1,1K
En god hållhake är, att länder, som tar hand om alla sina medborgare, m.a.o. länder med en utvecklad välfärd, klarar sig bäst totalt sett i den globala konkurrensen. Ett utmärkt exempel på detta är utbildningen. Man vallfärdar till Finland från hela världen för att studera vårt utbildningssystem, då våra skolelever alltid klarar sig så bra i internationella kunskapstävlingar.
Nu håller man på att förstöra detta effektiva system. Gratis skolgång innebär, att alla har någorlunda lika möjligheter till högre utbildning. Detta drar samhället nytta av, därför har vi en blomstrande teknologisk industri.
Nu har man börjat privatisera utbilningen av ideologiska orsaker. Privatiseringar leder till högre avgifter. En arbetsgrupp under undervisningsministeriet föreslog år 2005 terminsavgifter för utlänningar som kommer från länder utanför EU-området om 3 500–12 000 euro. Skall vi börja debitera dylika summor av våra flyktingar, om de lyckats ta sig till högre utbildning? Införs avgifterna, kommer de också att förverkligas för alla finländare mycket snart. Beloppens oskäliga nivå beskrivs av faktumet, att det årliga sudiestödet – bostadstillägget och studielånet inberäknat – endast utgör cirka 4 100 euro. Studiepenningen är visserligen för låg och bör höjas med 15 procent, men vi bör säga ett klart nej till de skyhöga terminsavgifterna. Undervisningen skall vara tillgänglig för alla oberoende av föräldrarnas inkomst och boningsort i landet.
De stora skattesänkningar, som speciellt sittande regering genomfört, har lett till minskade statsandelar till kommunerna. Sålunda har finansieringen av den offentliga sjukvården försvårats. Detta genomförs medvetet för att åstadkomma en atmosfär som underlättar privatiseringar. Privatiseringar leder till att resurser överförs till specialsjukvård för välbärgade. Dessa resurser är bort från den offentliga specialsjukvården för folk i gemen. Sålunda försämras den offentliga specialsjukvården.
Bottenhavets sjukhus är ett typiskt exempel på dessa strävanden. Man körde ner detta kretssjukhus genom att styra patientströmmar, så att verksamheten försvårades och underlät att organisera ändamålsenlig verksamhet på sjukhuset. Sydösterbottningarna grundlurades, då kretssjukhuset centraliserades under hela sjukvårdsdistriktet. Då sjukhuset kördes ner, tömdes sjukhuset på den egendom sydösterbottningarna samlat ihop under årtionden. Sydösterbottningarna borde ta saken i egna händer nu och bygga upp ett nytt kretssjukhus på samma sätt som kommunpolitikerna startade Bottenhavets sjukhus.
Med privatiseringar kommer högre avgifter, vilka leder till större ojämlikhet. Inför valet lär planer på allmänna statliga rekommendationer om högre avgifter inom sjuk- och hälsovården ha satts i malpåse. De tas garanterat fram igen efter valet, om inga ändringar i röstningsbeteendet kan skönjas.
Inkommande riksdagsval kommer att vara mycket viktigt, eftersom det kommer att avgöra om nedkörningen av välfärdssamhället skall fortsätta, eller om utvecklingen vänder. Endast en liten vändning i röstbeteendet kan bromsa upp den negativa utvecklingen.
Många människor frågar sig i dag vad det riktigt är som håller på att hända med vårt trygga samhälle.
Vi ser att makthavare och beslutsfattare har ändrat sitt sätt att utnyttja sin makt. Man ser allt mera till egoistiska och egna fördelar. Man nonchalerar de mindre bemedlades intressen och hushållar hänsynslöst med gemensamt förvärvad offentlig egendom och verksamhet. Exempel finns hur mycket som helst, men jag kan ju nämna privatiseringen av ”tele”-delen av Post och televerket. Soneras UMTS-affär i Tyskland kostade 4,3 miljarder euro. Nedkörningen av Bottenhavets sjukhus är ett annat exempel.
