I anslutning till Ekenäs museums huvudbyggnad, i Ekenäs museicentrum EKTA, bredvid Elverket, på Gustavf Wasas gata 11 i Ekenäs finns ett litet trähus som flyttats några hundra meter när breddandet av samma gata hotade huset. Nu befinner sig i huset  den permanenta utställningen Fotografiatelieren inne på gården, som baserar sig på donationer av fotograf Harry Holmström. Utställningen består av en ateljé, ett mörkrum och en fotoaffär. Den visar hur en småstadsfotografs arbetsutrymmen kunde se ut omkring år 1950. Dessutom finns ett femtiotal varmanskameror utställda, allt från 1800-talets lådmodeller till dagens engångskameror.

Ekenäs museums fotoarkiv bestod i februari 2006 av 5848 digitaliserade bilder och ett handarkiv på ca 20 000 fotografier. Förutom detta finns ett helt rum med okatalogiserade fotografier och två små rum med okatalogiserade negativ. Största delen av det okatalogiserade materialet härstammar också från Holmströms ateljé. Cirka 350 000 negativ tagna i ateljén som var verksam under flera namn i Ekenäs 1911–1994. En del av de äldsta glasnegativen har slängts i samband med att ateljén flyttat, men från senare tid är materialet nära nog komplett. Alla studentfotografier, bröllopsfoton och porträtt finns bevarade, t.o.m. passfotografier med blundande kunder och filmrullar som lämnats in till framkallning, men aldrig hämtats.

Det första fotografiet skrevs 1907 in för hand i museets första katalog och föreställer ironiskt nog vraket Ekenäs. I katalogen står det: “Af Briggen Ekenäs som på väg från Amerika förliste vid ingången av Galvoy i nov 1880” och införandet är daterat Jan 1–Maj 14, 1907, museets andra verksamhetsår. Sedemera bärgades Ekenäs och seglade under namnet Dato för att slutligen förlisa utanför Australien 1893.

VÄRLDENS CENTRUM
Handarkivet består till största delen av dokumentation av Ekenäs med omnejd och är således också geografiskt ordnade. Arkivet tar sin början i centrum av världen, d.v.s. på torget i Ekenäs och fjärmar sig sedan gradvis över grannsocknarna till Västra Nyland. Det når världen i form av ett antal vykort från Italien och Frankrike, fem originalfotografier från Paris och några vykort från “övriga” Europa. Dessutom finns ett vykort från Algeriet och åtta vykort (som jag inte kan spåra “från en park i Canada”, ett från New York, (felaktigt katalogiserat under Washington) postat 1904 från Brahestad med adressen Herr Frans Rundqvist & Co, Ekenäs, samt fem vykort på okända orter.
Den näststörsta delen av arkivet består av porträtt. En sjättedel är okända personer. De tidigaste porträtten är antagligen av “män och kvinnor av betydelse” tagna på1860 talet; en nån Baron och nån kapten. Några personer finns avporträtterade som barn, unga, medelålders och på gamla dagar. En del kändisar ryms också med, ett originalfotografi avZacharias Topelius och Alexander II och Alexander III jämte gemål. Förstås finns ett porträtt på den vackraste kvinnan i Ekenäs, Amalia Devienne, som rymde med den ryske Midshipmannen Ludvig Wilhelm Devienne.
Det är förstås omöjligt att spåra det äldsta glasnegativet. Det är antingen ett fullkomligt överbelyst fotografi av Fritz Englund föreställande ett ensamt hus i ett snölandskap eller ett av fyra negativ, alla med segelmotiv från 1896, som härstammar från nån av bröderna (Paul och Carl MichaelFager.

FRED PÅ JORDEN
Det är påfallande att Ekenäs är en fridfull småstad. Året då Finland blev självständigt, 1917, katalogiserades inga fotografier alls. Under 1918 katalogiserades endast 3 porträtt; Konsul Frans Ludvig Höijer, kyrkoherden J. Stenius och ett “Med hög mössa och slöja försätt fruntimmer inom glas och ram”. Inte ett enda fotografi från fånglägret i Dragsvik, men åtminstone finns två porträtt av general Mannerheim från 1930 talet; ett där han nonchalant poserar i vita byxor och käpp och ett tillsammans med Elli Björkstén på Hangö Casino.
På en sökning i digitalarkivet av nyckelord som innehåller krig får jag nio träffar varav alla är fotografier av 1918 års begravningsplats och minnesmärket för samma massgrav.
Mönstret upprepas under 40-talet. Åtminstone finns det några fotografier där män bär uniform och några fotografier av hus som förstörts under bombningarna. Livet går alltså sin gilla gång i Ekenäs. Stadsvyer, tågstation och utsikt från vattentornet blandas med några hästar och bilar med stolt chaufför eller ägare, jubilerande personer omgivna av sina gratulationsblommor, segelbåtar, skärgård och utflykter till båts eller på skidor.


Mer om och av Ulrika sid. 8 och 9.
Ino om utställningen på www.ekenas.fi/museum

Ulrika Ferm

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.