Ibland överträffar verkligheten som känt dikten, och det gör den tydligen också i fallet Paul Wolfowitz. Mannen som planerade Irakkriget och sedan som belöning av president George W Bush utsågs till chef för Världsbanken har hamnat i svårigheter för att han inte lever som han lär. Utnämningen av Wolfowitz år 2005 var inte populär ute i världen, men det spelade ingen roll eftersom USA:s president av hävd utsett chefen för världsbanken, medan ”Europa” utser chef för valutafonden IMF.
Inte heller personalen på Världsbanken var särskilt förtjust i den nya regimen. Wolfowitz ville satsa mycket på Irak och Afghanistan och upprättade t.o.m. ett kontor i Bagdad, som dock numera är obemannat av praktiska skäl. Han växlade från den ena strategin till den andra. Han ville bekämpa korruption och nepotism, men gjorde det inte konsekvent, han frös t.ex. samarbetet med Uzbekistan, men inte för att landet är en diktatur där oppositionsmän kokas levande, utan för att landet stängt USA:s militärbaser.
Stämningen förbättrades inte av att Wolfowitz från Pentagon tagit med sig två medarbetare som  inte hade någon erfarenhet av utvecklingsfrågor utan fungerar som hans assistenter. Ändå får de en lön som motsvarar den som höga chefer i banken fick, och de kan fortsätta i banken också efter att Wolfowitz slutar där.
Vilket kan ske ganska snart. Både personalföreningen och många av medlemsländerna, bl.a. i Europa, kräver nu hans avgång när de närmare omständigheterna kring hans sambo Shaha Rizas anställning blev kända. Wolfowitz säger vara för öppenhet i förvaltningen, men han lyckades i alla fall i två år hålla det hemligt hur han skötte saken. När Wolfowitz ännu arbetade i Pentagon blev han förälskad i den 24 år yngre Riza som var informatör på Världsbankens avdelning för Främre Orienten. Eftersom banken har en regel om att två personer ”romantiskt involverade” med varandra inte kan verka som över- och underordnade i banken måste Riza flytta på sig. Wolfowitz gav därför Riza en löneförhöjning på 46 procent och sände henne till USA:s utrikesdepartement. Där har hon fått en högre lön är utrikesminister Condoleezza Rice, och – i motsats till henne – dessutom skattefritt. I villkoren som Wolfowitz dikterade ingår också att hon efter hans tid på banken kan komma tillbaka dit och garanteras en högre post där. Wolfowitz motiverade detta med att Riza annars kunde stämma banken på skadestånd. (Tydligen litade han inte på sin sambos förståelse för situationen.) Till en början förnekade han att han själv skött saken, men måste sedan be om ursäkt för han var så grön när han kom till banken att han inte visste hur man skulle göra.
Nu anser många att hela Wolfowitz agerande hotar Världsbankens trovärdighet i kampen mot fattigdomen och korruptionen.
*
Hur världen styrs i dag blir speciellt tydligt genom en detalj. Jobbet som Wolfowitz ordnade för Riza på utrikesdepartementet var på en avdelning som styrdes av principal deputy assistant secretary Elisabeth Cheney, dotter till vicepresident Dick Cheney, som Wolfowitz jobbat för som viceförsvarsminister på president G W Bushs tid.
Snart gick hon över till stiftelsen Foundation for the Future som bildats för att befrämja spridandet av demokrati i Främre Orienten. Där är hon den enda anställda (fortfarande med lön från Världsbanken). Fast det gått 1 1/2 år sedan stiftelsen bildades har den ännu inte gett ut några pengar för sitt syfte och hållit bara två styrelsemöten. ”En logotävling för regionens unga” är det mest konkreta resultatet av arbetet hittills.
Detta romantiska förhållande mellan Irakkriget (den manliga principen) och Vita husets program för att sprida demokrati i Främre Orienten (den kvinnliga principen), förenat med nepotism och girighet, skulle nog ses som övertydligt i en fiktiv berättelse. Men verkligheten öveträffar som sagt dikten.

Peter Lodenius

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.