Man håller på att köra ner hela vårt välfärdssamhälle. De fattiga blir fattigare och de rika rikare. Det sägs, att globaliseringen kräver effektivitet och att effektiviteten kräver privatiseringar. Globalisering är inget nytt. Det handlar om de gamla marknadsekonomiska mekanismerna och hur man skall förhålla sig till dem.
Man håller på att köra ner hela vårt välfärdssamhälle. De fattiga blir fattigare och de rika rikare. Det sägs, att globaliseringen kräver effektivitet och att effektiviteten kräver privatiseringar. Globalisering är inget nytt. Det handlar om de gamla marknadsekonomiska mekanismerna och hur man skall förhålla sig till dem.
En god hållhake är, att länder, som tar hand om alla sina medborgare, m.a.o. länder med en utvecklad välfärd, klarar sig bäst totalt sett i den globala konkurrensen. Ett utmärkt exempel på detta är utbildningen. Man vallfärdar till Finland från hela världen för att studera vårt utbildningssystem, då våra skolelever alltid klarar sig så bra i internationella kunskapstävlingar.
Nu håller man på att förstöra detta effektiva system. Gratis skolgång innebär, att alla har någorlunda lika möjligheter till högre utbildning. Detta drar samhället nytta av, därför har vi en blomstrande teknologisk industri.
Nu har man börjat privatisera utbilningen av ideologiska orsaker. Privatiseringar leder till högre avgifter. En arbetsgrupp under undervisningsministeriet föreslog år 2005 terminsavgifter för utlänningar som kommer från länder utanför EU-området om 3 500–12 000 euro. Skall vi börja debitera dylika summor av våra flyktingar, om de lyckats ta sig till högre utbildning? Införs avgifterna, kommer de också att förverkligas för alla finländare mycket snart. Beloppens oskäliga nivå beskrivs av faktumet, att det årliga sudiestödet – bostadstillägget och studielånet inberäknat – endast utgör cirka 4 100 euro. Studiepenningen är visserligen för låg och bör höjas med 15 procent, men vi bör säga ett klart nej till de skyhöga terminsavgifterna. Undervisningen skall vara tillgänglig för alla oberoende av föräldrarnas inkomst och boningsort i landet.
De stora skattesänkningar, som speciellt sittande regering genomfört, har lett till minskade statsandelar till kommunerna. Sålunda har finansieringen av den offentliga sjukvården försvårats. Detta genomförs medvetet för att åstadkomma en atmosfär som underlättar privatiseringar. Privatiseringar leder till att resurser överförs till specialsjukvård för välbärgade. Dessa resurser är bort från den offentliga specialsjukvården för folk i gemen. Sålunda försämras den offentliga specialsjukvården.
Bottenhavets sjukhus är ett typiskt exempel på dessa strävanden. Man körde ner detta kretssjukhus genom att styra patientströmmar, så att verksamheten försvårades och underlät att organisera ändamålsenlig verksamhet på sjukhuset. Sydösterbottningarna grundlurades, då kretssjukhuset centraliserades under hela sjukvårdsdistriktet. Då sjukhuset kördes ner, tömdes sjukhuset på den egendom sydösterbottningarna samlat ihop under årtionden. Sydösterbottningarna borde ta saken i egna händer nu och bygga upp ett nytt kretssjukhus på samma sätt som kommunpolitikerna startade Bottenhavets sjukhus.
Med privatiseringar kommer högre avgifter, vilka leder till större ojämlikhet. Inför valet lär planer på allmänna statliga rekommendationer om högre avgifter inom sjuk- och hälsovården ha satts i malpåse. De tas garanterat fram igen efter valet, om inga ändringar i röstningsbeteendet kan skönjas.
Inkommande riksdagsval kommer att vara mycket viktigt, eftersom det kommer att avgöra om nedkörningen av välfärdssamhället skall fortsätta, eller om utvecklingen vänder. Endast en liten vändning i röstbeteendet kan bromsa upp den negativa utvecklingen.
Skribenten är riksdagskandidat för Vänsterförbundet i Vasa valkrets.
Stefan Håkans
