi Katagiri) och Masako (Masako Motai) som tillsammans driver Sachies onigirirestaurang i Helsingfors. Filmvännerna reser nu till Rödbergen för att fotografera sig i de bekanta interiörerna och äta örfilar och köttbullar på Kahvila Suomi.

Till en början visades Kamome Shokudo på en enda biograf i Osaka men efter att publiken överraskande hittat filmen utökades distributionen till hela landet med 120 kopior. I dag har nästan en halv miljon biobesökare sett den.

– Nu vill produktionsbolaget att jag skall göra en liknande film med samma skådespelare i Japan, säger Naoko Ogigami som regisserat filmen. Hon besöker Helsingfors inför filmens Finlandspremiär och bjuder på fika på Kahvila Suomi.

Kamome Shokudo bygger på en roman av Yoko Mure med samma titel. Sachie flyttar till Finland för att grunda en japansk restaurang som serverar onigiri (risbollar). Restaurangen i Helsingfors har bara en enda kund, den finländska Tommi (Jarkko Niemi). Så småningom kommer Sachie i kontakt med Midori och Masako som båda lämnat Japan på grund av personliga tragedier.

“Äldre manliga kolleger”

En 34-årig kvinnlig regissör har mycket begränsade arbetsmöjligheter inom filmbranschen i Japan. Branschen styrs av patriarkala och konservativa värderingar och unga regissörer får ofta vänta mycket länge innan de har möjlighet att förverkliga sina egna projekt. Ofta får man arbeta för etablerade regissörer som regiassistent i tio eller tjugo år innan man kan räkna med att få göra egna filmer.

Ogigami har ända sedan sina filmstudier i USA gått en annan väg. Hon ville direkt börja regissera själv.

– Det fick bli lågbudgetsfilm. Min debutfilm Barber Yoshino fick ändå några internationella filmpris så finansieringen för Kamome Shokudo ordnade sig ganska lätt.

– Det gillade mina “äldre manliga kolleger” i Japan inte alls, och efter det har många varit ganska snabba att kritisera mitt arbete.

Är det därför det bara fanns kvinnor i det japanska produktionsteamet för Kamome Shokudo?

– Det är nog snarare ett sammanträffande. Vi plockade de bästa för projektet, utan någon feministisk agenda.

– Men det stämmer att jag var mycket trött på den japanska filmvärlden efter Barber Yoshino. Jag kontaktade min producent och sade rakt ut att jag hellre arbetar utomlands.

Enligt Ogigami är det ändå en tillfällighet att allegorier för utanförskap är vanliga i hennes filmer. I Barber Yoshino söker en främling sin plats i en liten by, där alla pojkar har identisk pagefrisyr och i Kamome Shokudo försöker Sachie, Midori och Masako lära envetna finländare att äta onigiri.

– Mina filmer är egentligen mycket traditionsenliga. Jag strävar efter en varsam och koncis uttrycksform som ändå skall vara träffande. Ett liknande harmoniskt tillstånd är typiskt för den japanska kulturen.

VM i luftgitarr

Att utomlands blev just Finland var ett rent sammanträffande.

– No fake smiles in Finland, säger Ogigami och ler för första gången under intervjun. Man ger aldrig falska leenden i Japan eller Finland berättade min producent. Hon hade besökt Finland och började undersöka möjligheterna att spela in där.

– Själv kom jag till Finland för första gången 2004 när vi redan kommit ganska långt med planerna.

Kamome Shokudo anlägger ett påtagligt exotiskt perspektiv på Finland. I filmen summerar Masako det som en längtan till ett land där människors liv är så problemfria att de har tid att ägna sig åt VM i bastubad och luftgitarr. Det exotiska nyanseras dock genom att koppla in teman som utslagenhet och alkoholism i berättelsen.

– Om man är van vid Tokios stadsbild blir man ganska överraskad över hur lugnt det är i Helsingfors. Tokio är fullt av kostymklädda springande människor som aldrig har tid att stanna upp, dem ser man inte i Helsingfors fast de säkert finns.

Kamome Shokudo har beskyllts för smygreklam för att finska företag som Marimekko, Iittala och Aarikka fått en mycket synlig plats i filmen. Ogigami viftar ändå obekymrat bort kritiken.

– Vi besökte flera finländska hem före inspelningen och i vart enda av dem fanns åtminstone en Iittalavas eller ett tyg av Marimekko.
*Skribenten har kontaktat importören Sandrew-Metronome och ifrågasatt den svenska titeln men de håller fast vid ”Matbar Måsen”.

Kamome Shokudo har Finlandspremiär den 28 september.

Läs också intervjun med Tiina Butter, som jobbat på inspelningen av filmen.