Händelser som terrorattackerna i London och Madrid samt upploppen i Paris förorter har på många sätt synliggjort de djupa klyftor som existerar i dagens storstäder. I våra försök att stärka säkerheten offrar vi ofta våra mest grundläggande friheter.
Eurozinekonferensen “Friend and Foe – Shared Space, Divided Society” i London i oktober samlade drygt 70 redaktörer, skribenter och kulturarbetare från hela Europa för att diskutera de mångkulturella metropolernas framtid. Eurozine är ett nätverk som förenar ett hundratal europeiska kulturtidskrifter. Konferensen i London hade arrangerats i samarbete med den Londonbaserade tidskriften Index on Censorship och European Cultural Foundation i Amsterdam.
Sociologen Les Back från Goldsmiths College University of London valde i sitt föredragPhobocity att koncentrera sig på hur Londons ljudlandskap förändrats sedan terrorattacken 7/7 2005. Enligt Back har förändringen varit drastisk; tjutande sirener och smattrande polishelikoptrar har idag blivit stadens mest grundläggande ljud. Sirentjuten har blivit symbolen för ett slags namnlöst hot. Samtidigt framstår ljudet som alltmer banalt ju mer det upprepas. Back berättar om en studerande som bor vid New Cross Road, vars lilla barn börjar dansa varje gång hon hör polissirener. Backs kollega vid Goldsmiths säger att hon nu vant sig vid sirenerna men inte helikoptrarna som på kvällarna överröstar ljudet från TV:n och deras bländande sökarljus som får en att känna en oförklarlig skuld.
Den fobiska staden skapas enligt Back inte enbart av självmordsbombare, utan också av politiker som odlar tanken på terrorism och som kan dra nytta av människors rädslor. Resultatet är vad Back kallar en misskännandets politik som på många plan skadar vardagens koreografi. Den inte bara underminerar vår förmåga till fredlig samexistens i det gemensamma rummet, utan hämmar också vår förmåga att identifiera risk och fara. Denna politik har tidvis resulterat i ren absurditet – som när anti-terrorpolisen eskorterade ut 25 år gamla Harraj Mann ur ett inrikesflyg i Durham för att han lyssnat på punkbandet the Clash’s låt London calling. Svaret Back ger oss är att vi måste kunna skapa ett politiskt språk som kämpar med samma styrka och vaksamhet mot rasism som mot terrorism.
den franska mångfalden
Stadsplanerare Cynthia Ghorra-Gobin från CNRS (Centre national de la recherche scientifique, d.v.s. Det nationella centret för vetenskaplig forskning), klargör i sitt föredrag sin syn på förortskravallerna i Paris 2005. Det franska systemet fungerade enligt Ghorra-Gobin så länge som målsättningen var ett homogent samhälle.
Hon karaktäriserar ”det franska systemet” som stelt och oflexibelt, bl.a. på grund av bristen på diskussionsbaserad undervisning samt elithögskolornas absoluta makt. För att komma in på ENA (Ecole Nationale d’Administration) där största delen av den franska eliten och landets politiker utbilda(t)s måste man genomgå en muntlig examen där man på ett specifikt och överenskommet sätt förväntas presentera kodifierad kunskap. Här möts de kommande makthavarna; de har samma lärare, går samma kurser och äter samma middagar. Mellan dessa politiker och resten av samhället existerar en enorm klyfta.
Många invandrare känner att deras sociala kapital och identitet inte erkänns av systemet fastän de bidragit stort till landets ekonomiska utveckling. Ghorra-Gobin anser att Frankrike och frankofonin som så länge talat för mångfaldens rikedom på ett globalt plan nu också kunde erkänna den på ett nationellt och lokalt plan.
Eftersom de underprivilegierade förorterna inte är representerade på den franska politiska arenan tvingas man enligt Ghorra-Gobin uttrycka sitt utanförskap på andra sätt. De franskättade (français de souche) tenderar att rösta på extremhögern, medan de unga med invandrarbakgrund börjat ty sig till våld. Ghorra-Gobin spårar orsaken till hur demokratin i Frankrike är organiserad.
Trots att samhället förändrats enormt har man inte reviderat valkretsarna på 25 år. Till exempel Lozère valkrets på den franska landsbygden har 34 374 invånare och en representant i parlamentet, medan ett distrikt i Paris förorter med 200 000 invånare också har en representant. Ghorra-Gobin understryker att också den representativa demokratin är viktig när man vill skapa mångfald på den politiska arenan och hoppas att valsystemet kunde ändras så att fördelningen blir rättvisare.
Under den efterföljande diskussionen problematiserar Back Ghorra-Gobins idé om att ge folk röster; han påpekar att de redan har röster. Ghorra-Gobin kontrar med att hon vill ha tillbaka invandrarna i den politiska representationen eftersom droghandlare och andra kriminella gäng söker efter områden där människor är politiskt underrepresenterade. António Sousa Ribeiro från Revista Crítica de Ciências Sociais i Portugal påminner i sin tur om att sådana kriminella nätverk inte faller ner från rymden – i hög grad skapas de inifrån.
mytologisering
Les Back kritiserar dessutom stadens historieskrivning.
– Vi får inte glömma arvet från imperiet. Hur vi kan förstå oss på Paris eller London utan Algeriet, Bombay eller Jamaica? Den delen av historieskrivningen har man försökt bleka bort, och vi måste se till att återuppliva den.
Süreyya Evren från tidskriften Varlik i Istanbul verkar nästan lite road över allt prat om ”nine eleven”och ”seven seven”. I Istanbul har man enligt honom inte mytologiserat sina bombningar på liknande sätt.
En stor del av diskussionen handlar om vad politikerna tjänar på vår rädsla. Back påminner oss om att Tony Blair i februari 2006 uppgav att ”flera hundra” personer i Storbritannien var involverade i terrorrelaterade aktiviteter, medan han i maj 2006 sa att 700 personer var det. På årsdagen för attackerna (juli 2006) var siffran redan uppe i 1200.
– Med denna rädslans politik vinner han inte kärlek, men han undgår hat, konkluderar Back.
När ingen längre vågar lova några förbättringar kan man åtminstone försöka fiska röster genom att lova skydd från ett yttre hot.
“Friend and Foe – Shared Space, Divided Society”, den nittonde Eurozinekonferensen, London
27–30/10 2006. www.eurozine.org
Heidi Johansson
