Resor i tid och rum är dagens melodi inom barn- och ungdomslitteraturen. Så också i Dorrit Krooks, Yvonne Hoffmans och Christina Anderssons nya böcker.

Dorrit Krooks Solbrädet är en välskriven och -berättad bok om en ensam pojkes sommarlov och hans möten med en livslevande viking. Tioåriga Micke bor i Helsingfors men hyr med sin mamma ett sommarställe vid havet. Micke är ensam i stugan om dagarna, om han inte är på pensionatet där mamma arbetar över sommaren. På pensionatet lär han känna den gamla mystiska fröken Minelli. När han är ensam på stugan träffar han däremot vikingen Ulv, som blir hans vän. Det visar sig också att det finns ett samband mellan fröken Minelli och Ulv. Micke är rädd för vatten och skäms för att han ännu inte lärt sig simma, men det löser sig tack vare Ulv, som fungerar som ett slags övergångsobjekt. Och en dag har Ulv seglat bort med ett vikingaskepp, men han har lämnat kvar något till Micke.

Den korta berättelsen är skriven på ett lättläst och ledigt språk. Den har lämpligt långa kapitel för nybörjarläsare. Man får bara hoppas att de hittar boken, för jag misstänker att den grå, intetsägande pärmen knappast väcker deras intresse, inte heller de amatörmässigt gjorda illustrationerna.
Yvonne Hoffman har skrivit flera böcker för barn och ungdomar med antingen historiska eller fantastiska motiv. I Det röda bokmärket använder hon sig av både historia och fantasy. Syskonen Emma och Erik tillbringar en regnig sportlovsvecka hos mormor. Uttråkade ryker de ofta ihop tills mormodern till slut föser dem upp på vinden, där de kanske kan hitta intressanta böcker och spel. Bland allt bråte hittar de en gammal historisk bilderbok och ett rött bokmärke. De börjar bläddra i boken och vips har den av dem som haft bokmärket i sin hand förflyttat sig in i den historiska tid som är avbildad på uppslaget. I tur och ordning gör Emma och Erik resor till bland annat vikingatiden, ett medeltida gästabud, häxförföljelser i Vörå och fiskehamnen i Lappvik i början av 1900-talet. Ända tills det blir för farligt. Vad händer om de tappar bokmärket när de är långt tillbaka i tiden och inte kan komma tillbaka?
Det är inte bara tidsresor i boken. Mormodern är olycklig för att hon tappat ett dokument, som kan bevisa att hon äger tomten och huset där hon bor. Grannen har nämligen orsak att nu göra anspråk på dem. De två spåren i boken möts när barnen bestämt sig för att gömma det farliga bokmärket i en gammal sekretär på vinden och av en händelse hittar dokumentet där.
Berättelsen har en klar struktur med en tidsresa per kapitel, vilket kan driva en ung läsare att läsa vidare. Allt som allt är det en ganska spännande växling mellan nutid och förfluten tid, samtidigt som man lär sig lite finländsk historia.
Christina Andersson ger sig in i dataspelens värld i Stora T: Ett spel på liv och död. Hon torde ha suttit en hel del vid datorn och spelat själv eller så har hon sett på när andra spelat. Ingredienserna och händelserna i boken är som klippta och skurna ur dataspelens värld.
Det är Totte som fastnat vid datorn, inte vill han ut och spela fotboll med kompisen Hasse och dennes syster Nina, nej, han har blivit som förvandlad, förhäxad av datorn. Och en helt vanlig lördag sugs han bokstavligen in i dataskärmen och syns plötsligt som en liten figur i spelets landskap. Vad kan kompisarna annat göra än följa efter för att rädda honom? Tillsammans får de kämpa mot allehanda hinder och faror, som kommer i deras väg. Hur skall de hitta ut och hem till det trygga vardagsrummet igen? Andersson späder på med jätteormar och mystiska labyrinter. Allt verkar absurt och oberäkneligt, precis som i ett dataspel. Men med list och mod (och erfarenheter av spel) finner de slutligen Stora T och spelet är avklarat för deras del. Med ett svisch är de tillbaka i vardagsrummet.
Christina Andersson fantiserar och fabulerar på sitt eget fria sätt, ibland tror man att det inte finns någon ände på allt det spännande. Med motgångarna och svårigheterna prövas också vänskapen barnen emellan. För att komma ut måste de hjälpa varandra och hålla ihop, och mottot för dem blir en för alla och alla för en. Sensmoralen i boken är att man inte skall sitta för länge vid datorn, att det är bättre att gå ut och spela fotboll. Annars kan det gå illa!