Visshet av den kanadensiska författaren Madeleine Thien tar avstamp i livets stora frågor, det är i första hand döden men också kärleken som är drivkraften i debutromanen. I det inledande kapitlet möter vi läkaren Ansel som sörjer över hustrun och frilansjournalisten Gails plötsliga och oförklarliga död för sex månader sedan.
Gail har sedan ungdomen jagat efter visshet. Hon har försökt avslöja hemligheten med faderns dystra barndom under den japanska ockupationen av Borneo på 40-talet, men han tiger om krigets fasor, mord och grymheter och ungdomskärleken Ani.
Parallellt med detta projekt försöker Gail dessutom knäcka sifferkoden på en dagbok som hörde till en brittisk soldat som tjänstegjorde vid den kanadensiska armén i Hongkong.
Madeleine Thien är en författare som på ett fascinerande sätt tar sig an döden med ett långsamt berättande och en stämning som växlar mellan uppgivenhet, sorg och försiktigt hopp. Det existentiella är bokens pulsåder, samtidigt som hopandet av död på död, teoretiska resonemang och andra sorger i någon mån ger för mycket tyngd åt berättelsen.
Det blir tvära kast mellan olika kontinenter och det förflutna och nutiden i jakten på svar. Flash-backupplägget fungerar bra för när man som läsare kastas fram och tillbaka i tiden och över jordklotet får man en känsla av att leva i samma söndriga verklighet som huvudpersonerna. Ingen av dem är vad man skulle kalla en hel människa som lever här och nu.
I grund och botten handlar Visshet om människans villkor: om livets gåta som vi försöker lösa, på samma sätt som Gail försöker knäcka sifferkoden på soldatens dagbok, och riva upp sin fars hemligheter i dagsljuset.

Madeleine Thien: Visshet. Brombergs Bokförlag 2007. 299 sidor.

Helene Holmström

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.