Kognitiv dissonans – det uttrycket använde Erkki Tuomioja när han ville förklara varför det gick dåligt för socialdemokraterna i valet. Väljarna hörde vackra ord om att välfärdssamhället skulle försvaras, men det de såg med egna ögon var något helt annat. När örats och ögats budskap är motstridiga blir resultatet förvirring och passivitet.
Nils Torvalds var inte sen att snappa upp uttrycket och i en insändare i Hbl tillämpa det på Ryssland, där den blodiga söndagen 1905 ledde till att ett folk förlorade sin tro på den av Gud utsedda tsaren, vilket så småningom ledde fram till revolutionen. Men om vi nu kan vänta oss en revolution är osäkert. Ännu osäkrare är var Torvalds, revolutionären som blev medlem av SFP, står om revolutionen faktiskt skulle komma. Utgör inte han själv en kognitiv dissonans i sitt nya parti?
*
Kvinnoprästmotståndarna inom kyrkan utgör väl också en form av kognitiv dissonans. De ska föra ut kärleksbudskapet, men så långt som till att behandla sina kvinnliga kolleger som jämlikar kan de inte sträcka sig. Motståndet har de senaste åren inte avtagit, som man skulle ha trott, utan tvärtom tilltagit och organiserat sig i olika motståndsfickor.
En sådan är den finska evangelieföreningen SLEY som inte accepterar kvinnliga präster, vilket nyligen ledde till ett intermezzo i Hyvinge. Detta fick chefredaktör Seppo Simolaatt i Helsingfors kyrkliga samfällighets tidning Kirkko & Kaupunki skriva att församlingarna borde dra in sitt stöd till SLEY. På detta svarade hans kollega Stig KankkonenKyrkpressen med en ledare ”Obegriplig prioritering”, där han efterlyste tolerans och fördragsamhet också med kvinnoprästmotståndare och ansåg det obegripligt att inställningen till kvinnopräster görs till en så viktig fråga.
Samma argumentation använde ju anhängare av kvinnoprästmotståndaren Henrik Perret i valet av biskop i Borgå stift, de ansåg att frågan var av så liten betydelse att den inte borde få överskugga Perrets andra, obestridliga goda sidor. Nu säger Perret tillHbl: ”Ämbetsfrågan är en ordningsfråga och måste underordna sig viktigare saker. Kyrkan skämmer ut sig om den fortsätter att käbbla om det här.” Men om saken faktiskt inte är så viktig är det svårt att förklara varför dessa mänskor går emot det klara beslut som kyrkan fattade för tjugo år sedan.
Situationen känns bekant. Inom den folkdemokratiska rörelsen fanns det i årtionden en minoritet som benhårt höll fast vid sina avvikande ståndpunkter, samtidigt som den krävde att få stanna kvar under det gemensama paraplyet. Det gick inte bra.
*
Motstånd mot förändringar handlar det i grunden om, skriver teol dr Tarja-Liisa Luukkanen om i en artikel i HS. Hon ser motståndet mot kvinnliga präster som ”en del av en historisk process som går emot moderniseringen av samhället, kulturella förändringar och jämställdhet mellan kvinnor och män. Religionen är en av de mantlar som motståndet mot förändringar kan klä sig i.
Enligt Luukkanen såg prästerskapet i slutet av 1800-talet de framskymtande samhällsförändringarna som farliga och därför ogudliga. ”Det traditionella. statiska, patriarkaliska, välbekanta och därför trygga samhället med sin ståndshierarki tolkades därför som heligt.”

Peter Lodenius

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.