Det kinesiska ekonomiska undret har framför allt baserat sig på att Kina tillåtit utländska företag att etablera sig i speciella zoner där de anställda varit uselt betalda och rättslösa. Nu har man tagit itu med att förbättra de anställdas rättigheter bl.a. lagstiftningsvägen.

Det är roligt att träffa arbetsrättsjuristen Liu Cheng, han visar sig nämligen ha temperament, något man inte så lätt märker hos kineser. Dessutom verkar han ha konstruktiva idéer. Han är biträdande professor i arbetsrätt och arbetarskydd vid ett av de många universiteten i Shanghai, men han har också deltagit i diskussionerna om nya lagar för arbetsmarknaden.
– För två år sedan fäste centralregeringen större uppmärksamhet vid problemen på arbetsmarknaden och nu har också folkkongressen vid sin session diskuterat den allvarliga situationen. Regeringen strävar till ett harmoniskt samhälle, men harmoni förutsätter jämlikhet och social rättvisa. Detta är ett område där jämlikhet är mycket viktig.
– Den nya lagen om anställningsvillkor förändrar situationen och inför sanktioner för brott mot arbetarnas rättigheter. Arbetarnas ställning blir starkare.
 

USA:s handelskammare vill bestämma
Men motståndet från arbetsgivarna, både inhemska och utländska, har varit hårt. Liu Cheng är fortfarande upprörd när han berättar om ett möte i slutet av april då man diskuterade lagförslaget.
– Plötsligt trängde en grupp på över 20 Human Resources Managers från olika företag tillhörande amerikanska handelskammaren i Kina oinbjudna in i vårt konferensrum och kritiserade lagförslaget och hotade att dra tillbaka bolagens kapital från Kina om inte lagen ändrades enligt deras krav. Jag blev så arg att jag skrev ett brev till USA:s ambassad och förklarade att det var vansinnigt och irrationellt att uppträda såhär.
(Human Resources Managers är ju vad som förr kallades personalchefer. Åtminstone i detta fall handlar det tydligen om att hålla sina mänskliga resurser i så korta tyglar som möjligt.)
– Dehär personalcheferna vill ge arbetsgivarna ännu mer rättigheter och minska skyddet för arbetarnas rättigheter. Med hänvisning till globaliseringen ges de multinationella företagen mer och mer rättigheter. Klyftan mellan rika och fattiga växer sig allt större! Jag skrev till vänner att vi måste starta ett krig för att skydda arbetslagstiftningen och skydda samhället. Som det nu är underminerar de multinationella bolagen arbetslagstiftningen.

På den svagares sida
Liu Cheng säger att han som jurist i princip vill vara neutral, men när styrkeförhållandet är såhär ytterst ojämnt kan han inget annat än ställa sig på den svagares sida. Han ser inte alla arbetsgivare som fiender, bara de ”illasinnade” (darkminded) och hans förslag till strategi är enkel: eftersom de illasinnade genom att driva ner löner och arbetsvillkor till botten, antingen konkurrerar ut de hyfsade arbetsgivarna eller tvingar dem att följa kapplöpningen mot botten borde de hyfsade arbetsgivarna och facket alliera sig mot de illasinnade.
Sinnebilden för de illasinnade är för Cheng den amerikanska affärskedjan Wal-Mart, som på ett årtionde blivit världens största företag genom slavkontrakt för personalen och genom att använda sin styrka till  att pressa ned prisen på varorna som säljs och som numera till stor del kommer från Kina.
– Jag har uppmanat ACFTU, den kinesiska fackcentralen, att göra något mot Wal-Mart.
– Om situationen fortsätter är det inte bara de anställda utan också moraliska arbetsgivare som inte klarar sig i konkurrensen med de illasinnade. Det kan inte längre ses som en rättvis konkurrens. Jag talade för två år sedan med representanter för en normal arbetsgivare. De sade att de slagits ut för att de betett sig anständigt. Moraliska arbetsgivare och de anställda borde förena sig mot de illasinnade. Det är en lång väg att gå, men jag tror på en bra framtid för de anställda.
Liu Cheng vill stärka de anställdas rättigheter på den egna arbetsplatsen, hellre än att stärka de fackliga organisationerna.
– Val på basnivå skulle fungera bättre än den nuvarande situationen. I många länder finns det alltför många fackcentraler, vilket splittrar arbetarnas styrka. T.ex. i Taiwan finns det åtta fackcentraler, vilket betyder att de har svårt att göra något.

Rättsstat ett långsiktsmål

Liu Cheng anser att ILO borde ändra sina prioriteringar för u-ländernas del eftersom krav som demokrati och rättsstat i sig är utmärkta, men inte kan uppnås över en natt.
– I våras talade jag med en jurist vid ILO eftersom jag anser att ILO borde fästa större uppmärksamhet vid situationen i u-länder. ILO-standarder, t.ex. de åtta kärnprinciperna, är inte är lätta att tillämpa praktiskt i u-länder där principer som frihet, rättsstat, demokrati o.s.v. inte är välbekanta. Man borde ge rum för en längre process som steg för steg leder fram till dessa mål.
– I Kina och de flesta andra u-länder är fackförbundens förhandlingsrätt å de anställdas vägnar viktigare än strejkrätten. I Kina saknas strejkrätt, men det är inte det viktigaste att få den. Kollektiva förhandlingar förekommer inte och alla strejker är illegala, utom för att kräva ut innestående lön. Det är något myndigheterna borde sköta, det borde inte vara arbetarnas eller fackföreningarnas sak. Men frågan om obetalda löner är mycket viktig.

