Feminister bland fundamentalisterDet är som att vrida sönder en kran och vattnet sprutar. Att i Afghanistan knysta något om RAWA–  Revolutionary Association of the Women of Afghanistan. Då går brandlarmet i huset som Gud glömde, och den stora kakofonin utbryter.
De är kommunister, hörs ju på namnet. Nej, de får pengar från CIA. Manshatare allihopa! Kinesiska regeringens lakejer. Säger en sak och gör något helt annat, man vet aldrig vad. Undergrävande verksamhet med stöd från Iran. Johodå, afghanska  exilöverklassdamer som sitter i knäet på pakistanska underrättelsetjänsten. Och de får pengar från amerikanska tokfeminister. För dem är inget heligt. De hotar allt vad afghansk tradition och kultur heter…

Man blir inte klok av allt som folk säger. En sak är dock säker: en revolutionär, sekulär, feministisk organisation i ett av världens mest traditionella, religiösa och mansdominerade samhällen, det är som att hälla bensin på elden. Det tar hus i helvete. 
Det är inte för inte som RAWA inte vågar ha något officiellt kontor med alla dödshot de får genom e-posten och mobiltelefonerna. Så de verkar underjordiskt, anser sig så illa tvingade därtill. Men det bidrar knappast till ökad klarhet om vilka de är, och vad de vill.
Det är inte bara RAWA som agerar mer eller mindre i skymundan. Det är förvirrande med alla politiska grupperingar av olika kulörer som byter färger och namn, skapar nya allianser och fiendeband. Vecka för vecka ibland, och den politiska kartan ritas om, avhopp och påhopp, bakhåll och frontalkollisioner.  

Hur som helst stämmer jag träff men RAWA i centrala Kabul. Jag borde veta bättre, men lyckas inte något vidare med att orientera mig i det vildvuxna politiska skugglandskapet. Tänk om jag inte kan ställa de rätta frågorna?
Jag får kontakt med Mariam Rawi genom RAWAs hemsida. Hon är talesperson och medlem i organisationens kulturkommitté. Det är ibland oklart vem som företräder RAWA, sägs det. Det går rykten om fraktionsbildningar och avhopp. Det går rykten om precis vad som helst i Afghanistan. Var och en sitter inne med sin sanning.
Nåja. Det här är vad Mariam Rawi har att säga om RAWA och läget i Afghanistan. Och det är en hel del. Hon är knivskarp i sina formuleringar. 
– Exakt en timme har vi nu på oss. Sätt igång och fråga!
Sedan ska hon iväg till nästa möte på en viss ambassad. Klar i tanken, stark i känslan, och klädd i röda färger, är hon. 
Är ni kommunister inom RAWA, som somliga påstår? 
– Nej, det är vi inte, vi kämpade mot Sovjetregimen och deras spratteldockor under hela ockupationen. Vi är varken kommunister eller socialister.
– Men revolutionärer är vi. Bara själva existensen av en oberoende, feministisk, politisk kvinno-organisation i Afghanistan är en revolution i sig. Det är en otänkbar tanke för många här, både kvinnor och män. Detta att kvinnor faktiskt kan organisera sig politiskt på egen hand utan män. Vi var de första som gjorde det.  Andra följer efter, och det är bra.
– Vårt mål är dessutom en revolutionär uppgift, att skapa jämlikhet mellan kvinnor och män. Fast det måste ske långsamt, steg för steg, annars blir det bakslag. Vårt verktyg är att ge makt åt kvinnor genom utbildning. På så vis kan de själva kämpa för sina rättigheter och sin framtid.

Därför har RAWA kurser för kvinnor där de lär sig läsa och skriva, och små, hembaserade skolor för flickor och pojkar, i både Afghanistan och bland afghanska flyktingar i Pakistan.
Därtill anordnar man ”sociala cirklar”, liknande svenska studiecirklar, där flickor och kvinnor träffas, studerar och diskuterar politik och sociala frågor, mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors rättigheter. Det är ett sätt att rekrytera medlemmar. Enligt egen uppgift har man nu omkring 2000 medlemmar. 
RAWA har även mobila hälsoteam i Afghanistan och Pakistan, som främst hjälper kvinnor som inte har råd att besöka läkare, men även barn får vård, och i vissa fall män. Bland de inkomstgenererande aktiviteterna för kvinnor finns kycklinguppfödning, mattvävning, broderi, skrädderi och annat hantverk.
Det opinionsbildande arbetet sker bland annat i form av demonstrationer, seminarier, konferenser, förlagsverksamhet, broschyrer, affischer och musikkassetter. För framtiden planerar man skolor, bibliotek, engelsk- och datorkurser för kvinnor.
RAWA är känt –  eller ökänt –  för sin närgångna bevakning av brott mot mänskliga rättigheter. Många är de kvinnor som genom åren gömt videokameror och vanliga kameror under sina burqor. Det är bilder som inte väjer för något: misshandel, stympningar och avrättningar. Många av fotona finns publicerade på hemsidan med motiveringen att detta är verkligheten, vad ni än tycker om den.
– Läget är inte mycket bättre idag jämfört med på 90-talet, menar Mariam Rawi. Våldet är utbrett, misshandel av kvinnor, våldtäkter, attacker, självmordsbombare, nej inte ens de utländska trupperna går säkra.

