Vid det beramade hemliga seminariet i Tallinn om finlandssvenskhetens framtid för en månad sen konstaterades det att svenskan i Finland går kräftgång i motsats till de andra stora europeiska minoritetsspråken – katalanska, baskiska, kymriska och tyska i Sydtyrolen för att ta några exempel på språk som stärkts sedan 70-talet.

Det första är nu ingenting nytt: i mer än hundra år har bilden av det krympande isflaket varit gällande i den finlandssvenska diskursen. Kopplingen till andra europeiska minoritetsspråk är mer intressant, den har inte förekommit så ofta i den interna finlandssvenska debatten. Finlandssvenskarna har av tradition velat se sig som en nationell, inte språklig minoritet i Finland. I slutrapporten från hemligmötet i Tallinn (www.abo.fi/fa/tallinnrapport) som offentliggjordes i förra veckan fastslås att svenskans ställning som nationalspråk i Finland försvagas och att allt färre finnar anser svenskan vara ett bärande element i Finlands nationella identitet.

En del formuleringar i Tallinnrapporten antyder alltså att en förändring av den finlandssvenska självbilden äger rum – kanske är vi på väg att överge den topelianska synen på oss själva som svensktalande finnar för att istället sent omsider erkänna oss själva som en verklig språklig minoritet, varken sämre eller bättre än katalaner, basker och kymrisktalande walesare. En sådan minoritetsstrategi skulle förstås innebära att vi inte längre ser som en huvuduppgift att till varje pris upprätthålla svenskan som ett nationellt språk för hela landet. Vi skulle istället koncentrera oss på att vara finlandssvenskar.

Tallinnrapporten innehåller en hel del organisationskonsultsjargong och marknadsliberalt snömos men mycket lite politik. Svenska folkpartiet nämns aldrig. En ny finlandssvensk minoritetsstrategi skulle rimligtvis innebära att
sfp:s roll förändras – från dagens nationella parti till ett mer renodlat språk- och minoritetsparti. Den debatten verkade ingen ännu ha varit beredd att ta i Tallinn.

Men den är oundviklig. Hoppeligen kan den föras öppet, i Svenskfinland och inte i Tallinn