Aki Kaurismäki talar sällan om sig själv eller sina filmer. De få gånger han gör det för medierna, är hans utlåtanden antingen helt politiska eller så förvrängt cyniska och ironiska att det är svårt att veta om han skämtar eller menar allvar. Detta har lett till att Kaurismäki för många blivit en mytisk och kufisk figur vars filmer antingen ses som ren camp humor eller som storartad konst (succéfilmerna Mannen utan minne och Moln på drift har dock fått de flesta att välja det senare alternativet).
Nu har äntligen två böcker publicerats – Aki Kaurismäki av filmprofessorn Peter von Bagh och Aki Kaurismäen elokuvat av den 26-åriga filmentusiasten Lauri Timonen – vars mål är att presentera och beskriva Kaurismäkis värld och filmer för allmänheten. Förutom det vill författarna övertyga alla om att Kaurismäki inte bara är en bra filmregissör utan också en av vår tids bästa. Tyvärr har varken von Bagh eller Timonen tagit som sin uppgift att titta under ytan och försöka lösa gåtan kring Kaurismäkis person, utan nöjer sig med att rida på myten.

Utgångspunkten för Peter von Baghs bok är utmärkt. Aki Kaurismäki är den första intervjuboken med regissören och baserar sig på den längsta personintervju som någonsin har gjorts med honom. Dessutom är von Bagh god vän med Kaurismäki och har känt honom i nästan trettio år. Trots det går någonting fel. Allt påminner om den orimligt humoristiska scenen ur Guy Girards utmärkta dokumentärfilm Cinema de notre temps – Aki Kaurismäki där von Bagh intervjuar en berusad Kaurismäki. von Bagh ställer frågor med sådan respekt och beundran att Kaurismäki blir förbryllad och vägrar att besvara dem. I stället mumlar han något halvt ofattbart och börjar provocera von Bagh – lite på samma sätt som han så ofta “retar upp” journalister på presskonferenser. Konsekvensen är en diskussion som är lika absurd som dialogen i Kaurismäkis egna filmer.
Lyckligtvis eller tyvärr (beroende på hur man ser det) är intervjun i von Baghs bok inte lika upphetsad och absurd som i Girards dokumentär. Slutresultatet är ändå så gott som det samma: Det uppstår aldrig någon egentlig diskussion mellan von Bagh och Kaurismäki. I stället får vi läsa ett märkvärdigt “small talk” med lösryckta kommentarer som ofta är humoristiska, men som sällan leder någonvart. Efter intervjuerna – delade i kapitel enligt film – sammanfattar von Bagh med egna ord och åsikter allt det han inte fått ut av regissören. Det blir en känsla av förlorade möjligheter av det hela. Problemet är förstås von Bagh som aldrig lyckas få Kaurismäki att tala lika öppet som till exempel fransmannen Girard i sin dokumentär. von Bagh verkar helt enkelt ha alltför stor respekt för regissören.

Bristen på kritiskhet är också det stora problemet i Lauri Timonens bok Aki Kaurismäen elokuvat. Timonen, som indirekt beskriver sin bok som ett “kärleksbrev”, vill varken kritisera, öppna eller tolka Kaurismäkis produktion (inklusive Mika Kaurismäkis tidiga verk i vilka Aki medarbetat) utan koncentrerar sig enbart på att prisa och beskriva filmerna. Skrivstilen är i högsta grad inspirerad av Jean-Luc Godards egendomliga artiklar i tidskriften Cahiers du Cinéma i vilka superlativerna och överdrifterna hörde till och var en del av konstarten. I Timonens fall blir det dock rätt monotont i längden. Inte är väl alla Akis filmer helt felfria mästerverk?
Trots allt bör det ändå påpekas att Timonen gjort en utomordentlig research i ämnet och att boken fick mig att hitta nya detaljer som jag inte tidigare upptäckt i Kaurismäkis verk. Timonen skriver också rätt väl och underhållande trots kritiklösheten. Han citerar gärna, dock med avvikande resultat. Citaten fungerar väl då de kommenterar och beskriver filmerna (citat av filmkritikerna, Kaurismäki och hans vänner) men blir annars alltför lösryckta och diffusa (citat av filosofer, poeter och författare). Slutresultatet är en trångsynt och flummig bok som trots allt underhåller och informerar.
När jag läser regissörsporträtt och intervjuböcker förväntar jag mig alltid att de berättar något nytt om filmmakaren och hans filmer. von Bagh lyckas tyvärr inte alls med detta, Timonen gör det bara till hälften. von Baghs visuellt vackra bok kan därför enbart rekommenderas för Kaurismäki-nybörjare och utlänningar (som till exempel behöver en helsidas beskrivning av Koskenkorva-flaskans betydelse för finnarna). Timonens bok kan jag ändå – i brist på bättre – rekommendera åt mera etablerade filmentusiaster.
Jag hoppas att det i framtiden ges ut mer ambitiösa verk om Aki Kaurismäki. Helst skrivna ur ett utländskt och mera kritiskt perspektiv.

---

Peter von Bagh: Aki Kaurismäki. WSOY 2006.
Lauri Timonen: Aki Kaurismäen elokuvat. Otava 2006.