Men vad göra, finns det någon lösning, och hur ser den i så fall ut?
Mariam Rawi tar en klunk vatten, lutar sig lite fram över bordet, och börjar tala snabbt och med eftertryck.  
– Kom ihåg en sak, det här är ett krig som pågått i mer än 25 år. Det finns inga enkla lösningar, men det är de fundamentalistiska grupperna som bär ansvaret tillsammans med de länder som har stöttat dem med pengar och vapen genom åren: USA, Pakistan, Iran och Saudi-Arabien. Om det är något dessa länder ska göra här, så är det att se till att avväpna fundamentalisterna. Det är deras ansvar!
– Det är på tiden att USA lär sig sin läxa och ändrar sin utrikespolitik. Afghanistan av idag är resultatet av stöd till terrorister och fundamentalistiska grupper som de i Norra Alliansen. Det är just ingen skillnad mellan dem och talibanerna om du tittar på vad de har för mål.
– Jag läste förresten häromdagen en rapport om att Norra Alliansen och talibanerna tagit kontakt med varandra för att eventuellt inleda ett samarbete.  
– Korruptionen också, den har gått över styr. Folk ser hur statens pengar hamnar i maktmännens fickor. Se bara på alla lyxvillor i Kabul! Som den fattiga stadsdelen Sher Budd som jämnades med marken för att bereda plats för luxuösa villor för militärer och potentater inom staten.
– Fast vad annat kan man förvänta sig när så många parlamentsledamöter är fundamentalister, krigsherrar eller kommer från kriminella milisgrupper? De borde dras inför rätta. Folk har inte längre några att lita på inom staten. Det är bara talibanerna som vinner på det.  
– Och när det inte finns några jobb. Inte undra på att unga män ansluter sig till talibanerna och andra beväpnade grupper. Det är för många enda möjligheten att försörja sig. Det är inte precis billigt att leva i Afghanistan. Här har biståndsgivarna ett stort ansvar. Det måste till en ekonomisk utveckling som gynnar de fattiga, inte de rika. 
Är ojämlikhet orimlig
Vad vill RAWA ha för slags samhälle?
– Demokrati, rättvisa val, mänskliga rättigheter för både kvinnor och män. Men då räknas man genast in i de otrognas skara. Varför anses det så orimligt att kräva jämlikhet och mänskliga rättigheter i Afghanistan, men inte i andra delar av världen?
– Sekularismen är viktig. Vi vill ha en sekulär stat där kvinnor och män har samma rättigheter. Inte som under Sovjetockupationen där islam förtrycktes, nej, tvärtom en stat där islam och andra religioner respekteras lika mycket. Det är ett sätt att skydda islam. Politiska partier ska inte som nu få missbruka islam och Koranen för att bekämpa varandra, förtrycka och bestraffa människor. Det ger islam dåligt rykte. Det är inte bra. Staten och lagstiftningen ska vara en sak, religionen någonting annat. 
Var finns hoppet?
– Hos alla dem i Afghanistan som faktiskt tror på demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns en mängd grupper och nätverk, men de utsätts för hot och politisk förtryck. Men att de trots allt finns, det är hoppfullt. Det är frön som under bättre förhållanden skulle kunna slå rot, växa och sprida sig, men det kommer att ta tid. 
– Den amerikanska staten har inte fört någonting gott med sig hit. De är bara här för sina egna politiska och ekonomiska intressen i regionen, Afghanistans strategiska läge med olje- och framför allt gasledningar som skulle kunna dras genom landet.
– Det är något helt annat med vanliga amerikaner. Vi får mycket stöd från olika gräsrotsrörelser i USA, både politiskt och ekonomiskt. Detsamma gäller Storbritannien och Australien där det finns aktiva insamlingsgrupper. Det är fantastiskt. Det finns till och med människor som testamenterar allt de äger och har till RAWA.

Varför så många illvilliga rykten om just RAWA?
– Så här fungerar afghansk politik. Om du inte är med mig, så är du emot mig. Då har du lierat dig med mina fiender, svart eller vitt. Så när vi tar ställning mot den fundamentalistiska Norra Alliansen, då betraktas vi som kommunister trots att vi kämpade mot Sovjets ockupation. Och när vi tar ställning mot talibanerna, så hamnar vi genast i anti-islamfacket – och så vidare. Vi passar helt enkelt inte in i mallarna.
Ja, och något mer därtill, slår det mig, efter att ha tillbringat exakt en effektiv timme tillsammans med Mariam Rawi, som nu trotsigt slarvigt slänger den röda sjalen runt huvudet och skyndar ut på gatan för att stoppa en av Kabuls alla solrosgula taxibilar.
Det är hennes vägran att passa in i det afghanska samhället genom att kompromissa med sina egna idéer, med sig själv. Det är någonting helt annat och mindre farligt att kompromissa med andra människor som hyser andra åsikter.
I afghanska sammanhang är nog RAWA så långt ifrån realpolitik som man kan komma. Uppenbarligen kostar det på att ifrågasätta den patriarkala makten och fundamentalistiska varianter av islam.
Det kanske är ett pris som någon måste betala för att gränserna för vad som är möjligt att tänka och säga ska kunna flyttas fram?
Kan man se RAWA som en av flera minröjare och murbräckor?
Så att andra ska våga följa efter?
Även om inte alla går lika långt, här och nu, eller ens åt samma håll?

---

Läs mera : www.rawa.org