Ernst Mecke.
I Ny Tid 19.1. skrev Ika Österblad en miljökolumn under rubriken ”Skräcken för att flyta medströms”. Jag tyckte mycket om den, men vill ändå tillfoga en tanketråd till debatten:
Mitt intryck är att debatten om Jarl Ahlbeck och hans vänner å ena sidan och huvudströmmens klimatforskare å andra sidan, i den mån den når allmänheten t.ex. via tidningsinsändare, i mycket hög grad tar sig uttryck i en kamp om vem som innehar sanningen. Jag tycker inte att detta är särskilt fruktbart – vilka skulle slutsatserna i så fall vara? Också om vi kompromissar med Ahlbeck så långt att vi går med på att mänskliga aktiviteter bara bidrar till de förändringar som kunnat iakttas i klimatet så skulle rekommendationerna för vad som borde göras fortfarande vara de samma som de som hittills framförts.
Och rekommendationerna för vad vi borde göra är fortfarande de samma: spara energi, gå över till förnybara energikällor, hugg inte ner alla skogar o.s.v. Och om konsekvenserna av detta skulle vara att världens resurser räcker lite längre än de gör med nuvarande konsumtionstakt skulle kanske t.o.m. Jarl Ahlbeck gilla det.
Ernst Mecke
