Speciellt svenska exempel intresserar Kina när landet skapar nya spelregler för sin arbetsmarknad.

Intresset för internationella arbetsorganisationen ILO:s råd har tydligt ökat i Kina under de allra senaste åren, säger Constance Thomas, chef för ILO:s byrå för Kina och Mongoliet. Hon är engelska och har tidigare varit konsult, och det kan tro, av hennes rätt så exakta formuleringar att döma.
– Särskilt är det tekniska råd som nationella kinesiska institutioner söker, de jämför internationella erfarenheter och ber om kommentarer. De bygger upp nya spelregler för arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Speciellt tycker man om den svenska modellen. Kina behöver inte pengar, utan erfarenheter – landet är bra på att lära av andra. Kineserna besluter själva vilka råd de tillämpar.

– Kina har ju en serie industriella revolutioner samtidigt och det är tufft att fixa allt på en gång. Västvärlden genomförde det steg för steg. Kineserna inser hur väldiga utmaningarna är. De är nog medvetna också om den sociala sidan, även om siktet hittills varit mest inställt på den ekonomiska sidan, säger hon. 

Trepartssystem
ILO har sex program i Kina där man speciellt försöker förmedla erfarenheter: sysselsättning, standarder, säkerhet och hälsa, migrerande arbetare, kvinnohandel och hiv/aids.
På sysselsättningens område har man haft framgång. Genom ett program för småföretag i en region i västra Kina har man på ett år skapat flera jobb än genom ett industriprogram på tio år.
Med hjälp från ILO skapas ett trepartssystem av kinesisk modell där representanter för myndigheterna, arbetsgivarna och facket sitter ner för diskussioner på alla plan. ILO tycker att detta funkar så bra att man använder Kina som modell för andra u-länder.
– Kineserna koncentrerar sig speciellt på sysselsättningen och de går i rätt riktning, det finns orsak till optimism. De strävar till kvalitet, inte bara kvantitet i sysselsättningen. Det tar tid, men de försöker, det kan man se i den nya femårsplanen. De försöker marknadsföra Kina inte bara med hjälp av låga löner, utan de strävar efter att höja arbetskraftens kvalifikationer. Det innebär att lönerna stiger, och detta är en utveckling som också Världsbanken och IMF rekommenderat. När nu lönenivån stigit i Kina har det lett till samma trend i grannländer som Vietnam och Kambodja.

Arbetsförhållandena mestadels hyfsade
Constance Thomas ser en liknande utveckling när det gäller arbetarskydd och hälsa. Arbetarskyddsinspektionen går fortfarande i sina barnskor, men det hindrar inte att resultat uppnåtts.
– Det finns fortfarande stora problem, men vi är imponerade av vad de gjort. Här finns alla nivåer, man kan stöta på förfärliga förhållanden, men det är inte normen. I den svenska pressen avslöjas då och då skandaler om barnarbete, men man ser mycket lite av det. Vi är nog oroade över förhållandena i den växande privatsektorn, men de är inte någon norm. När det gäller arbetssäkerhet och hälsa, exponering för gifter o.s.v. är förhållandena för det mesta relativt goda.
ILO-byrån försöker nu börja med ett program för att förbättra arbetsförhållandena i småföretag och få dem att inse att det ökar produktiviteten. På en del arbetsplatser är förhållandena mindre bra till följd av okunnighet, arbetare från landet eller alltför unga förmän.
Man hjälper också köpare att kontrollera leveranskedjan. En del företag är noga med det, medan andra är mindre intresserade. Enligt Thomas finns det stora möjligheter att påverka informellt, i samarbete med ILO.

Flexicurity intresserar
Kinesiska regeringen har varit försiktig med att dra in det internationella samfundet, men gör det nu i ökande utsträckning, konstaterar Thomas.
– Sverige har haft ett långvarigt samarbete med Kina, och det syns. När man i Sverige vill ha samråd mellan olika parter i samhället passar det bra ihop med kinesernas strävan till ett harmoniskt samhälle, likaså med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Men de intresserar sig också för den danska flexicurity-modellen, de frågar om deltidsarbete i Holland, om den franska sociala modellen, om Singaporemodellen – de känner till en hel del. Vi visar på vad man gör i Storbritannien, Tyskland, Sydkorea o.s.v. De känner också till vad man gör i Östeuropa – Kina är ju också en övergångsekonomi. Också Finlands program för att göra det lättare att förena arbete med familjeliv har varit uppe. Intresset väcks nu i Kina för jämställdhetsfrågor och för problemen med ett samhälle som åldras. Under den senaste tiden har man börjat tala om stressen i arbetslivet.
– Snart är det flera föräldrar än barn att ta hand om. Kvinnor börjar tala om balans mellan arbete och familj. Vad jag hör här på byrån gör mig imponerad över fäders roll i familjen.

Alla följer linjen
Men Constance Thomas understryker att utvecklingen tar tid. I Kina studerar man problemen i flera år och sedan verkställs besluten.
– Majoriteten av kineserna är mycket pragmatiska, de är vana vid att följa regeringens linje. De är framåtriktade, innovativa, miljömedvetna och strategiskt tänkande. När en linje fastslagits följer alla den, här finns ett massmedvetande. Målet är det moderna, gruppen som tycker om det gamla är liten.
Constance Thomas hade besökt Kina tidigare, men började jobba här för två år sedan. Det hon speciellt fäst sig vid under denna tid är den växande ojämlikheten också inom städerna – befolkningen på landsbygden har ju alltid fått vänja sig med ojämlikheten mellan stad och land. Men regeringen är medveten om saken och gör mycket för att motarbeta ojämlikheten, ”så att det inte blir som i Latinamerika”. Hon tycker i alla fall att man borde gå snabbare fram när det gäller att förbättra socialskyddet
Kina har ratificerat fyra av ILO:s åtta grundprinciper, och hon tror inte att alla kommer att ratificeras under hennes livstid. Kina ratificerar ingenting för att vara omvärlden till lags, utan för att det anses nyttigt för landet. I de tidigare kommuniststaterna har t.ex. arbetarskyddet hört till det som man sett efter, men rättsstatsprinciperna är nya, tidigare har det räckt med partibeslut. Men kineserna verkar intresserade av att lära sig dem, säger Constance Thomas.

Bromsa flyttrörelsen
Frågan om hur man ser till att arbetare som kommit från landsbygden ska få ut sina löner är något som regeringen och partiet börjat arbeta med och hon tror på en förbättring av läget. Speciellt granskar man byggnadsindustrin där problemet är störst. Där brukar man hålla inne lönerna för att hålla kvar arbetskraften som i den branschen tenderar att vara rörlig. Men systemet möjliggör missbruk från entreprenörernas sida. ILO skulle föredra något system med bonus eller liknande för att motivera arbetarna att stanna kvar tils bygget är slut. Att skapa olika incitament för att locka arbetskraften att stanna blir en utmaning också i andra branscher, ofta kunde det handla om utbildning.
Det största problemet är hur man kan bromsa utflyttningen från landsbygden till storstäderna.
– Alla kan ju inte flytta till Peking eller Shanghai – hemsk tanke! – men det är dit de vill…
Utflyttningen har redan i en del områden skapat problem för de äldre som börjar bli ensamma i sina byar.
När det gäller facket tror Constance Thomas inte på några nya fackorganisationer, men nog på förändringar i den nuvarande så att det blir mer representativ och aktiv.