Alla entreprenöreri fängelse?

Det har nämligen de senaste åren blivit alltför vanligt, speciellt på byggarbetsplatser, att en entreprenör när hans del av bygget är färdig försvinner och lämnar efter sig obetalda löner. Det kan t.o.m. vara fråga om ett helt års löner. Det låter omöjligt, men det beror på att arbetsgivaren svarar för den primitiva inkvarteringen på arbetsplatsen och för mat. Dehär arbetarna antas tydligen inte ha personliga behov som skulle innebära några utgifter. När entreprenören smiter utan att betala löner är det förstås ett problem framför allt för arbetarna, vilket emellanåt leder till strejker. Men det är också något som byggherrarna störs av och som de försöker hitta sätt att undvika, berättar Erik Meitz på Dynasty International i Xiamen.
– Här finns många problem, men de kan bara lösas ett i gången. Ska alla lösas på en gång händer ingenting. Vi behöver fortfarande ungefär två år för att lösa problemen i stora drag, sedan kan vi behandla fenomet med hjälp av strafflagen. Om man nu gjorde det skulle byggnadsindustrin försvinna eftersom nästan alla arbetsgivare skulle sättas i fängelse. Folkkongressen har beslutat införa straff, men behöver lite tid för att formulera paragraferna. De centrala och lokala myndigheterna kämpar också för att lösa problemen och man kan vänta resultat så småningom.

Facket måste reformeras
Fackcentralen ACFTU står inför reformer, konstaterar Liu Cheng.
– De arbetar fortfarande på samma sätt som under planekonomin. Då fanns det inte mycket utrymme för dem. Med en så lång tradition behöver de tid att anpassa sig till marknadsekonomin, som ger dem mycket mer att göra. Men jag tror att reformerna har kommit i gång, det tyder t.ex. organiseringen mot Wal-Mart på. De första fackavdelningarna vid Wal-Marts butiker bildades alla vid midnatt. Fackföreningsledarna borde använda organiseringen av Wal-Marts arbetare som en övning för förändringen av arbetsmetoder.
– Under de senaste åren har ACFTU gjort mycket för att få en lagstiftning som förbättrar de anställdas rättigheter. Arbetarna känner inte till det, eftersom det inte är något de ser. Om ACFTU ska få arbetarnas stöd måste organisationen göra sitt arbete synligt. Då är förhandlingsrätt för fackföreningarna och arbetarnas rättigheter viktiga. De två senaste åren har jag försökt lägga fram mina idéer för ACFTU. I början trodde de inte på mig, men nu börjar de säga att det ligger något i det och jag tror att det börjar ge resultat.

Direkta val på arbetsplatsen
Som bäst pågår arbetet med ett lagförslag om lösning av arbetstvister och Liu Cheng skriver ett utkast till det. Lagförslaget ska framläggas för folkkongressen nästa vår. Han hoppas att man om kanske två år ska kunna komplettera den nya lagen med bestämmelser om direkta val på arbetsplatser, men vill gå fram steg för steg.
– För närvarande kan vi göra två saker. Vi försöker få in förhandlingsrättigheter i lagen om lösning av arbetstvister och vi populariserar tanken på direkta val på gräsrotsnivån. Jag tror att den kan omsättas i lag om två år. Jag är alltid optimist.
Men i dag är det klart att de multinationella företagen är starkare än fackföreningsrörelsen.
– Det är också alldeles klart att vi inte kan ta ifrån dem stora delar av deras makt. Vad vi kan uppnå är något slags balans. Vi måste låta de multinationella veta att vi förväntar oss ett ansvarsfullt beteende. George Soros har sagt att om inte arbetsgivarna uppträder ansvarsfullt förstör de kapitalismen inifrån.

Klasskamp hotar

– Vi måste göra något, annars drivs vi in i en klasskamp av 1800-talsstil. Jag tycker inte om klasskamp. Om det uppstår en världsomfattande klasskamp blir det en förlust för alla. Att skydda arbetarna genom lagar är att skydda hela samhället.
Men den amerikanska handelskammarens folk i Peking anser tydligen nog att man kan fara fram som på 1800-talet i 2000-talets Kina. Något svar på sitt brev till ambassaden fick Liu Cheng aldrig – ”det skulle ha varit mycket svårt för dem att svara”, tror han. Och förste ambassadsekreteraren, som var hans vän, är numera tillbaka i USA. Ambassaden kan inte heller ge order till handelskammaren.
– Jag anser handelskammarens uppträdande vara helt idiotiskt, det är inte bra att uppföra sig så. Vi måste arbeta för att få dem att förstå att deras uppträdande är till skada också för arbetsgivarna själva. De borde lära sig att vara kloka, rationella och ansvarstagande. Jag tror på förändringar i de utländska företagens agerande genom den process som den nya arbetslagstiftningen ger upphov till, jag tror att de ändå till stor del är rätt rationella, resonabla och klyftiga. Jag tror de inser att samarbete är mycket viktigt för hela världen. Detta samarbete måste utgå från jämlikhet och social rättvisa, annars är det inget riktigt samarbete.
– Jag delar in arbetsgivarna i moraliska och illasinnade. Proportionerna mellan dem kommer att förändras. De illasinnade kommer att straffas och de kommer att bli färre. Men om de inte bestraffas kommer de moraliska arbetsgivarna att bli färre.
Det innebär bl.a. att lagstiftningsteknologin måste förbättras.
– Vi har inte haft en rättsstat och lagarna har inte haft sanktioner, och det har uppmuntrat arbetsgivarna att bryta mot lagen, vilket gett dem större vinster utan några sanktioner.

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.