Några dagar före Nobelgalan delades fyra alternativa Nobelpris ut i Stockholm. Det rör sig om, Right Livelihood-priset (Rättvist levebröd), som årligen delats ut sedan 1980 för förtjänstfullt arbete för jämlikhet i världen och miljön. Men till skillnad från Nobelpriset som i huvudsak tillfaller nordamerikanska män, är RL-mottagarna relativt jämt fördelade mellan Asien, Afrika, Amerika och Europa. Årets pristagare kommer från Brasilien, Colombia, Indien, och USA.Det brasilianska folkrörelseproffset Francisco ”Chico” Whitaker är en av de fyra pristagarna. Priset är ett erkännande för Whitakers livsverk. För den uttalade fattigdomskämpen och befrielseideologins man är påverkande på gräsrotsnivån utgångspunkten för en rättvisare värld. Ur det här tänkesättet föddes också idén för Världens socialforum år 2000.

– Förändring av den nyliberala världen är fortsättningsvis samma sekelgamla dämpande av kapitalism. Vi utgår ifrån att för att ändra på världen behöver vi få politisk makt. Den här vanföreställningen har funnits i flera århundraden och inte lett till någon förbättring, endast till nya ledare.
Whitaker ser den enskilda medborgaren som lösningen. Det viktigaste är att samtliga nivåer i samhället bidrar till en förändring, att regeringar och partier pressas för att arbeta för folket.
– Påverkan börjar i nationers smärtpunkt och sker nerifrån upp. Individen besitter en oerhörd styrka. Konsumenterna har i dag mera makt än arbetarna, som producerar varorna.

Stop för valmygel
Whitaker tog i år steget ut ur Brasiliens arbetarparti PT, men inte genom en häftig sorti. Det fanns så mycket att ändra på i partiet att energin helt enkelt inte skulle ha räckt till för socialforumarbetet.
– PT är tudelat, den ena flygeln administrerar medan den andra är idérik och självständig. Partipolitik behövs men min egen kamp förs inte i ett parti utan i medborgarsamhället.
Brasilien har enligt Whitaker ännu trettio års demokratiutveckling för att nå Argentinas och Chiles nivå. Han har kämpat mot korruption i folkrörelser i tio år.
Riksdagskandidaterna köper de fattigas röster ömsöm med pengar ömsom med mediciner eller nya glasögon. Det ligger i de korrumperade politikernas intresse att folket förblir fattigt, för rösterna man köper med mutor är säkra röster. De fattiga litar inte på politikerna och genom mutorna upplever de att de åtminstone får något.
Trots det här har hoppingivande förändringar ägt rum, som lagen för att få pli på politikerna som tillkom via ett medborgarinitiativ. År 2000 godkände kongressen i Brasilien en lagmotion som undertecknats av en miljon människor som brottsförklarade köp av röster.
– Efter det här har över 400 ledare på kommunal och statlig nivå, t.o.m. en senator inte blivit valda, för att de fällts för givande av mutor.
En annan orsak till att Whitaker lämnade PT är partiets president. Han ser Luis Inacio Lula da Silvas, som är inne på sin andra mandatperiod, politik som ytlig.
– I Brasilien är demokratin ännu relativ. De var de fattigaste som röstade på Lula för han erbjöd familjerna en minimilön på cirka 35 dollar. Men han gjorde inget för att rucka på strukturerna som upprätthåller fattigdomen, som den problematiska jordfördelningen. Därför finner han också understöd hos de rika.
Whitaker svär i diskussionens namn och påpekar att utan samarbete med PT uppnås ändå inte några framsteg.
– Jag understöder PT om de behöver mig.

De nöjdas tyranni
Vänsterregeringarna i Sydamerika är enligt Whitaker ett bra tecken på väljarnas uppvaknande, han förutspår spännande tider. Världens socialforum och Latinamerikas vänstervåg är tecken på ökade påverkningsmöjligheter för människorna. Kanske börjar befrielsens teologi, de förtrycktas röst, äntligen göra sig hörd?
– Det stämmer. Vid nästa Världens socialforum i Nairobi samlas inte bara Sydamerikas befrielseteologer utan också Afrikas och Asiens.
Religion finns inte utan verklighet och verkligheten utgörs i dag av att vi har en värld med fattiga och rika. Kampen mot lidande och orättvisor hör till religionen.
De enskilda vänsterledarna tänker Whitaker ändå inte gå i borgen för.
– Det finns stora skillnader mellan ledarna. Morales behärskar helheten medan Chávezhar en ganska personcentrerad ledarstil. Det finns gränser för hur mycket en enskild människa kan uppnå.
De fattiga ländernas fördel är att de, i motsats till rika, lätt kan aktivera människor mot missförhållanden. Whitaker beskriver hur människors behov är hierarkiska. Det är ganska lätt att övergå från den lägsta nivån till nästa, då kyla och hunger är drivmotorer. Att aktivera de nöjda är en helt annan femma.
– Svårast är det att få upp medelsnittet vars basbehov täcks till en nästa nivå, där det gäller att intressera sig för annat än sig själv.
– Lyckligtvis skedde det här äntligen i USA. Människorna röstade för demokrati i kongressvalet. Men visst tog det tid!

---

Årets Right Livelihood-pristagare är  Chico Whitaker,
Daniel Ellsberg, Ruth Manorama, och Den internationella poesi-festivalen i Medellin (Colombia).